Den politiske rådgivarens inflytande

Efter sina uttalanden i onsdags fick Stefan Löfven kritik för att försöka övertrumfa Sverigedemokraterna i hårdhet. Men med tanke på hur statsministern, och hans närmaste rådgivare den tidigare statssekreteraren Emma Lennartsson och hennes efterträdare Kristina Persdotter valt att bemanna regeringskansliet bör substansen i alla utspel tas med försiktighet. Ministrarna blir sällan bättre än sina staber. Staber som inte sällan har en annan idé om samhällsbygget än vad statsministerns retorik ger uttryck för.

En skicklig stab kan göra en dålig minister till medioker. En skicklig stab kan göra en medioker minister till en klart lysande stjärna.

– Jag är väldigt bestämd i att den här brottsligheten ska bort, om det är att tävla i hårdhet, det vet inte jag. Jag kan inte acceptera att vi har en grov, organiserad kriminalitet i Sverige med skjutningar och döda människor, säger Stefan Löfven till SVT.

I Danmark avlastar militären polisen genom att ta över gränskontrollen och bevakningen av vissa objekt.

– Det är myndigheterna som ska titta på vad det konkret kan innebära. Det finns redan i dag ett samarbete mellan polis och försvar. Låt då myndigheterna titta på vad vi kan göra mer tillsammans och hålla fokus på vad det här handlar om, och det är att knäcka den här grova, organiserade brottsligheten, säger Löfven.

Om myndigheterna nu kommer fram till vad som kan reformeras för att frigöra ytterligare poliser till yttre tjänst eller kunna omdisponeras, som i Danmark, från gränskontroll till att vara verksam i utsatta eller särskilt utsatta områden kommer det att kräva minst författningsförändringar men även förändringar i myndigheternas uppdrag och prioriteringar. Något denna regering är illa förberedd på. Justitieminister Morgan Johansson, som mandatperioden 2010-2014 när han var ordförande i justitieutskottet, har motsatt sig i praktiken alla skärpningar av bland annat terrorlagstiftningen. Under denna mandatperiod har Johansson konsekvent varit senfärdig i att reagera på omvärldsförändringar och är bara ett exempel på en minister som in i det längsta hållit fast vid sin politiska linje och hållit emot många nödvändiga lagar och straffskärpningar.

Men vad de flesta politiska journalister och analytiker missar är andra och tredje linjens politiska tjänstemän. Statssekreterare och politiskt sakkunniga. Alla dessa, idag runt 240 personer i Regeringskansliet, är i allra högsta grad en del av det politiska maskineriet och den politiska inriktningen av regeringen. En minister är i vissa fall endast en skådespelare på den politiska arenan. En skådespelare som lär sig de manus som deras statssekreterare eller politiskt sakkunniga tar fram.

Emma Lennartsson, statsministerns tidigare statssekreterare, är en form av exempel. Lennartsson undanhöll information om Transportstyrelsens IT-läckage på ett sådant sätt att statsministern kom att fatta felaktiga beslut och uttrycka sig felaktigt i kontakten med journalisterna. Det är även de politiskt sakkunniga och statssekreterarna som arbetar närmast tjänstemännen i att ta fram förarbeten, propositioner och lagförslag. I lagförslagen kan blottor byggas in vilket Riksrevisionens granskning av regeringens lagstiftningsarbete pekar på. Ibland medvetna, ibland omedvetna. Den så kallade Gymnasielagen har så pass många blottor att det nu föranlett att, om ändringspropositionen passerar riksdagen, afghanska ensamkommande som ljugit om sin ålder nu kan få  uppehållstillstånd samt fyra års studier betalda. Något som Socialdemokrater för Tro och Solidaritet drivit på för att genomföra.

Dagens politiska staber är inte förberedda för den repressiva lagstiftning statsministern signalerar utåt. De politiska tjänstemännen är helt enkelt inte inställda på att sådan lagstiftning är nödvändig, ännu mindre att den är önskvärd. Vissa har i hela sitt liv arbetat för en inkapslande identitetspolitik, trots det så ska de nu retoriskt sett arbeta mot sina egna idéer.

Kristina Persdotter, statsministerns statssekreterare i Statsrådsberedningen och Emma Lennartssons efterträdare, SB, har en partipolitisk bakgrund från organisationen Hjärta. Persdotter efterträdde Lennartsson men de tillhör samma arbetarekommun som Föreningen Hjärta. Föreningen Hjärta – troende Socialdemokrater i Stockholm är genom distriktet Stockholms Stad ansluten till Socialdemokrater för Tro och Solidaritet samt det socialdemokratiska partiet.

