Terrorism – Svensk brist på repressiva åtgärder blir ett skydd

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se
  • Torsdag 28 Dec 2017 2017-12-28
E-post 0

Mellan den 20 och 24 december har tre män med kopplingar till Sverige gripits i olika europeiska städer – misstänkta för förberedelse till terrorbrott. Att Europa blivit bättre på att tidigt upptäcka förberedelser för terrorbrott är en sak, men är det hela bilden? Hans Brun, terrorforskare ger en bild. Men empiri från andra exempel pekar dessvärre i en annan riktning för Sveriges vidkommande.

– Västvärlden har blivit allt bättre på att upptäcka och förhindra den här typen av attentat, säger terrorforskaren Hans Brun.

Brun menar vidare, på frågan om hur pass väl svensk polis har kontroll på aktiviteter kopplade till svenskar, att

– Jag tror att det bästa måttet här är antalet genomförda attacker, ser man på antalet resurser och medlemmar många av terroristgrupperna har är den siffran är förhållandevis lågt.

Sverige har, i relativa termer, alltid haft ett lågt antal genomförda terrorattacker på svenskt territorium men att vi på något sätt, genom Sveriges arbete mot terrorism, skulle uppnått denna säkerhet är att dra för långtgående slutsatser. De svenskar som gripits och lagförts, eller de med anknytning till Sverige, har i praktiken samtliga gripits utanför Sverige och då baserat på utländsk information. Det finns goda historiska skäl till det. Sverige har ett rykte om sig att vara en så kallad ”safe haven” i många terroristkretsar. Med en slapp lagstiftning och oerfaren poliskår parat med ett generöst bidragssystem för att kunna kapsla in kulturella särdrag med statliga medel.

Holländsk specialpolis genomförde räder i södra Rotterdam i mars i fjol efter andra gripanden av terroristmisstänkta rapporterade SVT. En 32-årig fransman greps då tillsammans med tre andra personer efter begäran från franska myndigheter. Mannen misstänks ha planerat ett terrordåd för terrorgruppen IS i Paris tillsammans med en 34-åring som greps utanför Paris samtidigt. Han ska ha rest till Syrien med en annan terrormisstänkt och ha länkar till ett nätverk med knutpunkt i belgiska Molenbeek.

Vad som inte framkom då i den svenska rapporteringen är att två av de gripna har kopplingar till Algeriet. Detta är i sig något märkligt då de flesta andra europeiska medier rapporterat nationstillhörighet. Algeriet är ett i terrorsammanhang ganska vanligen förekommande, till och med i viss mån överrepresenterat,  land dit personer eller grupper har olika kopplingar.

Algeriet har i sammanhanget en egen historia med bland annat GIA. GIA, Groupe Islamique Armé, utgörs i grunden av veteraner från Afghanistan som inledningsvis organiserade sig i Islamic Salvation Front (FIS) i december 1991. Sveriges koppling till GIA och de algeriska terrornätverken är väl känt. Den algeriske emiren Abu Bilal Moataz levde under en längre tid i Sverige och passade då på att ge ut GIA:s tidskrift al-Ansar (”The Supporters”) riktad mot europeiska läsare i skydd av Sveriges tryckfrihetsförordning.

Sverige har en historia av att ge skydd, eller möjlighet att verka fritt, för en rad med frihets- och terrorrörelser. GIA är i gott sällskap av bland annat El Sendero Luminoso som hade kontor i Skärholmen utanför Stockholm på 1980-talet. PKK, PLO (som öppnade sitt Stockholmskontor 1975) samt medlemmar i andra terrorstämplade organisationer som Leila Khaled, PFLP, inresetillstånd är andra exempel. Även delar av PKK har kunnat växa och i viss mån finansierats med Sverige som bas. Polisario, en organisation som bland annat är AQiM, Al Qaida in Mahgrib, och Boko Haram (som är en del av IS) rekryteringsbas är ett dagsaktuellt exempel. Polisario har en egen ”ambassadör” i Stockholm och kontor på St Eriksplan.

