Historien i historien i historien om Aftonbladet

Almedalsveckan 2010 blev inte vad dåvarande arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) hade tänkt sig. Efter drev startat av Aftonbladet avgick han. Med beslutet att publicera den för Sven Otto Littorin ödesdigra artikeln där han pekades ut som sexköpare förändrades Littorins liv.  Ansvarig var Lena Mellin, som agerade ansvarig utgivare medan den dåvarande chefredaktören Jan Helin befann sig på en semester,

Nu söker Lena Mellin vänskap med Littorin på Facebook rapporterar Dagens Opinion. Aftonbladet och Lena Mellin har makt. Makt att förstöra liv. Utan rättegång vare sig före eller efter för någon part. Aftonbladet använder det publicistiska regelverket för att legitimera sina gärningar genom nya tolkningar och omtolkningar över tid.

– Det var Lena Mellin som fattade beslutet att publicera en anklagelse om brott mot mig utan annat ’bevis’ än en anonym källa. Det ger inte automatisk rätt att bli min vän på Facebook. Vill hon följa mina offentliga inlägg kan hon givetvis följa mig som alla andra, tycker Sven Otto Littorin.

Det drev som Aftonbladet startade, som baserades på en (1) anonym källa som än idag inte har trätt fram, inte lagt fram några som helst andra bevis för att styrka sitt påstående och runt ett brott som dels endast hade böter på straffskalan men som kanske framför allt redan var preskriberat vid tillfället för Aftonbladets publicering, kom att innefatta även Littorins barn. Barnen drogs in i ett drev som saknade främst rättslig grund.

Lena Mellin har makt. Makt att förändra en människas liv i grunden. Makt att förändra på osäkra rättsliga och publicistiska grunder. Någon rättslig grund fanns inte överhuvudtaget. Det fick Littorin erfara. Jag har i flera år ställt frågan till Lena Mellin hur hennes och Aftonbladets resonemang gått kring den namnpubliceringen.

Jag har själv erfarenhet av Aftonbladets uttolkning av det pressetiska regelverket. Hösten 2013 hängdes jag ut som näthatare av Aftonbladets nyhetsredaktion. Tjänstgörande ansvarig utgivare var vid tillfället Lena Mellin. Efter efter ett motdrev, bland annat initierat av Peter Högberg (S), Ivar Arpi (SvD) och Lars Wilderäng (Cornucopia) togs artikeln bort från nätet och jag fick en ursäkt av chefredaktören Jan Helin.

Men det finns även där en historia bakom historien.

Jag fick reda på att Aftonbladet publicerat detta påstående genom att min dotter ringde upp mig. Utan att ens säga ”hej pappa” frågade hon mig om jag var nazist och näthatare. Det måste ju vara sant, för det var ju Aftonbladet som skrev det. Mitt brott var att jag hade godkänt en kommentar av den nu avlidne överstelöjtnanten Stellan Bojerud på min sedan 2014 nedlagda blogg.

Ni kan fundera på hur det påverkade mig och min familj. Min mor är Barbro Westerholm (L) och kanske den främste förkämpen för just en sansad ton i politiken och den som har papper på att hon rakt igenom står för likabehandling av människor. Ingen person har betytt så mycket som hon för HBTQ-kollektivet.

Aftonbladet hade, i strid mot det publicistiska regelverket, inte kontaktat mig innan artikeln publicerades för att ge min syn på deras i allt väsentligt svagt uppbyggda påståenden. Påståenden som om de vore sanna skulle raserat mitt och min familjs liv.  De fick i varje fall spridningseffekter utanför mig som person. Trots att jag sökte hela redaktionen per telefon, e-post och FB-messenger, inklusive Mellin själv men även ledarredaktören Karin Pettersson som jag kände ytligt vid den tiden, fick jag inget svar förrän motdrevet till slut resulterade i en avpublicering av de uppgifter som klumpade ihop mig med Nordiska Motståndsrörelsens sida Nordfront och Vavra Suks Nya Tider.

