Krönika: Valåret 2018 – Med osäkra medieaktörer

Jennifer Wegerup kom till kvällspressen som 21-åring i början av 90-talet. Hon fick tidigt stor framgång och hyllades som en av Sveriges bästa sportjournalister. Men framgången hade en baksida: Kränkningar och sexuella trakasserier från kollegor och konkurrenter. Rörelsen #metoo är värd att följa med viss oro. Vartefter händelseförlopp och kränkningar nu kommer i dagen får det större och större inverkan på de stora etablerade mediahusens trovärdighet och relevans inför valåret 2018.

De fem redaktörerna bakom Dokumentet 2.0 på Aftonbladet, den “vitbok” som skall rensa luften på redaktionen lämnar uppdraget, enligt ett internt mejl från kulturchefen Åsa Lindeborg rapporterar Aftonbladet själva och  DN. Efter interna diskussioner fattade chefredaktören Sofia Olsson Olséns beslut att inte publicera Dokumentet 2.0 i sin nuvarande form. Det visar sig heller inte stämma att det var ett medarbetarinitiativ. Tvärtom var det ledningen som beslutade om detta trots att ledningen utåt påstod något annat. Beslutet att lägga ned redaktionsgruppen har resulterat i att flera ville dra tillbaka sina vittnesmål för att de kände sig lurade av publishern Sofia Olsson Olsén men även av redaktörerna.

Att Aftonbladets chefs-, samhälls-, sport- och ledarredaktörer skadats allvarligt tidigare av den kultur som ser ut att vara rådande på Aftonbladet bör ha varit uppenbart. Nu tappar Aftonbladet ytterligare i trovärdighet inför valåret 2018.  I Resumé skriver Wegerup om varför hon lämnade Aftonbladet. I Aftonbladets motreaktion, publicerat dagen efter, menar sportchefen Pontus Carlgren att

– Vi har nolltolerans på Aftonbladet. Varken män eller kvinnor ska trakasseras på den här arbetsplatsen och om det sker ska det anmälas direkt. Aftonbladet gör nu ett stort arbete för att jobba bättre med de här frågorna. Ett arbete vi hoppas att alla mediehus tar efter.

Det går inte att tolka svaret på ett annat sätt att det inträffade egentligen aldrig inträffat och att Schibsted är och har alltid varit föregångare för arbetet mot en sexualiserad, kvinnoförnedrande och kränkande kultur. Trots att Aftonbladet visat sig överrepresenterat i det som hitintills kommit fram om beteenden som tyder på att det varit legio inom mediasfären. Den lavin som inleddes med avslöjandet om Aftonbladets nöjes- och ledarkrönikörs beteende, vanor och preferenser. I bägge fallen vittnar det inte bara om en kränkande och sexualiserad kultur. Det handlar även om att ursäkta sitt beteende med det i allra högsta grad frivilliga intaget av droger av olika karaktär.

Det är ingen som tvingar sportjournalister eller ledarkrönikörer att konsumera alkohol eller kokain. Dessa medarbetare är myndiga och bruk eller missbruk är därmed en helt frivillig sysselsättning.

Såväl alkohol som kokain inhandlas och konsumeras av den enskilde medvetet men anges i efterhand, i den historieteckning som präglat #metoo som en förmildrande omständighet. Vilket arbetsgivaren tycks acceptera i samtliga fall. Aftonbladet behandlar såväl ledarkrönikören som sportjournalisten som i viss mån offer för omständigheterna, trots de kränkningar de utsatt kvinnor för. Vissa av dessa, som Youtubeklippet som handlar om Jennifer Wegerup som beskrivs i Resumés artikel, pågår faktiskt fortfarande.

Den enda koncern, och i synnerhet tidningar, som än så länge verkar ha en någorlunda sund kultur är Bonnierkoncernens Expressen samt DN. Chefredaktören på Expressen, Thomas Mattsson, har tidigare sagt sig ha en ”minustolerans” mot sexuella övergrepp vilket tycks ha givit ett resultat med en normal arbetsmiljö, anständiga människor som uppträder korrekt mot sin omvärld, oavsett om det är intervjuobjekt eller kollegor och utan inslag av sexuella närmanden eller kränkningar. Även DN:s Peter Wolodarski tycks ha agerat med fasthet och skyndsamhet.

Vid de övergrepp som kommit fram har Bonnier visat sig agera resolut på ett mycket tidigt stadium, i praktiken när redaktionsledningarna har fått informationen. Vare sig Expressen eller DN tycks ha försökt mörka informationen ens för några dagar vilket måste bedömas som positivt och agendasättande men är samtidigt förpliktigande. Annars hade Bonnier Media, där framför allt Expressens journalister är anställda, sannolikt agerat med kraft.

Skulle det trots detta i framtiden framkomma liknande fall inom Bonnierkoncernen, att något försökt tystas ner, kommer dock fallet bli ännu större än för Aftonbladet. Men så obegåvad krishantering är inte sannolik i en koncern som Bonnier och inte heller Expressen där Mattsson i praktiken investerat hela sin yrkesidentitet, heder och trovärdighet på att stå för motsatsen. Det skulle i sådana fall motsäga allt Mattsson är, en av Sveriges få kvarvarande publicister som fyller sin titel. Det skulle innebära en publicistisk katastrof för mediadominanten Bonnier och istället göda allt det som Bonnier idag är ett motgift för. Ett otyglat medialandskap fullt av hat. Som marknadsdominant har Bonnierkoncernen en särskild roll att sätta standard och nivå. En roll och en kostym som de ser ut att fylla idag med sin minustolerans.Vilket kan behövas.

