En ofokuserad folkbildning med fortsatt läckage och inkapsling av problem

Anna Ekström, (S), och gymnasieminister presenterar på Aftonbladet Debatt regeringens utbyggnad av folkhögskolorna.  Folkhögskolor och studieförbund har bidragit till att sluta bildningsklyftor. Folkbildningen har sett till att det finns goda utbildningsmöjligheter långt bortom storstädernas räckvidd. Men regeringens satsning uppvisar även en hel del brister från tidigare som inte har åtgärdats.

När regeringen för en dryg månad sedan presenterade sin budgetproposition för 2018 fanns därför betydande satsningar på folkbildningen med. Det handlar bland annat om:

  • Den största utbyggnaden av folkhögskolan på två decennier, med ett tillskott av medel motsvarande 5 000 nya utbildningsplatser per år från och med 2018
  • En höjning av det särskilda utbildningsstödet för att säkerställa att folkhögskolan alltjämt kan vara en viktig utbildningsväg för personer med funktionsnedsättning
  • En förstärkning av resurserna till studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet för att kunna erbjuda utbildning i svenska från dag ett för asylsökande och vissa nyanlända
  • Medel för att bedriva uppsökande och motiverande insatser för utrikesfödda kvinnor för att stärka deras jobbchanser
  • Resurser för att bedriva studieförbundsinsatser som syftar till att stärka föräldrars delaktighet i sina barns lärande, genom att till exempel erbjuda läxhjälpsträning för föräldrar.

De 5000 nya platser inom folkhögskolans regeringen satsar på avser allmänna och särskilda kurser.

Det som skiljer särskild kurs från allmän kurs är att eleven på särskild kurs inte kan få grundläggande behörighet för högskolestudier. Särskild kurs ger, enligt folkhögskolerådet, chansen att fördjupas i ett område eleven är intresserad av. Det kan vara kurser med inriktning på musik, hantverk eller riktade till personer med olika funktionsnedsättningar. Endast vissa, inte alla, särskilda kurser är yrkesutbildningar.

Folkhögskolan är en viktig aktör för personer som inte har kunnat slutföra sin utbildning inom det reguljära utbildningssystemet. Med sin unika pedagogik, ofta i internatform, och sina flexibla förutsättningar når folkhögskolan grupper som andra skolformer inte når. Det innebär utökade möjligheter för personer som saknar grundskole- eller gymnasiekompetens att komplettera sin utbildning eller att till exempel gå en yrkesinriktad utbildning. Förslaget innebär även att 30 miljoner kronor tillförs för särskilt utbildningsstöd så att folkhögskolorna även i fortsättningen ska kunna vara en viktig utbildningsväg för personer med funktionsnedsättning.

Vad som saknas i såväl regleringsbrev, som går via Kammarkollegiet eftersom vare sig Folkbildningsrådet eller deras medlemsorganisationer är myndigheter, är explicita krav på att statsbidragen skall leda till arbete. Skillnaden i utbudet och fokus på anställningsbarhet för eleverna mellan folkhögskolor med landsting som huvudman och skolor med annan, ideell organisation som huvudman är exceptionellt stor.

Bibellinjen vid Södra Vätterbygdens Folkhögskola (SVF) är berättigad till statsbidrag och CSN-lån. Bakom Södra Vätterbygdens Folkhögskola står  Equmeniakyrkan och dess ungdomsorganisation Equmenia. Kista Folkhögskola arrangerar utöver allmänna kurser som särskilda utbildningar i arabiska samt kurser i islamsk teologi. Kurserna i arabiska skall ses som förberedande för Koranstudierna som måste kunna hantera och tolka arabiska.

Skillnaden mellan exemplet Molkoms Folkhögskola, som har Region Värmland som huvudman och SVF och Kista folkhögskolor är stor. Vid Molkoms Folkhögskola är i praktiken samtliga av de särskilda kurserna inriktade på att göra eleverna anställningsbara. Granskas folkbildningsverksamheten ytterligare i detalj, och även folkbildningsförbundens utbud, konstateras att folkbildningsförbundet Ibn Rushd satsat på bland annat somalisk folkdans i sitt kursutbud. ABF organiserar bland annat målning i sitt statsfinansierade kursutbud.