Efter att artikeln ändrats blev jag av nattredaktören erbjuden ett genmäle. Jag skrev ett genmäle, skickade in det men det publicerades aldrig. Mellin ansåg att tidningen gjort rätt för sig genom Helins ursäkt och avpubliceringen av uppgifterna på nätet och drog tillbaka min möjlighet att ge min bild. Efter att Helin gått tillbaka till sin ledighet. När Lena Mellin var åter ensam på täppan.  Jag nekades, även det i strid mot det pressetiska regelverket, min enda möjlighet att för en vidare krets ge en annan bild och var jag står. En annan pikant detalj var att det var först efter att Helin gripit in och beslutat av en avpublicering in som mina kontakter på Aftonbladet började svara på mail.  Olycklig publicering var Aftonbladets reaktion. Olycklig. Då hade artikeln hunnit vara publicerad i åtta timmar. Bland de värsta åtta timmarna i mitt liv. Och.  Åtta timmar visar sig sedan bli en avsevärt längre tid på internet.

Åtta timmar som jag inser än idag förändrade mitt liv.

Aftonbladet ser ut, efter att både den före detta ledarkrönikören som sportjournalisten fått stöd för sitt frivilliga drogmissbruk, uppvisa ett mönster. De personer som Aftonbladet avser dra undan karriär och familj för blir över tid mer av birollsinnehavare. Aftonbladet placerar sig själva och sina anställda  – som utgör själva företagskulturen – regelmässigt i något som bäst kan kategoriseras som en hybrid mellan offer- och hjälteroll. Trots att sportreporterns kränkning av den före detta kollegan nu är uppe i över 35 000 gånger. Videon med den än idag anställde som sjunger om att han ”knullat Jennifer Wegerup” har inte tagits bort från nätet. Kränkningen pågår än. Dag som natt. Utan att ett ljud hörs från vare sig ledarredaktören Karin Pettersson, Wegerups dåvarande chef, eller någon annan i ledande ställning på Aftonbladet.

De livstecken som Aftonbladet ger ifrån sig är idag vänförfrågningar till de personer vars liv de i olika omfattning raserat.

Det finns en historia bakom allt. Detta var bara en del av min historia i historien om Aftonbladet. Och den historien innefattar även en hel del frågor numera. Frågor som Aftonbladet och dess ägare Schibsted konsekvent vägrar svara på. Frågorna blir inte färre när nu Aftonbladet själva kört alla sina anställdas berättelser om främst sexuella övergrepp på redaktionen i dokumentförstöraren. Aftonbladets regelverk liknar “Chatham House Rules”. Det som händer på Aftonbladet stannar på Aftonbladet.

En historia i historien. Aftonbladet skriver sin egen historia som blir längre, mer motsägelsefull och mer omfattande för varje dag. Vi andra, som blivit föremål för den publicistiska kultur som Aftonbladet representerar, tvingas leva vidare med de historier som Aftonbladet publicerat. Oavsett om vi vill det eller inte.

 

 

Redaktörens kommentar och post scriptum:

Det är ingen hemlighet att jag och min fru umgås med Littorins. De tillhör vår närmaste vänkrets. Min vänskapsrelation med Littorins redovisas i syfte att läsaren själv kan bilda sig en uppfattning om vad som kan ha påverkats av detta vänskapsraster i historieåtergivningen.

Jag förlägger dessutom Sven Otto Littorins politiska memoarer ”Möten” som kommer lanseras vid ett seminarium i Stockholm den sista veckan i januari 2018.

Seminariet kommer att följas upp med ytterligare ett i Sven Otto Littorins uppväxtort Skänninge.

Citatet från Aftonbladets sportreporter är hämtat från Resumé och publiceras endast på Ledarsidorn.se för att ge läsaren ett sammanhang. Citatet överensstämmer inte med vare sig min värdegrund eller något som Ledarsidorna.se står för. Ytterligare tillägg till personliga reflektioner direkt kopplade till dagens situation hittar du här i notisform.

 

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.