Av lätt insedda skäl är det ofta en dum idé att ”kacka i eget bo” eller dra på sig onödig uppmärksamhet i den miljö som har bäst förutsättningar för konsolidering och finansiering och dagens rörelser, som IS eller liknande alternativt närstående organisationer som till exempel Muslimska Brödraskapets mer ljusskygga element, nyttjar den svenska lagstiftningen maximalt. Sverige ligger obönhörligt i bottenskiktet med att driva igenom repressiv lagstiftning för terrorister, terroristers resor och finansiering eller annat stöd för denna verksamhet. Det är först under de senaste året som regeringen i retoriken fått upp farten i detta lagstiftningsarbete som aktivt motarbetats av särintressen i bland annat Miljöpartiet men även Socialdemokraternas identitetspolitiska falanger.

Ledarsidorna.se kunde under 2015 avslöja förseningarna i detta arbete på justitiedepartementet då Morgan Johansson, justitieminister (S), kunde beslås kraftig historierevisionism. Att återvändarna idag utgör ett tydligt inslag i gatubilden i några av de särskilt utsatta områdena har Ledarsidorna.se redogjort för tidigare. Dessa kan röra sig fritt i Sverige på ett helt annat sätt än i övriga Europa. Det svenska bidraget till IS i form av resande terrorister med svenskt medborgarskap eller svenskt uppehållstillstånd är högst per capita i Europa.

Den dagen som Sverige solidariskt med övriga EU mer effektivt börjar bekämpa ”insurgents” eller osäkerhetsmoment på hemmaplan och aktivt begränsar tillgång till ekonomiska resurser eller andra supportfunktioner kommer hotbilden sannolikt att öka.

Till dags dato står Sverige i mångt och mycket fortfarande utanför med vår mindre repressiva kultur och grundläggande förhållningssätt mot våldsbenägen islamism. Detta kan sägas utgöra någon form av basskydd samtidigt som identitetspolitiken och utformningen av utblidnings- civilsamhälles- och kultursektorns bidragssystem medger ett utrymme för ekonomiskt stöd till organisationer som för bland annat Muslimska Brödraskapets tankegods vidare.

 

 

Redaktörens kommentar:

Såväl terrorforskaren Magnus Ranstorp som den svenske, internationellt erkände, experten på IS Magnus Norell har vid återkommande tillfällen pekat på den svenska oförmågan att stifta lagar och anslå adekvata resurser mot den terrorism som har sin klangbotten i radikal islamism.

Norells “Return of the Caliphate” pekar på det faktum att bara för att IS för stunden är nedkämpade så har inte ideologin på något sätt förändrats, inte heller de mål som denna ideologi pekar ut.

Att Boko Haram nu på sikt kommer att öka sin aktivitet i Afrika är ingen slump då ledningen för Boko Haram har svurit IS trohet. Detta märks av i bland annat Mali, Mauretanien och Nigeria. Vid min senaste resa, som var till Nigeria, stod det klart hur allvarlig situationen är. Faller Nigeria isär under pressen från IPOB, Independent People of Biafra, i södra Nigeria i kombination av de härjningar som Boko Haram leder i norr parat med Hizbollah-finansierade IMN, Islamic Movement of Nigeria, i öster så skapas en flyktingsituation som får kriget i Syrien att verka vara en rännil. Nigeria är dessutom ett rikt land i sammanhanget med omfattande naturresurser. Och stor tillgång till vapen.

Vägarna från de oroshärdar där Boko Haram, eller IS, idag är verksamma, över Medelhavet är förutom Libyen även Marocko. Än så länge står Marocko stabilt i söder och sydost mot bland annat Algeriet och Polisarios läger i Tindouf men om inte Sverige, tillsammans med EU, fortsätter agera mot dessa rörelser så finns inga garantier att Marocko, som utgör ett lås i söder, kan stå kvar ensamma.

För den som vill förkovra sig mer rekommenderas bland annat Magnus Norells “Return of the Caliphate” i sin ny uppdaterade utgåva. Den svenska tidigare utgåvan, Kallfatets återkomst, fyller annars väl denna funktion. Norell har även publicerat två essäer som är relevanta i ämnet på Ledarsidorna.se. Dels en om Muslimska Brödraskapet, dels den mer grundläggande, om terrorn i Guds namn

Under första kvartalet kommer dessutom dr Elham Manea, verksam som adjungerad professor vid universitetet i Zurich ut med en studie i hur radikal och ultraortodox islamism breder ut sig och agerar i Europa. Jag har varit dr Manea behjälplig i några av de delar som berör den svenska kontexten och kommer återkomma närmare den europeiska publiceringen. 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se