#metoo: Monstret som biter sig i svansen

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Aldrig tidigare har det pressetiska regelverket, publicerat på Pressombudsmannens (PO) hemsida, varit så aktuella som nu under #metoo-rörelsen. Samtidigt har detta regelverk kommit i skymundan allt mer vartefter #metoo nu slukar allt i sin väg utan vidare rättslig prövning. De pressetiska reglerna är tumregler som anvisar tidningarna rörande publicistiska beslut, inte lagregler. Dessa regler, och de som reglerar preskriptionstider för begångna brott, sätter Dagens Nyheters reportage om riksdagens talman på sin spets.

De etiska reglerna syftar till att ge den enskilde skydd mot publicitetsskador, utöver det som lagen erbjuder. PO och Pressens opinionsnämnd, PON, använder de pressetiska reglerna som hjälp vid bedömningar. Rörelsen #metoo har nu nått det högsta demokratiska ämbetet i Sverige, talmannen, vilket aktualiserar frågan om hur regelverket efterlevs. Tre paragrafer ur regelverket är särskilt intressanta att problematisera kring;

  • Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
  • Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.

  • Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas. (Red:s fetmarkering)

Begreppet “Rättssak” kommer bli centralt för utgången av det som nu åsätts riksdagens talman Urban Ahlin.

Inledningsvis publicerade DN inte några nya nyheter utöver att något eller någon satte press på en republicering av det som rapporterades kring Urban Ahlin 2008-2009 och 2011-2012. Den enda nyheten var att det nu, enligt DN, var sex olika källor som rapporterade om samma  händelse. När jag fick reda på händelsen Urban Ahlin påstås vara delaktig i 2011 var det från två separata personer  men jag kan inte idag garantera att dessa två inte haft kontakt med varandra innan jag fick reda på det. Det som då var själva kärnan i socialdemokratiska Netroots var ett knappt dussin. Om vi kokar ner det som vi sett det första dygnets rapportering från DN var själva nyhetsvärdet att det nu är dubbelt så många ombud för kvinnan som tipsade om de påstådda sexuella trakasserierna. Men sakinformationen, vilket i praktiken styrks av socialdemokraternas partisekreterare, har inte tillfört något nytt.

– Vi har haft kvinnor som har vänt sig till oss och sagt att vi borde titta mer på händelsen från 2008, men vi har sagt att vi behöver få ny information, om det finns i det här ärendet säger socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad.

Att titta mer på händelsen är inte att tillföra ny information. Att samma information nu, fem år senare, kommer från fler personer är inte heller det någon ny information. Det har  tidigare genomförts intern utredning om händelserna kring Urban Ahlin vilket inte kunde styrka påståenden som förts fram via ombud. Den senare undersökningen, 2012, föranledde Lena Sommestad, efter att ha varit hårt drivande,  att be Urban Ahlin ursäkt för att ha tagit upp påstådda sextrakasserier offentligt.

– Jag har framfört min ursäkt till Urban och hans familj för det uttalande jag gjorde mitt i mediestormen och som fick väldigt stora proportioner. Jag är väldigt ledsen över det och det ville jag framföra, säger Sommestad.

Det är först under fredagen, igår, när nyheten som DN publiceratlegat ute i 24 timmar som flera kvinnor har hört av sig till Socialdemokraterna om Urban Ahlin och anklagelserna om sexuella trakasserier 2008. Nu tillsätter partiet, igen, en utredare. Denna gång extern utredare låter DN meddela. Mona Sahlin bekräftar för DN att det gjordes en utredning, men vill inte kommentera innehållet vidare. Grunden då var sms-konversationer mellan Ahlin och kvinnan som anklagade honom.

– Jag har aldrig sett tydligare sexuella trakasserier än de sms:en. Det var uppenbart att de inte hade någon relation och att hon flera gånger bad honom sluta, säger en person som var involverad i utredningen. 

Vem denne person är, är okänt men ett tydligt exempel på en källa som bör kliva fram om inte DN kan prestera en kopia på utredningen eller sms:en. Vi vet inte heller om utredningen kunde styrka eller avfärda de påståenden som gjordes 2008/09. Själva rättssaken gick aldrig till vare sig arbetsrättslig- eller rättslig prövning.

Vad dessa källor nu har att tillföra en utredning är avgörande. Om det är samma historia, men från fler personer, eller nya uppgifter. Det finns en väsentlig skillnad som påverkar utgången. Fler personer som berättar samma berättelse, utan att tillföra avgörande bevis eller om det tillförs avgörande bevis. Det har nu snart gått tio år sedan händelserna skall ha ägt rum. Preskriptionstiden för sexuella trakasserier är fem år. På tio år är det inte orimligt att anta att rykten och samtal om händelser ingen varit direkt medverkande i ökar. Eventuella vittnesmål minskar i värde över tid, framför allt om ombuden eller vittnena har kontakt med varandra i mellantiden. Detta leder till att beviskraven bör öka. Inte minska.

