Antisemitismens idéhistoriska rötter

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.
  • Onsdag 13 Dec 2017 2017-12-13
E-post 0

Antisemitismens idéhistoriska rötter är djupa. Redan under antiken frodades fördomar och myter om judar – som att de mördade ickejudar för att komma åt deras blod. Kristendomen spann vidare på det antisemitiska temat genom att anklaga det judiska folket för att ha mördat Jesus och därmed gjort sig skyldiga till Gudsmord. Det ovedersägliga förhållandet att både Jesus och hans lärjungar var judar har inte hindrat den kristna traditionen från att odla judehat och antisemitiska föreställningar. Martin Luther, en central gestalt i min egen protestantiska tradition, hyste minst sagt tvivelaktiga åsikter om judar. I boken Om judarna och deras lögner beskriver Luther judarna som giriga förtryckare. Han beskyller dem för att stjäla kristna barn och förfäktar åsikten att varenda jude borde drivas ut ur Tyskland.

Utan tvekan utgör kristna föreställningar – inte minst Luthers – en avgörande bakgrund till den nazistiska ideologin som kostade sex miljoner judiska män, kvinnor och barn livet. När kristendomens judehat korsbefruktades med socialdarwinistiska föreställningar om raser och olika rasers värde – där den ariska rasen betraktades som överlägsen och den judiska som både farlig och underlägsen – fick det förödande konsekvenser. Efter andra världskriget vidtog självrannsakan hos kristna teologer, och flera försök att göra upp med kristendomens antisemitiska bagage har gjorts, inte minst av svenska teologer. I sammanhanget vill jag nämna Jesper Svartviks ambitiösa verk Bibeltolkningens bakgator, som granskar kristendomens relation till antisemitism, men också till slaveri och homosexualitet. Det är inte munter läsning. Det finns en hel del att skämmas över i min egen tradition.

Skammen över historien har drivit kristna till självrannsakan. Såväl teologer som kyrkliga företrädare har tvingats att förhålla sig till den kristna traditionens mörka arv av antisemitism. Det är sannerligen inte ofta jag känner mig manad att berömma svenska kyrkan – men i teorin har hon i alla fall tagit avstånd från antisemitiska idéer. Till exempel dryftades Luthers judehat flitigt i samband med kyrkans firande av Luther härförleden.Trots detta händer det alltför ofta att enskilda präster i svenska kyrkan gör sig skyldiga till tveksamma uttalanden. Kyrkans ständiga övertramp i relation till konflikten Israel-Palestina är slående och påverkar naturligtvis synen på judar i Sverige på ett olyckligt sätt.

Kristendomens roll i formandet av en antisemitisk ideologi går inte att förneka. Helt riktigt anger både Forum för levande historia  och Expo/skola kristendom som en utgångspunkt för antisemitism . Vidare redogör både Forum för levande historia och Expo/skola för den nazistiska ideologins antisemitism. Av det kan man få intrycket att det största hotet mot judar idag är kristna och nazister. Det är en inte helt rättvisande bild. Jag vågar påstå att det hör till ovanligheterna att kristna angriper judar på svenska gator och torg. Den nazistiska organisationen NMR är dock ett konkret hot. Medlemmarna i NMR hänger sig åt idéer om den judiska världskonspirationen och har också vid flera tillfällen gått till handgripligheter. I kampen för ett ”rasrent Sverige” är alla medel tillåtna. Enligt SÄPO består NMR av några hundra medlemmar. Enligt en granskning av Aftonbladet är flera av de aktiva medlemmarna dömda för grova våldsbrott. Det är alltså inga duvungar vi talar om. NMR granskas också, med all rätt, av media, diskuteras och problematiseras av opinionsbildare och politiker.

Om den antisemitism som vi sett prov på den senaste veckan, med en aggressiv demonstration i Malmö och brandbomber mot synagogan i Göteborg talas det mindre. De män som hetsade till mord på judar vid Möllevångstorget i Malmö var varken kristna eller nynazister. Tvåhundra muslimska män skanderade slagord på arabiska, ord hämtade från en hadith om slaget vid Khaybar 628, en oasstad som beboddes av judar. Tiotusen judar dödades av Mohammeds armé vid slaget om Khaybar – och i torsdags kväll stod alltså tvåhundra muslimska män på Mölllevångstorget i Malmö och uppmanade till intifada.

Inte bara kristendomen har odlat antisemitiska föreställningar. Också islam härbärgerar sådana – men till skillnad mot kristendomen har islam inte gjort några större ansatser till att göra upp med sitt judehat. Enligt islamisk tradition utgör judarna ett folk värda förakt, och i Koranen listas judarnas omfångsrika syndaregister. Judarna beskrivs som förrädare och bedragare, som mindervärdiga, dhimmis (precis som kristna). Statsvetaren Lisbeth Lindeborg beskriver i en några år gammal understreckare i Svenska Dagbladet den ”nya” antisemitismen bland arabiska muslimer i Europa som rotad i en tradition av att diskriminera judar i islam. Vidare hävdar Lindeborg att den eskalerande antisemitism vi ser i Europa är en följd av att islamisk fundamentalism, Islamism, befinner sig i högkonjunktur. Lindeborg varnar för massiv antisemitisk propaganda i muslimska länder – i radio, tv, tidningar – som syftar till att uppvigla moderata muslimer till judehat. Propagandan når naturligtvis även muslimer som lever i Europa.

Om vi menar allvar när vi, som till exempel Stefan Löfvén, säger att antisemitism är ”oacceptabelt”, att det ”inte finns plats för antisemitism i Sverige”  så måste också den antisemitism som har sina rötter i islam granskas. Och nej – jag påstår inte att alla muslimer är antisemiter, lika lite som jag påstår att alla kristna är antisemiter. Vad jag påstår är att det finns antisemitiska inslag i både kristendom och islam – men att islam inte gjort sin läxa med att rannsaka sig själv tillräckligt väl. Jag påstår också att islam alltför ofta undgår granskning, och att någon får betala priset för det. Islam ska behandlas som vilken annan religion som helst och utsättas för samma typ av kritisk granskning och diskussion som kristendom. Och muslimer som hyser antisemitiska åsikter, som hetsar till att döda judar, som angriper synagogor ska fördömas lika tydligt och kraftfullt som nazisterna i NMR fördöms. Antisemitism är alltid oacceptabel, alldeles oavsett om den hämtar sin näring i kristendom, islam eller nazism.

 

Ann Heberlein

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se