Hederskulturens medlöpare

  • Lördag 20 jan 2018 2018-01-20
E-post 0

Sara Mohammad, grundare till organisationen Glöm aldrig Pela och Fadime, är kritisk till hur politiker har arbetat med frågan om hedersrelaterat våld och förtryck efter morden på dessa två unga kvinnor. Det är nu 16 år sedan som Fadime Sahindal mördades av sin far för att hon ville kunna ha rätten att leva sitt liv och leva med den man hon älskade. Årsdagen är en dag att hämta kraft ur i kampen mot hederskultur men samtidigt årsdagen för hederskulturens medlöpare att mobilisera.

– Det har gått 16 år men tyvärr så har utvecklingen gått bakåt, det är fler som är utsatta nu än då, säger Sara Mohammad.

Moderata riksdagsledamoten Maria Stockhaus är en av få självkritiska politiska företrädare när det gäller hur Sveriges politiker arbetat mot hedersvåld de senaste 16 åren.

– Två månader innan hon dog höll Fadime ett tal här i riksdagen. Då sa hon att vi inte skulle vända de här flickorna ryggen. Till viss del har vi gjort det, säger Maria Stockhaus till Sveriges Radio.

Sara Mohammad är en av de starkaste rösterna som drivit opinion för att uppmärksamma hur hedersvåldet och klankulturen, växt och etablerat sig i Sverige och främst i de alltmer enklaviserade utanförskapsområdena. De som försökt belysa hederskulturen och hedersvåldet har haft starka krafter emot sig. Krafter som befäster bilden av att många journalister har eller har haft starka identitetspolitiska sympatier. Media har tittat bort. Jörgen Huitfeldt, Kvartal.se, beskriver den logiken i sin artikel om hur Sveriges Radio reagerade på hans reportage om ensamkommande minderåriga flyktingar.

Under lång tid har det varit omöjligt att rapportera om hederskultur och även om GAPF, Glöm Aldrig Pela och Fadime, lyckats bryta ny mark lämnar media stort utrymme till sådana aktörer som förnekar och vill förminska samt relativisera problemet med hederskulturer som bland annat innefattar allt från tvingande klädsel, val av livspartner, ”prickning” (den ”mildaste” formen av kvinnlig könsstympning) till regelrätta mord.

Att hederskulturen även sprider sig utanför de egna klanerna och familjerna är väl känt i ”Orten”. För de som arbetar där och försöker leva där. Men det har inte gått att skriva om utan att rasiststämplats av bland annat Aftonbladets Ledarredaktion. Somar al Naher, då ledarkrönikör, islamofobstämplade mig på Twitter när jag påtalade detta, en stämpel som uppskattades av bland annat professor Ulf Bjereld. Trots mitt arbete för att lyfta fram, och ha varit en dialogpart, med den reformering som Islam inom lagskolan Maliki går igenom i Marocko. Där kvinnans ställning stärkts och där blasfemi idag är tillåtet. Att publicera karikatyrer av Profeten är inte längre straffbart.

Hederskulturens medlöpare skyr inga medel. 

Tro mig, jag har viss erfarenhet numera. Inte lika omfattande som de som Sara Mohammad, Soheila Fors, Hanna Gadban, Nalin Pekgul och Amineh Kakabaveh och många andra har. Dessa, främst kvinnor, har om några har fått känna av styrkan och kraften i vad hederskulturens medlöpare kan, och vill, uppnå. De sover aldrig. Och de är många.

Ett exempel är vänsterpartiets behandling av riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh, ett annat är hur media lyft fram författaren, journalisten och samhällsdebattören Alexandra Pascalidou. Pascalidou har ett stort genomslag i debatten och utöver sitt engagemang som programledare på Sveriges Radio och som kontrakterad av Utrikesdepartementet är Pascalidou en ofta sedd debattör i bland annat TV4:s morgonsoffor. Med såväl Sveriges Radio som TV4 som plattform når Pascalidou gott och väl mer än hälften av de svenska mediekonsumenterna. Sedan 1997 har Pascalidou bland annat anklagat en annan debattör, socialdemokraten Nalin Pekgul, för regelrätt lögn när Pekgul, själv boende i ”Orten” pekat på förekomsten av hederskultur.

