Jerusalem. En stad som är helig för lite för många religioner samtidigt

Foto: archer10 (Dennis) on Flickr

USA:s president Donald Trump intygade under onsdagen att det är dags att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Trump beordrar, i samband med talet till nationen USA:s ambassad att flytta från Tel Aviv till Jerusalem. Uppgifterna har redan skapat oro och protester runt om i världen. Sveriges utrikesminister Margot Wallström kallar beslutet för katastrofalt. Det är möjligt. Klart är att vreden blir stor i arabvärlden. Men frågan är om det kommer innebära så mycket mer ens på lång sikt.

När Israels dåvarande premiärminister Ariel Sharon besökte Tempelberget 2000 så räckte det med en promenad där för att ett andra palestinskt uppror skulle bryta ut. Så explosivt kan Jerusalem vara. Sveriges förre utrikesminister Carl Bildt (M) är sannolikt den idag levande politiker som sammanfattat dilemmat Jerusalem bäst av alla i en mening när han under sin första mandatperiod som utrikesminister vaknade upp i denna stad:

”Jerusalem. Denna stad som är helig för lite för många religioner samtidigt för att det skall vara helt hälsosamt”.

Jerusalems status har länge varit omstridd. Staden utnämndes 1949 till Israels huvudstad, men detta har inte erkänts internationellt eller av FN. Netanyahu lovar nu att det inte ska bli några förändringar kring statusen för heliga platser för judar, kristna och muslimer i Jerusalem enligt AFP. Löftet i sig är centralt. Lyckas Netanyahu efterleva det kan Israel kunna stärka sina positioner i samtliga förhandlingar.

Betydelsen av Jerusalem för kristendomen och Islam kan inte underskattas som tillsammans har mer än 3 miljarder följare världen över. För de kristna dog Jesus, deras messias, i Jerusalem och kom tillbaka till livet där; Judarna kan spåra sin släktforskning tillbaka till kung David, som upprättade den enade monarkin i Jerusalem och vars avkomlingar, enligt den hebreiska bibeln, kommer att innefatta Messias.

För muslimer är Jerusalem hemvist för ”den yttersta moskén” – Al-Aqsa-moskén – destinationen för profeten Mohammed på sin nattresa, från vilken han stigit upp till himlen för att tala med Gud. I helgedomen finns en sten där urberget träder fram i dagern med en urgröpning som ser ut som ett fotavtryck. Det fotavtryck profeten lämnade efter sig enligt legenden.

För var och en av dessa religioner finns det en plats i den gamla staden Jerusalem som är mest helig, och det är fokus för deras starkaste, djupaste passion och engagemang. För judar är det den ”heliga av heliga”, vars exakta plats är inte längre är helt känd, och gör hela Tempelberget heligt. För kristna är det Golgata, där Jesus korsfästes men för en majoritet av troende kristna finns ytterligare  en helig plats. Det som idag är Heliga Gravens Kyrka. För muslimer har Al-Aqsa eller hela Haram al-Sharif (det arabiska namnet för templet) kommit att bli det heligaste.

Terrorbalansen i denna stad har snart 900 år bakom sig. Sedan Rickard Lejonhjärta under sitt korståg besegrade Saladin i slaget vid Jaffa 1192. I de efterföljande fredsförhandlingarna garanterades kristna tillgång till staden. Judarnas bredare återinträde kom att dröja ytterligare några sekel även om judar funnits i staden längre än så. Judarna lämnade aldrig staden trots att de förbjöds av romarna 135 e.v.t att beträda Jerusalem.

När Förenta nationerna den 29 november 1947 gav sitt godkännande till en plan att dela det Palestinska protektoratet i två stater, ett arabiskt, en judisk, lämnade det Jerusalem (som då hade en stor judisk majoritet) ur ekvationen men även Bethlehem att bli ett internationellt administrerat, separat territorium – en corpus separatum. Judarna accepterade planen och Ben-Gurion noterade att förlusten av Jerusalem som en del av det suveräna Israel var det “pris vi måste betala” för en stat i resten av landet.

Men. När araberna avvisade delningsplanen och förklarade krig mot Israel betraktade den senare inte längre gränserna enligt FN: s plan som legitima. Under sitt självständighetsbygge har Israel förbättrat sin strategiska position i de flesta delar av landet och i Jerusalem. Israel hade kämpat för Jerusalem, och har aldrig haft en tanke på att ge upp det.

Israel infogade västra Jerusalem till dess territorium den 5 december 1948 och förklarade staden dess huvudstad en vecka senare. Jordanien följde efter med att infoga östra Jerusalem under sin överhöghet den 13 december, och Jordanien kallade även Jerusalem som sin andra huvudstad. Jerusalem  förblev en mycket försummad andra huvudstad fram till sexdagskriget 1967. I sexdagarskriget 1967 intog Israel Jerusalem och utvidgade stadens gränser i norr, öst och söder för att även ta in ett antal arabiska stadsdelar som inte historiskt varit en del av stor-Jerusalem. Genom åren har Israel flyttat alla sina myndigheter till staden och placerat många i östra delen.

