Folk och Försvar: Falangernas historia inom S tydliga

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen andra dag präglades av dels regeringens egen krishantering för den egenskapade krisen, dels av ordföranden i Försvarsberedningen Björn von Sydow, S, Försvarsminister Peter Hultqvist, S, samt ÖB Micael Bydéns anföranden. Måndagens tal, och övriga verksamhet, pekar på en tydlig spricka mellan inte bara regeringen och försvarsberedningen. Falangerna, med kanske framför allt Margot Wallströms och UD:s historia, inom regeringen blev tydligare än på länge.

ÖB:s budskap till politikerna är att det nu är ”hög tid” att blicka bortom den nuvarande försvarspolitiska inriktningen som gäller till och med 2020 vilket kom att harmoniera med försvarsminister Peter Hultqvists budskap rätt väl. Hultqvist vill öka antalet värnpliktiga samt pekade på att kvantitet, antalet soldater och sjömän, är en form av kvalitet. Ett intressant resonemang som kan komma att påverka synen på materielförnyelse inom försvaret. Det är inte alltid en väl genomtänkt försvarspolitik att ständigt ha det senaste. Försvarsministern betonar att det tar 10–15 år innan vi ser den fulla effekten av dagens beslut.

– Att bygga militär förmåga tar tid – men att rasera den går snabbt, säger Hultqvist.

Även om moderniseringen av JAS 39 Gripen och införskaffandet av ubåt A 26 är nödvändiga, och stora, investeringar, finns det skäl att föra ett resonemang kring materielförsörjningen i stort. Det svenska artillerisystemet ”Archer” är ett av världens mest avancerade fälthaubitssystem samt det flygplansburna radarsystemet ”Erieye” fyller viktiga funktioner i vår försvarsmakt och vår försvarsförmåga så är dessa system en spegel av vår arbetsmarknad. De blir alltmer avancerade. Nya system kostar dels i inköp, dels i förvaltningskostnader men för varje nytt system skall personalen utbildas om från grunden. Dessa kostnader ökar ju fler soldater och sjömän som skall utbildas.

USA:s tidigare president och de allierades överbefälhavare vid operation ”Overlord”, invasionen i Normandie 1944, Dwight D Eisenhower varnade vid sin avgång i januari 1961 USA för den amerikanska vapenindustrins inflytande, att besluten om upprustning måste ligga i folkvalda politikers händer och inte i vapenindustrins. Det finns inget så lukrativt att investera i som antingen sådant som räddar liv, som läkemedel, som det som tar liv, krigsmateriel. Det är ingen slump att många internationella pensionsfonder och kapitalinvesterare har vapen- och medicinindustrin som favoritobjekt. Människors lust att förinta varandra är en lika stabil affärsverksamhet som den som vill att vi ska överleva.

Ur detta perspektiv öppnar Hultqvist för en syn där soldater utrustas med fullt funktionell men enklare materiel, eller materiel som helt enkelt måste hålla längre, men utan att ge alltför mycket avkall på vare sig skydd eller förmåga. Det som bör mana till viss eftertanke är varför, och hur, IS eller krigsherrarna i Afghanistan, kan binda upp miljarder dollar i krigsmateriel och soldater med endast rörbomber, ombyggda Toyota Hilux och surplusmateriel samt pirattillverkare AK 47  / Kalasjnikovs. Kvantitet, och övningstid, kan mycket väl kompensera för äldre materiel. Vet du hur din materiel fungerar, och klarar av att använda den i stridssituationer samt är väl samövad med övriga förband, kan det kompensera mer än väl i en stridssituation mot otränad personal utrustade med den senaste tekniken. Sovjetisk materiel var inte alltid den bästa. Men den fungerade. Och personalen visste framför allt hur den fungerade och när den skulle användas.

Fredrik Furtenbachs kommentar till det andra som dominerade gårdagen i Sälen, sammanfattar annars regeringens, kanske främst stats- samt utrikesministrarnas prestation.

– Det som har hänt är att i lördags började regeringen markerar regeringen distans till det som försvarsberedningen skrivit, att ett väpnat angrepp på Sverige inte kan uteslutas. Igår fortsatte statsministern på samma väg, och hårdast var utrikesminister Margot Wallström. Ett rejält gräl utbröt med alliansen. Idag har regeringen tvingats krishantera och dämpa grälet med alliansen och laga sprickan mot försvarsberedningen.

Sprickan finns inte bara mellan regeringen och försvarsberedningen. Sprickan i regeringen är uppenbar. Sprickan inom socialdemokraterna kom i öppen dager. På ena sidan står försvarsministern, på andra sidan utrikesministern och någonstans i mitten står statsministern som försöker vara bägge till lags. Med en lutning mot utrikesministern, eller kanske mer precist ”den där ministern” då Margot Wallström själv valt nivån på dialogen genom att kalla försvarsberedningen för ”ni i den där gruppen” men utan att nedvärdera försvarsberedningen på något sätt. Det är därmed rimligt att i replikskiften benämna Wallström för ”du, den där ministern” så länge det inte är menat som nedvärderande omdöme av Wallström som minister eller person.

Att statsministern och UD hamnade på samma linje som Vänsterpartiets reservation mot Försvarsberedningens arbete är inte ologiskt. Orsakssambanden har djupa rötter och en lång historia. En historia från 68-vänstern och de efterföljande decennierna.