En folkdomstol behöver lägga fram bättre bevis än vad som skulle krävas i en vanlig domstol. Speciellt när preskriptionstiden gått ut. Med fem år. Med snart totalt tio år där ombud och vittnen kan ha kontakt med varandra och eventuellt påverkas av varandra.

På juridisk prosa skulle detta kunna kallas för kollusionsfara. Att under utredningen riskera att vittnen påverkas. Denna fara har förevarit i tio år vilket alla aktörer bör ta i någon form av beaktande.

Dagens Nyheters ansvarige utgivare Peter Wolodarski måste i vilket fall svara upp för publiceringen fullt ut fram till den punkt att helst kvinnan själv, eller som absolut lägsta nivå hennes ombud, kliver fram i offentligheten med sina namn och framför allt tillför ny information som kan styrkas. Som de omtalade textmeddelanden som ingen tycks ha sett förutom ombuden själva om deras utsagor skall vara sanna.

Det finns även goda skäl att fundera på punkten 14 i de pressetiska regelverket.

  • Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas (Red:s fetmarkering).

Ett eventuellt brott, eller själva rättssaken, är preskriberat. Det kommer med andra ord aldrig bli en slutlig rättslig utgång om inte Dagens Nyheters nyhetsredaktion status höjs, genom riksdagsbeslut, till folkdomstol samt att folkdomstolen medges rätt att göra avsteg från de preskriptionstider som regleras i övrig svensk lag.

Hur Dagens Nyheters reportrar och redaktionsledning resonerat i detta är essentiellt inför valrörelsen 2018. Reportrarna, men främst Peter Wolodarski själv, bör vara transparent med hur han och hans redaktionsledning resonerat för att undvika hamna i den situation som Aftonbladet hamnat i. Alla aktörer är överens om att valrörelsen löper en överhängande risk att präglas av Alt Facts och Fake News. Dagens Nyheter är idag, vid sidan av Expressen, de nyhetskanaler som klarat sig bäst undan den drake som #metoo nu utvecklats till. Dagens Nyheter är med andra ord i allra högsta grad beroende av att kvinnan själv, och dess ombud, nu kliver fram i offentligheten och levererar bevis för sina anklagelser. Bevis som gör att det kan ställas bortom varje tvivel att Ahlin gjort sig skyldig till det som han anklagas för.

Det ser nu ut som att tre separata utredningar kommer genomföras kring talmannen:

  1. Talmannens egen som genomförs självständigt av Riksdagsdirektören
  2. Gruppledaren Anders Ygemans aviserade
  3. Socialdemokraternas egen som partisekreteraren tycks ansvara för.

Det dessa har gemensamt är att ingen av dessa utredningar kommer kunna prövas rättsligt i egentlig mening. Vilka av dessa som kommer bli en fortsättning på de tidigare genomförda är okänt. I dessa utredningar bör rimligen en del av den sms-konversation som nu ombuden hänvisar till finnas i någon form av originalversion. Även hur dessa utredningar hanterar kollussionsfaran, hur ombud kan ha påverkats av varandra, bör redovisas.

Rörelsen #metoo har utvecklats till ett monster utan egentlig kontroll längre. Ett monster som med jämna mellanrum biter sig själv i svansen och riskerar att urholka det nödvändiga i en kulturförändring i mäns relation till kvinnor på olika arbetsplatser. 

#metoo riskerar att  utvecklas till en folkdomstol där ombud för personer kan förstöra människors liv. Ombud och källor som är skyddade av meddelarfriheten kan i praktiken häva ur sig vad som helst till media, begära meddelarskydd, och hoppas på att få det publicerat. Oavsett preskriptionstid. Själva rättssaken, som det publicistiska regelverket hänger på, kommer aldrig att kunna prövas.

Beviskraven bör därmed ställas högre än vanligt i fallet med talmannen eftersom preskriptionstiden gått ut och någon rättslig prövning inte kommer kunna genomföras i egentlig mening. Idag bör rimligen DN:s ansvarige utgivare axla detta ansvar och ställa sig som garant för sanningshalten, och lägga fram bevis (publicering av de angivna SMS:en i en form där eventuella plagiat eller efterkonstruktioner kan uteslutas) som styrker den historia som tecknas, intill dess att ombuden och kvinnan själv kliver fram och gör sig tillgängliga för frågor.

Talmansämbetet är lite för viktigt för att behandlas lättvindigt. Oavsett den goda saken #metoo står för.

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se