Svensk kultur – värd att försvara?

I helgen delade flera av mina vänner – bland annat två ledarskribenter – en text från Pew Research Forum på sina facebooksidor.  Artikelns innehåll var i sig skakande – den handlade om hur den muslimska befolkningen i Europa kan förväntas öka, givet tre olika scenarier: strypt invandring, med nuvarande invandringsnivåer eller med hög invandringsnivå, i nivå med flyktingkrisen 2015 – men det som fångade min uppmärksamhet var reaktionerna på informationen.

Enligt Pew Research kommer den muslimska befolkningen i Europa att öka från nuvarande 4,9 procent till 7,4 procent fram till 2050, givet att all invandring stryps. Ökningen i det här scenariot beror på att den muslimska befolkningen är ung, och att muslimer skaffar fler barn. Med en helt strypt invandring skulle antalet muslimer i Sverige utgöra 8,1 procent av befolkningen 2050. Med nuvarande invandringsnivåer kommer andelen muslimer upp i 20 procent av den svenska befolkningen, och med hög invandring räknar Pew med att 30,6 procent av den svenska befolkningen kommer att utgöras av muslimer 2050.

Det är häpnadsväckande – och, det måste sägas – oroande siffror. Med så stor andel muslimer kommer Sverige att förändras i grunden. Flera större studier påvisar att muslimska värderingar på avgörande punkter skiljer sig från västerländska värderingar. Brittiska, franska och danska studier av hur muslimer bosatta i dessa länder resonerar visar att deras värderingar skiljer sig från majoritetsbefolkningens:

De hyser i hög utsträckning konservativa värderingar angående kön och sexualitet, har en annan syn på barnuppfostran, tillmäter religion större betydelse i samhället än vad den inhemska befolkningen gör, och förordar, i en del fall, sharialagstiftning. Självfallet skulle det påverka Sverige om en grupp som hyser avvikande uppfattningar angående kvinnans frihet, barnaga och homosexualitet, för att nämna något, växer så mycket. Självfallet måste vi, anser jag, försvara våra värderingar angående individens frihet, barns rättigheter och åsikten att folk får ligga med vem dom vill.

Därför förvånades jag av en del reaktioner på denna information. ”Och?”, skrev en kvinna. ”Jaha, vad då?”, skrev en annan. ”Vad spelar det för roll?”, undrade någon och en annan tyckte sig se rasistiska undertoner i Pew Research Forums beräkning av hur den muslimska befolkningen i Europa kan komma att öka. Vad beror detta ointresse för den svenska kulturen och svenska värderingar på? Varför är det så många svenskar som inte anser den svenska kulturen ha något värde, vara viktig att bevara och föra vidare till kommande generationer?

Förbryllande nog är det ofta människor som är mycket intresserade av andra kulturer – som gillar att laga persisk mat, dansa afrikansk dans, gå på kulturfestivaler – som osentimentalt förkastar den egna kulturen. Varför är inte den svenska visskatten värd att bevara? Svenska mattraditioner? Svensk folkdans och folkdräkter? Svenskt midsommarfirande och lucia? Varför är Norooz och Eid al fitr så mycket intressantare än majbrasor och julgransplundringar? Missförstå mig inte – jag har absolut inget emot att det firas både norooz och Eid. Men varför, varför, varför är det så många som inte ser värdet i den svenska kulturen?

Svenskar är ofta mycket toleranta och samarbetsvilliga. Utan att knota anpassar vi oss gärna efter andras önskemål. Vi jämkar oss så gärna, stiger åt sidan och ler förbindligt. Därför har en del förskolor och skolor i landet slutat att servera fläskkött – ”det blir så krångligt när vi måste ha specialkost och vi kan väl avstå fläskkött” . Därför kommer snart den traditionsenliga diskussionen om julavslutning i kyrkan att gå av stapeln – ”det är exkluderande för elever med annan bakgrund”. Därför firades inte lucia på mina söners grundskola i Lund –”vi har en ljusfest istället så att alla kan känna sig inkluderade”. Därför har det införts separata badtider för män och kvinnor på olika ställen runt om i landet. Därför slipper en del elever att delta i annars obligatoriska undervisningsmoment i skolan, som sexualundervisning. Vi anpassar oss så gärna.

Grundregeln här tycks vara att majoriteten (som äter fläskkött) anpassar sig efter minoriteten (som inte äter fläskkött). Man kan tycka att det är en skitsak – herregud, ungarna kan väl äta falukorv hemma – men i ett större perspektiv är det tragiskt. Vår kultur, den svenska kulturen, våra traditioner och högtider, vår matkultur, våra visor, danser och lekar, svenska hantverkstraditioner och svenska berättelser är lika mycket värda som finska, persiska eller afghanska. Ja, jag vill till och med påstå att just här, i Sverige, är den svenska kulturen ytterst betydelsefull att bevara. Jag tror nämligen att man måste veta vem man är för att kunna möta den andre, och en individ består också av sin historia.

 

Ann Heberlein

Om författaren

Ann Heberlein
Ann Heberlein
Ann Heberlein är lektor i etik vid Lunds Universitet. Hon är också verksam som författare, föreläsare i etiska frågor och fri skribent.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.