Det är inte bara skillnaden mellan Hultqvist och Wallström som personer som har varit avgörande. Kanske framför allt spelar rekryteringen av de politiska staberna en stor roll. Försvarsdepartementet präglas av politiska staber som rekryterats med yrkeskunskap som grund, som till exempel statssekreterare Jan Salestrand som annars till yrket är officer med generals grad och  var 2009-2014 chef för Ledningsstaben. Försvarsdepartementet har aldrig i egentlig mening, fram till nu, kunnat påverkas av 68-vänstern annat än att det idag återfinns någon enstaka medarbetare som har personband och samma politiska tillhörighet med motsvarande sfärer som UD:s politiska staber.

Utrikesdepartementets staber, å sin sida, har rekryterats ur SSU och Olof Palmes Internationella Center och kretsar som sedan 1970-talet stått under en neo-marxistisk inflytandesfär i egenskap av bland annat Pierre Schori men även Broderskapsrörelsen, idag mer känt som Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. En inriktning med starka ideologiska band till Muslimska Brödraskapet, PLO / Palestina och dagens regim i Teheran. Regeringen Löfvens Israel-politik gör dessa personers inflytande tydlig. En inriktning som inte på något sätt står i motsatsförhållande till Miljöpartiets motsvarande.

Det är ingen slump att Peter Weiderud, Tro och Solidaritets tidigare ordförande, är chef för Svenska Institutet i Alexandria eller att Carin Jämtin, även hon medlem i Tro och Solidaritet, är generaldirektör för Sida. Weiderud var Jämtins politiske rådgivare på UD under hennes tid som biståndsminister. De är bägge skolade i den tradition som bäst sammanfattas av Carl Henrik Grenholm i tidningen Broderskap 1971:

“Palestinierna önskar utplåna Israel som stat, vill helt krossa Israel. Detta är helt riktigt – och det är en målsättning vi bör stödja.”

Även om det inte är Margot Wallströms önskan att krossa Israel finns detta synsätt med som en del i det politiska arvet. Kopplingarna mellan dagens utrikespolitiska ledning och Pierre Schori samt Tro och Solidaritet / Broderskapsrörelens gör svenska utrikesdepartementet och den svenska utrikespolitiken begriplig. Pierre Schori fick såväl en nyckelroll som diplomatpass under Sveriges kampanj inför platsen i FN:s säkerhetsråd. Diplomatpass är annars ingenting som UD brukar utfärda alltför lättvindigt men Schoris goda relationer med Kuba och bröderna Castro samt många diktatorer på den Afrikanska kontinenten var avgörande för utgången i voteringen. Tro och Solidaritet är, vid sidan av S-kvinnor, den sidoorganisation som idag hårdast driver på för att Sverige skall ratificera den FN-resolution mot kärnvapen som, om vi skriver på den, hotar att bryta Sveriges samarbete med Nato.

Även Sida är i allra högsta grad en del av arvet från 68-vänsterns samt den neo-Marxism som Tro och Solidaritet representerar. Dess aktivism, människosyn och världsbild. Även här återfinns Pierre Schori i raden av tidigare biståndsministrar. Att Carin Jämtin idag är generaldirektör gör att cirkeln sluts.  Utformningen av biståndet till Palestina och den Palestinska Myndigheten PA fullföljer Grenholms idéer där även icke-medlemmar i Tro och Solidaritet, som till exempel ambassadsekreterare och konsuler, faller in i i samma idétradition i tjänsteutövningen.

Sprickan i regeringen är ingenting nytt för socialdemokratin. Det som är en nyhet är att statsministern inte innan konferensen satt ner foten och bestämt färdriktning för den svenska säkerhetspolitiken. Något som annars är en normal, och högst angelägen, arbetsuppgift för en statsminister vid varje regeringssammanträde. Oavsett regering.

 

 

 

Redaktörens kommentar:

Utöver egna muntliga och skriftliga källor, som varit del av olika utrikespolitiska skeenden sedan 1980-talet samt mina egna observationer, utgör Johan Sundeens “68-kyrkan”,   där Sundeen beskriver mötet mellan kyrkan och 68-vänstern. En neo-Marxism som fick fäste på UD genom kretsen kring Schori och sedan gjorde insteg i moderpartiet i samband med Warszawapaktens kollaps. När Ingvar Carlsson släppte garden vänsterut.

En central komponent bland öppna källor är även Bo Theutenbergs dagböcker från UD. Dessa dagböcker är rika källor att söka kunskap ur. Theutenbergs dagböcker är dessutom kvalitetskontrollerade av andra, samtida, aktörer på UD, MUST eller i direkt anslutning till de händelser som Theutenberg redogör för.

Theutenbergs dagböcker är omfattande och dess värde för den politiske journalisten, eller den utrikespolitiskt intresserade, kan inte nog poängteras. För den inrikespolitiska analysen, vad som sker inom socialdemokratin idag, är dessa dagböcker nödvändiga. Det är den generation som var Schoris, Grenholms och andra ur de årsklassernas lärjungar som är dagens ministrar och generaldirektörer och som för dess idéer och politik vidare en generation till.

I ljuset av dessa dagböcker blir dagens agerande från bland annat Margot Wallström med sin politiska stab logiska.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se