2017 – Ett år med fadd eftersmak efter #metoo

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

I vaket efter #metoo växer en rad olika, mer eller mindre relevanta, samhällsdebatter fram. Sveriges Radio finner det angeläget att resa frågan om hur vi förhåller oss till jultomten på nyhetsplats. Godmorgon världens reporter Moa Larsson, undrade varför jultomten inte väcker någon normkritisk diskussion samtidigt som vi för några dagar sedan i Dagens Nyheter kunde läsa om #killmiddag. Även om en rad av mer eller mindre framträdande profiler nu, högst förtjänt, har kunnat lyftas fram i ljuset har den dragit med sig andra som inte det finns samma grund för. Detta samtidigt som den introverta postmoderna relativismen som genomsyrar #metoo och #killmiddag tillsammans med medial ängslighet dödar all angelägen debatt

DN tecknar ett porträtt av en man som är en av många män som hakat på initiativet #killmiddag, det vill säga middagar där man diskuterar mansrollen utifrån ett särskilt frågeformulär om till exempel sex och kärlek. Han tycker att killmiddagarna har förändrat honom.

– Jag märker att jag ifrågasätter sådant som jag tidigare knappt reagerat på. Det senaste året har jag faktiskt slutat umgås med vissa killkompisar som har en attityd jag inte kan stå bakom.

#killmiddag initierades sommaren 2016 av jämlikhetsstiftelsen Make Equal som en reaktion på rapporter om sexuella övergrepp vid sommarens festivaler. Efter den senaste månadens intensiva #metoo-kampanj är intresset för middagarna större än någonsin, berättar stiftelsens grundare Ida Östensson.

Att jag varit kritiskt inställd till avarterna av #metoo är allmänt känt. Men jag tillstår gärna att grunden, mäns attityder till kvinnor, är lika bra som det lyfts fram som att dessa förändras. Jag har tidigare beskrivit min syn på hur jag ser på saken. Jag finner det däremot i grunden märkligt att  vita medelålders män skådar sig själv i naveln i gruppterapeutiska sessioner med ett frågeformulär framtaget av en postkolonial feminist. I min värld har de inte bara problem med sin manlighet, deras problem går längre än så.

Jag själv är inte feminist alls. Jag har aldrig påstått det heller. Jag identifierar mig inte som feminist heller. Faktum är att jag sannolikt är den teknokratiske antifeministen. Jag tror på något så enkelt som att min frihet börjar där din slutar och din börjar där min slutar. De ska befinna sig i balans. Och du bestämmer, precis som jag, var vår respektive integritet börjar och slutar. Det är vår rättighet.

”Att särbehandla någon i någon som helst omfattning på grund av kön, sexuell läggning, etnicitet, hudfärg, religion eller kultur är ett resursslöseri av sällan skådat slag. Se människan efter dennes kompetens och förmågor, möt denne med respekt. Det är ett mycket mer samhällsekonomiskt ansvarstagande synsätt som gagnar alla”.

Teknokrati slår humanism och postmodernism på dess egen planhalva. Ja, det finns strukturell diskriminering på grund av kön, sexuell läggning, etnicitet, hudfärg, religion eller kultur men som resursslöseri anser jag det vara mer ett teknokratiskt problem än något annat. Shape up or ship out. Den kamratuppfostran som fanns i Försvarsmakten på den tidens värnplikt hade ett stort värde. De män som idag måste samlas på #killmiddag med färdiga frågeformulär har jag nog inte så mycket gemensamt med. Lika lite som de som begår de övergrepp på kvinnor vi kunnat läsa om i olika tidningar. Men.

Rörelsen #metoo lämnar en fadd eftersmak efter sig. Dels uppgifterna om en programledare i SVT, som nu tagit en längre tids paus, efter att ha inlett  – och sedan avslutat – en relation till en medarbetare på ett mindre snyggt sätt. Att dumpa en avsevärt yngre flickvän via SMS kanske är mindre gentlemannamässigt, men är det sexuella trakasserier? Är det ens brottsligt? Om detta stämmer har #metoo sannolikt förkortat en karriär med många år.