I Hjärtas styrelse har bland annat Omar Mustafa, idag ordförande för studieförbundet Ibn Rushd, Rashid Musa – idag ordförande för Sveriges Unga Muslimer samt Jonas Bergström, idag politiskt sakkunnig under Ardalan Shekarabi återfunnits. Att banden med Ibn Rushdsfären finns kvar vittnar styrelseledamoten Sara Gunnerud om. Gunnerud är till vardags kommunikationsansvarig för Ibn Rushd och har närmast gjort sig känd genom att försöka avstyra dr Magnus Norells framträdande i Umeå.

Jonas Bergström, Ardalan Shekarabis politiskt sakkunnige har en ren partibakgrund och inte någon uppenbar koppling till Shekarabis sakpolitiska ansvarsområden. 2012 deltog Bergström som representant för Ung Kristen Vänster med stöd från Socialdemokrater för Tro och Solidaritet på ett av fartygen i Ship to Gaza. Bergström har även verksam som flyktingaktivist och publicerad på sidan Hela Pingsten.

Att lägga Bergströms politiska profil vid sidan av Shekarabis politiska ansvarsområden digitaliseringspolitik, kommuner och landsting offentlig upphandling, spelpolitik och statlig förvaltning tydliggör hur Stefan Löfven valt att bemanna sina staber. Staber som nu skall arbeta fram en mer repressiv lagstiftning och rikta in myndigheterna på brottsbekämpning.

Även om det är Ardalan Shekarabi som rekryterat Bergström har han behövt godkännas av såväl departementschefen Magdalena Andersson som statssekreterare Kristina Persdotter. Persdotter och Bergström känner varandra väl från engagemanget i föreningen Hjärta. En gemenskap där de delar såväl idéer om samhällsbygge som inriktning av politik som varande en del av Socialdemokrater för Tro och Solidaritet samt med Ibn Rushd-sfären som kommunicerande kärl.

Mot denna fond av stabsuppbyggnad, och val av rådgivare, skall värdet på regeringens politiska utspel analyseras och värderas. Egentligen alla regeringar, de “policy makars” som utgör andra och tredje linjen i regeringsuppbyggande är i allra grad värd att analysera istället för att fokusera vid utspelen som endast utgör en yta.

Granskningen av UD, som kommer presenteras senare under våren, gör kopplingarna mellan valen av politiska rådgivare och förd politik ännu tydligare. Där giftermål och andra relationer, som partiengagemang och medlemskap i till exempel sidoorganisationerna, ger en liten extra krydda till allt från den förda politiken, FN-kampanjer, styrelser i stiftelser till utnämningspolitik.

 

 

Redaktörens kommentar:

Jag har förklarat den politiske rådgivarens, eller mer formellt den politiskt sakkunniges, roll och profil samt inflytande i ett avsnitt på DGS-TV. I allra högsta grad aktuellt idag efter 2018 års första partiledardebatt i kammaren. Avsnittet spelades in hösten 2016.

Muntliga och skriftliga källor samt mina egna observationer utgör grunden för att kunna analysera, och bedöma, varje regerings förmåga. I Socialdemokraternas fall är Johan Sundeens “68-kyrkan”,   där Sundeen beskriver mötet mellan kyrkan och 68-vänstern, en bakgrundsbild. Det är i mångt och mycket barnen till 68-rörelsen som idag är allt från ministrar till politiska rådgivare. De bekänner sig alla mer eller mindre till en neo-Marxism som fick fäste på UD genom kretsen kring Schori och sedan gjorde insteg i moderpartiet i samband med Warszawapaktens kollaps. När Ingvar Carlsson släppte garden vänsterut.

En central komponent bland öppna källor är även Bo Theutenbergs dagböcker från UD. Dessa dagböcker är rika källor att söka kunskap ur. Theutenbergs dagböcker är dessutom kvalitetskontrollerade av andra, samtida, aktörer på UD, MUST eller i direkt anslutning till de händelser som Theutenberg redogör för.

Theutenbergs dagböcker är omfattande och dess värde för den politiske journalisten, eller den utrikespolitiskt intresserade, kan inte nog poängteras.

För den inrikespolitiska analysen, vad som sker inom socialdemokratin idag, är dessa dagböcker nödvändiga. Det är den generation som var Schoris och andra ur de årsklassernas lärjungar som är dagens ministrar och generaldirektörer och som för dess idéer och politik vidare en generation till.

I ljuset av dessa nätverksanalyser av politiska tjänstemän, dagböcker och annat som dagens agerande från regeringen blir predestinerbara och  logiska.

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.