Goda kvinnor och onda män?

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.
  • Söndag 21 Jan 2018 2018-01-21
E-post 0

Trots att vi lever i en postmodern tid, präglad av konstruktivism och flytande identiteter, så lever starka essentialistiska föreställningar kvar på ett område: Kvinnor betraktas som goda och män som onda. Kvinnor hanteras i vår kultur som det eviga offret, oskyldig, värnlös och naiv medan mannen tilldelas den mindre attraktiva rollen som opålitlig och beräknande förövare. För att tala modern fikonspråk – den manlige förövaren är norm, medan den kvinnliga förövaren är en anomali, en avvikelse. Därför tror vi på alla kvinnor som vittnar om övergrepp i #metoouppropen men misstror rapporter om kvinnliga HVB-anställda som utnyttjar ensamkommande afghaner sexuellt. 

Historikern Cecilia Riving menar i antologin Kvinnor och våld att manlig och kvinnlig våldsamhet är föremål för vitt skilda bedömningar, baserade på etablerade uppfattningar om respektive köns naturgivna beteenden. Våldsamma och aggressiva kvinnor kontrasterar skarpt mot det rådande feminina ideal som förespråkar moderlighet, ömhet och känslosamhet, känslor som är knutna till den privata sfär som historiskt betraktats som hennes domän. Riving menar att det kvinnliga våldet utgör en avvikelse, både i brottsstatistiken och i det allmänna medvetandet. Det fick jag smaka på när jag i några artiklar belyste de övergrepp som de facto pågår inom ramen för det svenska asylmottagandet.  Trots att jag hänvisade till flera dokumenterade fall av kvinnliga HVB-anställda och kvinnliga gode män som utnyttjat unga män i beroendeställning sexuellt avfärdades jag som en lögnare.

 ”Det har varit en seglivad tanke att fysiskt våld som fenomen är starkt genuskodat”

skriver historikern Eva Österberg i Kvinnor och våld.

Våldets utövare har traditionellt varit män medan kvinnor främst uppfattats som våldets offer: De har blivit misshandlade, massakrerade, våldtagna. Kvinnor och kvinnlighet ges ofta ett positivt symbolvärde som förknippas med moderlighet, omsorg och så vidare medan manlighet förknippas med mindre smickrande egenskaper. Manlighet har i hög utsträckning formerats kring möjligheten eller benägenheten att tillgripa våld, medan kvinnlighet konstruerats kring egenskaper som icke-våldsam, undergiven och fredlig. Österberg menar att modern forskning ifrågasatt denna, som det tycks, förenklade bild. ”Kvinnor har förvisso ofta varit offer för övervåld från mäns sida, men kvinnor har också figurerat som de som slagit och dödat.”

Idén att våld ligger närmare till hands för männen, liksom naturlig, medan kvinnor betraktas som ickevåldsamma till sin natur påverkar naturligtvis hur våld uppmärksammas och beskrivs. En man som dödar en annan man är ingen stor nyhet. Han bekräftar snarast idén om vad en man är. En kvinna som dödar går på tvärs mot alla föreställningar om vad en kvinna är och väcker därför stor uppmärksamhet, i alla fall de kvinnor som utför spektakulära dåd utanför hemmets sfär – tänk på den enorma uppmärksamhet som fallet Johanna Möller väckt. Det hävdas att kvinnor i själva verket gör sig skyldiga till mer våld än vad som syns i statistiken, våld som sker i hemmet och förblir fördolt, delvis på grund av omvärldens ovilja att se. Psykologen Anna Motz skriver i Våldets psykologi att kvinnors våld borde uppmärksammas mer:

”En central tes här är att kvinnligt våld ofta ignoreras eller förnekas, eftersom det skulle vara alltför hotfullt för traditionella och idealiserade uppfattningar om moderskap och kvinnlighet att acceptera det, i synnerhet i samband med mödrars övergrepp.”

I BRÅ-studien Våld mot kvinnor och män i nära relationer utmanas bilden av kvinnan som det eviga offret och mannen som ständig förövare. Studien syftar till att undersöka våld i nära relationer ur ett bredare perspektiv än det gängse där fokus ensidigt är mäns våld mot kvinnor, ofta skrivna utifrån könsmaktsordningsperspektiv och så vidare. Inledningsvis konstateras att det saknas kunskap om i vilken utsträckning män blir utsatta för våld i nära relationer. BRÅstudien hänvisar till flera mindre nordiska undersökningar i vilka ungefär hälften av männen anger att de blivit utsatta för någon form av partnervåld och i en svensk pilotstudie av 900 högskolestudenter uppger lika många män som kvinnor att de blivit utsatta för partnervåld. I Danmark publicerades 2008 en rapport med särskilt fokus på våld mot män. Studien visade att förövaren i 10 % av fallen bar förövaren en nuvarande eller tidigare partner (som ju inte nödvändigtvis är en kvinna).

Enligt en annan dansk studie, också refererad till i ovanstående BRÅ-rapport, uppger mellan 14 och 17 % av männen att de blivit slagna inom ramen för ett parförhållande. Det är dock på sin plats att påpeka att det våld män utsätter kvinnor för är grövre, mer frekvent och oftare resulterar i offrets död. Hemmet är utan tvekan en farlig plats, inte minst för barn. Lotta Nilssons studie från 2000 av övergrepp mot barn mellan 0 och 6 år visar att kvinnor utgör en tredjedel av förövarna. 85% av förövarna är biologisk förälder till det utsatta barnet. Bilden av den ömma och kärleksfulla modern naggas lite i kanten.

Att också kvinnor är våldsamma, begår övergrepp, mördar och deltar i krig är ställt utom allt tvivel. Att kvinnliga våldsverkare är synnerligen underrepresenterat i statistiken kan delvis bero på omvärldens ovilja eller oförmåga att upptäcka det våld som kvinnor utövar. Föreställningen att kvinnan är ”god” och ett ”offer” står i vägen för vår tolkning av specifika händelser. Det är övertydligt i offentlighetens tystnad angående de övergrepp som bevisligen på går på landets HVB-hem. I veckan avslöjades ytterligare övergrepp – tre anställda på ett HVBboende inledde relationer med vars ett ensamkommande flyktingbarn.
De har nu tvingats lämna sina tjänster, men skadan är skedd. Hur länge ska övergreppen på landets HVBboenden få fortgå utan att någon reagerar?

Kvinnor kan också vara förövare, våldsamma, lögnaktiga och direkt ondskefulla – och män kan vara offer. Vi måste överge banala dikotomier och föreställningar om goda kvinnor och onda män, kvinnliga offer och manliga förövare. Verkligheten är betydligt mer komplex än så.

 

Ann Heberlein

 

Foto: Run Jane Fox

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se