Aftonbladets nolltolerans har i motsats till Expressens minustolerans givit effekter som

”Jag skulle älska att spruta dig i pälsen” samt en video på Youtube där Wegerups kollega sjunger “vi har knullat Jennifer Wegerup”. Videon spreds sedan på bland annat Twitter.

Aftonbladet menar i sin motreaktion att kollegan implicit fått sitt straff genom att genomgå en 20-månader lång behandling för sina alkoholvanor. Alkohol han konsumerat frivilligt. Ingen har tvingat vare sig honom eller ledarkrönikören till missbruk och dåligt uppträdande. Det har skett frivilligt. Idag har videon där Wegerup kränks visats över 35 000 gånger och den är fortfarande uppe. 35 000 visningar av en video där tittaren får lyssna på en påtagligt berusad reporter som upprepar frasen gång på gång och som arbetar på Aftonbladet är att beteckna som en rätt hög siffra då videon inte tillför speciellt mycket annat.

Den disciplinära åtgärden från arbetsgivaren är talande för något som genomsyrar det svenska samhället idag och som vi ser även i domstolsutslag i våldtäktsmål. Aftonbladets agerande är samma andas barn. Fokus ligger på att ta hand om förövaren istället för brottsoffret. Att i det längsta inledningsvis skydda förövarens identitet för att sedan investera i förövaren istället för att ge brottsoffer upprättelse och kompensation.

Det finns inga skäl att förvänta sig några andra domstolsutslag, där gärningsman och offer byter plats, så länge de ledande dagstidningarna inte står för någon annan praktik innanför redaktionernas väggar. Dagstidningar som har det gemensamt att de genom ledarkrönikörer och journalister bidrar till att bygga de normer som samhället kretsar kring. Hur de gör, gör de andra. Oavsett vad de skriver.

Frivilligt intag av alkohol och andra droger tycks även ses som förmildrande omständighet om det leder till svinaktigt beteende och rullar därmed i sin tur över ansvaret på offret.

Videon med Wegerups kollega när han sjunger “vi har knullat Jennifer Wegerup” ligger sannolikt uppe för lång tid framöver. Kanske för evigt, internet glömmer aldrig. Med den pågående och fortsatta kränkning det innebär. Förövaren själv har fått arbetsgivarens hjälp och stöd för sina alkoholvanor som kompensation. Trots att hans alkoholförbrukning i allra högsta grad varit ett eget frivillig beslut fattat i myndig ålder, lika frivilligt som inspelningen av videon. Att vara onykter och begå “tokigheter” borde inte vara skäl för amnesti inom media. En media som skall sätta tonen för andra. Men är det i Sverige idag.

Rattonykterhet straffas som det bör straffas, brottet straffas hårdare om den vållar någon form av kroppsskada. Men. Att vara onykter och efter frivilligt intag av alkohol eller droger förstöra en människas liv på internet eller förpesta tillvaron på en arbetsplats straffas inte. Där får förövaren kollegors och arbetsgivares förlåtelse och en 20 månader lång behandling som många alkoholister bara kan drömma om.

Wegerups, och andra kvinnor som Cissi Wallin, berättelse om Aftonbladet och även Aftonbladets senare reaktion och arbete i vaket efter #metoo sätter fokus på något mycket större än Aftonbladet och #metoo själva. Dels trovärdigheten hos mediahus som Schibsted med tidningen Aftonbladet inför valrörelsen 2018, dels hur vi ser som samhälle på brott och straff. På förövare och brottsoffer. Vissa mediehus visar nu tendenser till dels att förminska händelserna så fort de rör den egna redaktionen men även byta plats på vem som är offer, vem som är gärningsman och vem som närmast är att beteckna som en birollsinnehavare. Oroväckande ofta blir det den utsatta kvinnan som får birollen och förövaren som med sina kollegors stöd erhåller rollen som det utsatta offret över tid.

Vi kan bara hoppas på att Bonnier och Expressen blir de som sätter nivån och standarden för journalistik och mediakultur som det ser ut idag. Om Aftonbladets hitintills visade praktik och förmåga blir normgivande eller sätter agendan för samhällsutvecklingen och valrörelsen öppnas helvetets portar för oss andra för lång tid framöver. Aftonbladets ovilja att gå vidare med sin vitbok bör ses som oroande för alla medier.

2018 är det valår  – Vad medias roll blir har aldrig varit osäkrare.

 

Redaktörens kommentar:

Citaten från Resumé speglar inte Ledarsidorna.se värdegrund och vi tar därmed kraftigt avstånd från dessa. Citaten som återgivits har tidigare publicerats i Resumé. Dessa uttalats av journalister på Aftonbladet återges endast för att ge läsaren ett sammanhang.

Ledarsidorna.se har anslutit sig till Pressombudsmannens etiska regelverk.

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.