Jerusalems historia är Israels och palestiniernas historia. Palestinierna har, sedan 1948, konstant misslyckats med att enas om vad som är Palestina. President Mahmoud Abbas har inte mandat att definiera Palestinas gränser från sitt folk. Detta öppnar för Israel att hela tiden flytta fram positionerna. Mahmoud Abbas har, lika lite som Palestinas parlament, ännu inte erkänt fredsprocessen vilket Israel å sin sida har gjort. Något som ger Israel ett övertag som de utnyttjar när tillfälle ges.

Men att USA nu flyttar sin ambassad till Jerusalem kommer öka spänningarna i regionen bör vara ställt utom allt rimligt tvivel. Frågan är under hur lång tid och mellan vilka parter.

I Beirut ser shiamuslimska milisen Hizbollah ut att börja söka samarbete med Hamas och Muslimska Brödraskapet. De förenas i sin önskan att förvandla Israel till en grushög. Sverige har i allra högsta grad tidigare varit en del i denna axel genom sitt humanitära bistånd till Palestinska Myndigheten (PA). Genom det svenskledda biståndet byggdes bland annat PBA, Palestinian Bar Association, som inte erkänner någon israels existens mellan Medelhavet och Jordanfloden.

Men inte alla israeler är helt övertygade. Även om viljan delas av alla israeler att Jerusalem erkänns som huvudstad anser många progressiva röster att timingen är fel. Reaktionerna från Jordanien och Saudiarabien går sannolikt att hantera, de ekonomiska banden är i dag starka. Oron kommer från norr. Från den axel som Sverige har givit sitt stöd och som går från Doha via Teheran till Ankara och Damaskus. Framför allt Iran, med sitt vältränade revolutionsgarde och shiamilisen Hizbollah stationerade i Libanon. I södra Libanon beräknar Janes Defence att runt 150 000 missiler står riktade mot Israel. Vissa av enklare slag, som Kazam-raketerna. Andra mer avancerade landmissiler med målsökare och som kan attackera Israel i farter mer än tre gånger ljudets hastighet.

USA:s flytt av sin ambassad till Jerusalem är i ett längre perspektiv lika välkomnande för israelerna som det är ett kvitto på Mahmoud Abbas återkommande problem. Abbas lider svårt att inte kunna ena sitt folk, trots att han nu är inne på sitt trettonde år som president på en fyraårig mandatperiod utan att ha genomfört några val. 

Utan ett enat mandat från sitt folk kommer Israel flytta fram sina positioner. Även om beredskapen kommer höjas momentant så kommer vare sig Iran, Turkiet, Damaskus eller Hizbollah att göra något på kort sikt. Samtalen i Beirut är ännu så länge endast i sin linda. Och det är orimligt att anta att Israel inte höjer garden mot norr nu för att markera. Israel genomförde så sent som i slutet på oktober en storskalig luftförsvarsövning med just ett scenario där luftangrepp simulerades. Den senaste mobiliseringen av den libanesiska armén för två veckor sedan i gränsområdet till Israel var ingenting annat än en tillfällig spänning som snabbt löstes på diplomatisk väg.

Inalles så glider regionen allt längre bort från en tvåstatslösning. Den palestinska internationellt erkände experten på konflikten och journalisten Khaled Abu Toameh, sunnimuslim och uppvuxen på Västbanken, sammanfattar i två punkter vägen framåt:

  • Västvärlden, eller främst USA och EU, måste finna sig i att börja ställa krav på PA för sitt biståndgivande. Att tvinga PA sakta införa demokratiska reformer och minska korruptionen. Kanske inte över natt, men sakta och försiktigt. Med ett kanske 30-årigt perspektiv. En alltför snabb “demokratisering” kan innebära dramatiska, och oönskade, resultat.
  • Det palestinska folket måste börja utbildas för fred, inte krig.

Den dag detta börjar ge resultat kanske allmänna val kan hållas som ger Mahmoud Abbas framtida efterträdare det mandat och de fullmakter som krävs av en demokratiskt vald församling som inte innebär dagens absoluta krav på 100 procent av Israels territorium för att kunna möta Benjamin Netanahus efterträdare vid ett förhandlingsbord. Innan detta sker kommer ingen långvarig lösning komma till stånd. Vägen fram till den punkten förutsätter en ny generation palestinier som utbildats för fred. Inte krig. Idag kommer Israel kunna fortsätta sin annektering av mark med mummel och tandlösa fördömanden som följd. Vi kan alla ha synpunkter på detta men det är så här det ser ut i verkligheten. Detta är de förutstättningar som finns, några andra bör betecknas som önskedrömmar. Sverige, och omvärlden, behöver inte gilla det men detta är sakläget.

USA har erkänt Jerusalem som Israels huvudstad. Detta sätter i praktiken mer press på axeln Doha-Teheran-Ankara-Damaskus på längre sikt än det sätter press på Israel. Antingen går denna axel till handling. Eller, vilket är mer sannolikt, slutar det i mummel.

Men. Det kommer definitivt innebära utökade terrorattacker på israeler i Israel men även sprida sig utanför Israels gränser på judar i diasporan världen över. Som till exempel Malmö, Göteborg och Stockholm. Hur väl regeringen kommer skydda dessa återstår att se.

Foto: archer10 (Dennis) 106M Views

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.