Sverige står inför ett problem av tidigare inte skådat slag. Antalet arbetslösa som saknar gymnasieutbildning – eller inte ens har klarat grundskola – har ökat mycket kraftigt och uppgår idag till 120 000 personer vilket är 40 000 fler än 2006. Det framgår bland annat i rapporten Perspektiv på arbetslösheten i olika grupper. Trots uppenbara problem med denna grupp, som fylls på med de 6 000 grundskoleelever som varje år lämnar grundskolan utan behörighet till ens yrkesprogrammen på gymnasiet väljer regeringen att inte reglera folkbildningsrådets verksamhet eller de statliga anslag till folkbildningen hårdare mot arbete. Regleringen, som går via Kammarkollegiet eftersom Folkbildningsrådet inte är en myndighet i egentlig mening, har inte valt att öronmärka vare sig grundanslaget eller de tillägg som nu presenteras öronmärkta för särskilda kurser som leder till anställningsbarhet. Fortfarande är det möjligt att bedriva projektverksamhet, som bibel- eller koranstuder alternativt akvarellmålning, kalligrafi, dreja krukor och somalisk folkdans med skattemedel.

Det finns ett värde i vissa av dessa utbildningar för svagbegåvade eller de som inte någonsin kan komma i kontakt med ett icke lönebidragsjobb men den volymen det handlar om är i sammanhanget försvinnande liten och står inte i proportion till hur folkbildningsmedel nyttjas.

Somalisk folkdans är dessutom, förutom att antalet arbetstillfällen det kan leda till är begränsade, tveksam ur ett jämställdhetsperspektiv. Män och kvinnor hålls separerade, något som även kännetecknar många av kurserna i arabiska samt koranstudierna. Det som kännetecknar diskrepansen i utbildningarna är att de folkhögskolor som arrangerar de flesta arbetsmarknadsfokuserade utbildningarna är offentligt ägda, som till exempel Molkoms Folkhögskola, medan de med mer lös verksamhet är rörelsedrivna. Som Ibn Rushd, Kista Folkhögskola och Södra Västerbygdens Folkhögskola.

Den rörelsedrivna folkbildningverksamheten har en stark tendens att leda till inkapsling och isolering av grupper, inte till integrering och anställningsbarhet. 

Folkbildningen dras även med en styrmodell som inte medger någon större kontroll efter det att pengarna lämnat kammarkollegiet. Folkbildningsrådet är en ideell förening som fått ”myndighetsliknande uppgifter” i att fördela anslag men vilar därefter på egenkontroll. Som ideell förening omfattas heller inte Folkbildningsrådet, och inte heller dess medlemmar, av offentlighetsprincipen utan kan, precis som Forum Syd som fördelar delar av Sidas biståndsanslag, neka journalister och allmänhet insyn.

Regeringen har med andra ord, trots satsningen på folkbildningen, inte gjort upp med det läckage som finns i folkbildningssystemet. Ett system som vi med mer än 120 000 utan arbetsmarknadsadekvat utbildning behöver varje timme och krona i för att få främst nyanlända i anställningsbart skick. Hur regeringen resonerar kring jobben, när miljonbelopp fortsätter att satsas på bibel- och koranstudier, akvarellmålning och somalisk folkdans varje år är fortfarande okänt.

Folkbildningen idag är ett resultat av en flera decennier slapp målstyrning där enda rimliga lösningen är att lägga ansvaret för fördelning anslagen hos antingen Skolverket eller Arbetsförmedlingen. Dessa är på ett helt annat sätt än Folkbildningsrådet vana vid att  ställa de krav som krävs för att folkbildningen kan fokusera på rätt saker.  Folkbildningsrådets självreglering och egenkontroll fungerar inte eller går inte i takt med samhällets behov. Att göra de 120 000 anställningsbara och  inte, vilket Folkbildningsrådet medger med sin styrmodell idag, lära ut bibeln eller somalisk folkdans med gemensamma skattemedel.

En modell där statliga myndigheter fördelar anslagen, och inte en ideell förening som Folkbildningsrådet eller dess medlemmar, medger dessutom för fler aktörer att söka medel för att göra nyanlända anställningsbara på riktigt.Att bli medlem i någon av Folkbildningsrådets medlemsorganisationer, och därmed kunna göra sig behörig att ta del av statsbidrag, är lika lätt som att bli medlem i Hells Angels vilket Ledarsidorna.se redogjort för tidigare.

Huruvida Folkbildningsrådet sedan i framtiden, efter nödvändiga reformer, vill fortsätta att umgås på sin fritid och utan statsbidrag inom ramen för en ideell förening måste få vara deras eget beslut.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se