Kränkning för minsta småsak?

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.
  • Lördag 25 Nov 2017 2017-11-25
E-post 0

Störtfloden av vittnesmål från kvinnor i mediebranschen, kulturvärlden, juridiken, vid teatern och i kyrkan föranleder mig att fundera över innebörden i begreppet ”kränkning”. De många tusen berättelserna uppvisar en rejäl spännvidd  – från regelrätta våldtäkter till mer diffusa kränkningar av typen klumpiga ordval, känslor av att bli förminskad, oönskade inviter. Vad är egentligen en kränkning?

En svårighet med att definiera kränkningar är att upplevelsen av att vara kränkt med nödvändighet är en subjektiv upplevelse. Människor ”känner” sig kränkta – men det räcker inte för att något skall betraktas som en kränkning.

Kränkningens subjektiva karaktär är ett problem – inte främst för att människor skriker ”kränkning” för minsta småsak: nej, det allvarliga problemet är de människor som inte förstår att de blir kränkta, som inte hävdar sitt eget värde. Samtidigt som det finns människor som blir ”kränkta” av att behöva köa utanför en nattklubb som ”vanliga människor” – jag är ju viktig och berömd – så finns det kvinnor som inte förstår att det blir våldtagna, som tror att det är sådant en kvinna får stå ut med.

Båda reaktionerna tyder på en snedvriden uppfattning av sig själv och det egna värdet. Ovanstående exempel tydliggör också att individens uppfattning av sitt eget och andras värde avgör vad som upplevs som en kränkning. Vi förväntar oss att bli bemötta utifrån vem vi tror att vi är. En del människor är så uppblåsta att de tycker sig bli kränkta hela tiden, medan andra har så låg uppfattning om sig själv och sitt värde att de inte märker när människor trampar på dem.

Den som har en uppblåst uppfattning angående sitt eget värde upplever sig kränkt när han eller hon inte blir behandlad i enlighet med sin ”viktighet”. Samtidigt kan man naturligtvis misstänka att den, som ständigt upplever sig vara kränkt och påhoppad kanske inte är så säker på sitt eget värde trots allt. En annan problematisk aspekt av kränkningens subjektiva karaktär är att det blir upp till vars och ens personliga preferenser att avgöra om och när han eller hon blir kränkt.

Ponera att herr Al Moudi betraktar kvinnor som något som hotar hans själsliga balans. Han vill inte ha någon som helst kontakt med främmande kvinnor. Framförallt vill han inte ha någon form av fysisk beröring med främmande kvinnor. Därför vägrar han att ta kvinnor i hand och han vill absolut inte låta sig behandlas av en kvinnlig läkare. Vid ett besök på vårdcentralen finns bara kvinnliga läkare att tillgå. Al Moudi upplever detta som en fruktansvärd kränkning, att en kvinna vidrör honom för att kunna ställa rätt diagnos.

Naturligtvis blir herr Al Moudi inte utsatt för en kränkning. Det måste finnas objektiva kriterier att luta sig emot för att något skall kunna rubriceras som en kränkning. Att inte bli insläppt på krogen för att det är fullt – nej, det är ingen kräkning. Att inte bli insläppt på krogen för att du är ful – ja, det är en kränkning. Att inte bli insläppt på krogen för att du är full – nej, det är ingen kränkning. I fallet med den fullsatta krogen har det nekade tillträdet ingenting med dig och din person att göra: det är fullt, krogen har regler att följa och ingen släpps in. I fallet med den fulla gästen har nekandet med personen att göra, men det handlar om att personen ifråga beter sig på ett sätt som kan störa de andra gästerna. Dessutom är det onyktra tillståndet ett tillfälligt tillstånd, vilket innebär att den fulla gästen har möjlighet att påverka detta tillstånd. Om du blir nekad tillträde till krogen för att du är ful är det en klockren kränkning – du sorteras bort på grund av den du är. Den krogvakt som sorterar bort människor för att de har fel utseende eller etnicitet gör sig skyldig till en kränkning eftersom han värderar människor olika på grund av vem de är, inte på grund av vad de gör. En kränkning handlar ytterst om en erfarenhet av en sänkning i det egna värdet som människa.