Nästan på dagen fem år efter Pascalidous anklagelser om att alla påståenden om hedersvåld i förorten var lögnaktiga mördades Fadime Sahindal av sin far.

Frågan hänger i luften om vad som skulle skett om Pascalidou 1997 ställt sig på Pekguls sida och inte tvärtom. Om Fadime Sahindal och Nalin Pekgul redan från början fått stöd för sin kamp från journalister och programledare. Pascalidou hade inflytande redan då i egenskap av programledare för SVT satsning Mosaik, ett program som framför allt skulle bidra till integration. Karriärerna har därefter gått i olika riktningar. Pekguls politiska karriär har sedan dess motarbetats av dessa krafter vilket Ledarsidorna.se redogjort för tidigare. Krafter som fick bort henne som bland annat ordförande för S-kvinnor, inadjungerad i socialdemokraternas Verkställande Utskott och sedan fick bort henne från Riksdagen. Pekgul tillhör, som en liten pikant detalj, Stockholms Arbetarekommun. Ordförande är idag Anders Ygeman. Stockholms Arbetarekommun är idag överrepresenterat bland politiska tjänstemän i regeringskansliet.

Idag hävdar Pascalidou att hon varit den som stått i främsta ledet för denna opinionsbildning trots att alla de uttalanden hon gjort, och hennes artiklar där hon anklagar Pekgul för lögn, finns kvar. SvD har tagit bort artikeln från 1997 men den finns bevarad bland annat som den avbildning som finns längst ner i artikeln.

Kommande vecka hedras Fadime Sahindal och Pela Atroshis minne på GAPF gala och många andra aktiviteter runt om i landet. Jag kan själv inte delta på grund av andra åtaganden. Jag utsågs till GAPF-ambassadör 2016 och försöker driva detta vidare. Hederskultur bekämpas inte en dag, eller en helg, per år – det är något du måste leva med. Men dagen förmörkas då det sammanfaller med den tid på året där aktörer som Pascalidou tillsammans med hederskulturens medlöpare nyttjar debatten till att stärka sitt eget varumärke och vrida fokus genom relativisering. Imorgon håller Pascalidou en alternativ gala och med tanke på hennes goda relationer med såväl SVT, Sveriges Radio som TV4 kan det inte uteslutas att den galan kommer att kapa utrymme från de som verkligen offrat familj, sociala relationer, politiska karriärer samt utsatt sig för stora risker.

Det andra som förmörkar bilden för mig är att många aktörer som varit tysta resten av året kliver fram och avger en läpparnas bekännelse om att kampen mot hedersvåld är viktigt. Motståndet i regeringen, från främst kulturdepartementets politiska ledning, har varit kompakt även om retoriken säger något annat.

Denna helg har med sig det positiva att minnet av Pela och Fadime lever vidare. Men denna helg har även blivit en helg för hederskulturens medlöpare att ta plats förklädda till något annat. Medlöpare som gör vad de kan för att skriva om historien och vrida debatt samt nödvändiga politiska åtgärder i en annan riktning.

Det finns krafter som vill se ett annat samhälle än det sekulära. Och det finns mer eller mindre medvetna medlöpare.

 

Redaktörens kommentar:

Nedan en faksimil på Alexandra Pascalidous artikel publicerad den 17 februari 1997. Nästan exakt på dagen fem år senare tog Fadime Sahindals far livet av Fadime av hederskulturella skäl.

Edit:

Regeringen kommer, enligt uppgift, bilda ett nytt insynsråd för arbetet mot hederskultur och hedersrelaterat våld. Rådets trovärdighet och agenda kommer bli helt avgörande för vägvalet som socialdemokraterna och miljöpartiet gör.

Slut edit.

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se