Det andra jag reagerar över är Dagens Nyheters uppgifter om talmannen. Urban Ahlin är folkvald till det högsta ämbete en svensk medborgare kan väljas till och rankas som nummer två efter statschefen kungen i det internationella umgänget. Uppgifterna var dels en gammal historia, från 2008/09 om en SMS-konversation som ofta relateras till men från anonyma källor som ”det värsta de sett”. Men DN har inte fått fram konversationen och inte heller på annat sätt fått ordalydelserna återgivna. Anonyma källor som, om vi läser artiklarna, påfallande ofta agerar ombud för den utsatta kvinnan. Som fortfarande är anonym.

Det finns även andra uppgifter kring talmannen men de är mer att hänföra till ett ”brutalt” ledarskap och ibland skabröst språkbruk i trängre kretsar. Att vara en dålig arbetsledare, eller som i Ahlins fall ställa krav på sina underställda och ha en kort stubin är inte heller det brottsligt om det inte blir ett dokumenterat arbetsmiljöproblem. I sådana fall kan arbetsdomstolen agera utom i ett fall.

Förtroendevaldas position.

En förtroendevald har ofta en arbetsledande ställning men saknar i mångt och mycket den ledarerfarenhet som krävs. Urban Ahlin har, förutom riksdagen bakom sig, även en stor del av väljarkåren med sig. I Ahlins valkrets Västra Götaland Östra erhöll han i valet 2014 till riksdagen 3 453 röster och fick därmed 5,71 procent av personvalsrösterna. Det ger honom en oerhört stark arbetsrättslig ställning. En medarbetare som inte ”gillar” Ahlins ledarskap är i ett kraftigt underläge då, i detta fall, mer än 3 000 personer lagt sin röst på Ahlin för att leda valkretsen. Samt, naturligtvis, en i praktiken enig riksdag. För en tjänsteman med stark vilja och egna maktambitioner blir det naturligtvis ett problem om en folkvald vill annorlunda och samtidigt kanske har en personlig stil som medarbetaren har svårt för.

Då återstår att försöka utnyttja kampanjer som #metoo och anonyma tips till media om inte medarbetaren inser att det är dags att flytta på sig eller ”gilla” läget. I Ahlins fall finns även en komponent av maktspel. Den naturliga reträttplatsen efter 24 år som folkvald och med Ahlins dokumenterade utrikespolitiska erfarenhet och förmåga är Utrikesdepartementet. Det finns starka krafter både inom och utom UD som inte vill se honom där i någon position efter 2018.

Året går mot sitt slut. Rörelsen #metoo började bra men lämnar en fadd eftersmak efter sig om inte aktörer som Dagens Nyheter kan leda de påståenden de publicerat om bland annat Ahlin till bevis samtidigt som företeelser som #killmiddag riskerar att skymma undan all verklig debatt om de strukturella problem och övergrepp som sker. Det finns en rädsla för att belysa de verkliga problemen då risken att bli rasiststämplad av den antirasistiska feministiska rörelsen är överhängande. Detta har bland annat GAPF ordförande Sara Mohammad, vänsterpartiets Amineh Kakabaveh, socialdemokraten Nalin Pekgul och samhällsdebattörerna Soheila Fors och Hanna Gadban fått erfara. Dessa har gemensamt att de belyst dessa strukturella övergrepp med etniska klanmarkörer från sin egen kultur. Och rasiststämplats av akademiker och forskare i kretsarna kring Ulf Bjereld och Mattias Gardell samt av navelskådande vita medelålders män med eller utan hipsterskägg.

DN:s prioritering, att ge hela uppslag kring vita män med hipsterskäggs navelskåderi uppmärksamhet är därför talande. Bara tio minuter med bil från restaurangen med de navelskådande vita medelålders männen, som DN porträtterade, finns idag särskilt utsatta områden där kvinnor könsstympas, gifts bort och tvingas – oberoende av religiös hemvist – att bära heltäckande klädsel och inte kunna röra sig fritt på gator och torg ensamma. DN:s fokus på navelskådande män till förmån för strukturellt förtryck och enklavisering med etniska förtecken och klankulturer säger oss en del om hur valåret 2018 kan komma att utvecklas i media. Lika mycket säger det oss när Sveriges Radios gör ett uppropsliknande reportage om att granska jultomten normkritiskt.

Publiciteten kring #metoo och #killmiddag ger onekligen en fadd, och inte helt angenäm, eftersmak när vi nu går in i valåret 2018.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se