Filosofen Joel Feinberg har intresserat sig en hel del för begreppet skada eller kränkning. Feinberg menar att en individ lider skada och blir kränkt när han eller hon hindras från att få sina intressen och rättigheter uppfyllda. I linje med det resonemanget betraktar han kränkning som ett relativt begrepp, eftersom olika individer har olika intressen. Larry May, också han filosof instämmer i Mays resonemang, men lägger till att de intressen och möjligheter som individen hindras från att uppfylla måste ha någon form av generell legitimitet.

Jag instämmer med May: det är orimligt att tänka sig att det enbart är upp till individens egna preferenser att avgöra om och när en kränkning inträffar. Det intresse eller den rättighet som individen upplever förhindrad eller ouppfylld måste vara både rimligt, viktigt och ha någon form av generell legitimitet.

Alla människor har en mängd preferenser, önskemål och intressen: kanske föredrar man att arbeta som skådespelerska hellre än som servitris, kanske önskar man hett att vinna på lotto, kanske är man passionerat förälskad i sin chef och har ett stort intresse av att han skall besvara dessa heta känslor. Inget av dessa intressen äger någon generell legitimitet. Det är inte möjligt att hävda att en filmroll är en rättighet eller att den man är förälskad i skall besvara kärleken. Inte heller är det möjligt att hävda en miljonvinst som en rättighet. Vad som är ett viktigt intresse är givetvis i viss utsträckning subjektivt, även om vi kan sluta oss till att de flesta människor delar en del grundläggande viktiga intressen. Alla människor har ett intresse av att kunna äta sig mätta, ha en bostad, få tillräckligt med sömn, ha tillgång till rent vatten – det vill säga sådana intressen som är mer eller mindre nödvändiga för människans överlevnad. Alla människor har också intresse av att slippa onödigt lidande och smärta, av att känna sig trygga och av att kunna röra sig fritt i samhället. Dessa intressen är viktiga och rimliga och äger också generell legitimitet. Att kräva att man slipper behandlas av en kvinnlig läkare är inte ett krav som äger generell legitimitet.

”Even a dog notices the difference between being tripped over accidentally and being kicked intentionally” skriver filosofen Murphy. Murphys poäng är att handlingens avsikt är avgörande för om en handling eller ett yttrande kan betraktas som kränkande eller inte. Författaren Maja Lundgren beskriver i boken Myggor och tigrar en ändlös räcka kränkningar och förolämpningar. Bland annat så återger hon en episod från ett besök hos en författarkollega på dennes sommarställe.

Kollegan, som har många barn och som ofta och gärna talar och skriver om moderskapets glädje, hade placerat en blå barntröja på sängen i gästrummet där Lundgren erbjöds att övernatta. Lundgren tog mycket illa vid sig av detta påhopp, och skriver att kollegan lagt tröjan där för att pika henne för att hon inte har några barn. Författarkollegan dementerar bestämt detta. Hon hävdar att hon av misstag glömt tröjan där när hon sorterat tvätt. Det fanns alltså ingen intention att kränka Lundgren.

Min poäng är att det finns anledning till besinning. Jag menar att vi bör reservera begreppet kränkning för de grova övergreppen, för handlingar och händelser som allvarligt inskränker individens frihet och som ifrågasätter hennes värde som människa. Det kan inte vara upp till var och ens subjektiva uppfattning att avgöra om han eller hon blivit utsatt för en kränkning. Att någon kallar dig ”lilla gumman” är ingen kränkning. Det är snarast en förolämpning. Att bli behandlad av en kvinnlig läkare kan aldrig någonsin vara en kränkning. Om någon blir kränkt i det fallet, så är det läkaren.

 

Ann Heberlein

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se