Kaos i skolan

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.
  • Lördag 13 Jan 2018 2018-01-13
E-post 0

I en serie artiklar har Sydsvenskan rapporterat från grundskollärarnas vardag i Malmö. Det är skakande läsning, minst sagt. Utgångspunkten för artiklarna är en rapport som visar att kränkningar mot lärare i Malmö har ökat med 121 procent det senaste läsåret. Lärare berättar om slag, dödshot, glåpord, om stress och sömnproblem till följd av en av allt att döma orimlig arbetssituation.

Lärarstudenten Rebecka Rafael, 26 år, berättar om sina erfarenheter av att vikariera på en Malmöskola. När hon protesterar mot att en elev ger sig på en annan elev får hon höra att hon inte ska ”blanda sig i” – ”ät bajs” uppmanar elvaåringen henne. När Rebecka Rafael envisas med att fortsätta ”blanda sig i” får hon höra att hon är en ”tjock hora” och ska ”suga kuk”. En ordinarie lärare på skolan tröstar henne med att hon inte ska ta det personligt. På den här skolan är lärarna vana vid att bli kallade horor.

Lärare på andra Malmöskolor berättar om att elever kallar dem ”kuksugare”, ”jävla bög” och ”idiot”. Elever tar sig friheten att kommentera lärares utseende – ”hängbröst” – och trakasserar lärare för påstådd dålig andedräkt – ”du luktar bajs ur munnen”. När en lärare protesterar mot de nedsättande kommentarerna och säger att de är kränkande replikerar eleven att ”jag pissar på kränkningen – vad ska du göra åt det?”. Den oförskämda eleven sätter fingret på den springande punkten här: Vad ska lärarna göra åt hot, trakasserier, förnedring när de inte har något att sätta emot, inga sanktioner att hota med, inga åtgärder att vidta? Lärarna har inga vapen i den kamp som pågår i en del Malmöskolor. Elevens rättigheter, till trygghet, fysisk och psykisk integritet trumfar pedagogens rättigheter till detsamma. Eleven är skyddad, pedagogen skyddslös.

Artiklarna i Sydsvenskan är, trots sin rikedom på exempel, märkligt renons på fakta. Läsaren får ingen information om vilka skolor det handlar om eller vilka elever det är som beter sig kränkande och respektlöst. Inga frågor ställs till lärarna om utvecklingen – rimligtvis måste de drabbade och utsatta lärarna ha funderingar kring den stora ökningen av kränkningar och den allt mer hotfulla miljön i skolan. Var gick det fel? Är lärarutbildningen undermålig? Sviktar föräldraansvaret? Hur länge har utvecklingen pågått? Journalisterna ställer inte en enda följdfråga. De nöjer sig med att konstatera att kränkningarna mot lärare i Malmös grundskolor har ökat med 121 procent på ett läsår.

Andra frågor och perspektiv jag saknar i Sydsvenskans artikelserie om kaoset i Malmös grundskolor är elevperspektivet – och då menar jag inte de elever som ägnar sig åt att kränka, hota och trakassera lärarna, nej, mitt bekymmer är de andra, den stora majoriteten av elever som inte kränker sina lärare. Hur ser deras skoldag ut? Hur ska de kunna tillgodogöra sig nödvändiga kunskaper i ett kaos? Hur ska de kunna utveckla sin fulla potential omgivna av klasskamrater som svingar snytingar och okvädingsord mot lärare som gråter och ställer in lektioner? Kaoset i skolan är ett enormt svek mot alla de elever som vill lära sig och som har rätt att få god undervisning i en trygg miljö.

Den här destruktiva utvecklingen måste stävjas, av hänsyn till lärarna och till de skötsamma eleverna – men också av hänsyn till de elever som beter sig illa. Hur ska dessa elever någonsin kunna fungera på en arbetsplats? Elvaåringar som tillåts förnedra, hota, till och med misshandla, vuxna utan att det får några som helst konsekvenser växer upp till människor utan en chans att ta sig in på arbetsmarknaden. Vem vill anställa någon som kallar chefen jävla bög eller tjock hora? Vem vill arbeta med någon som ogenerat kommenterar andras hängiga bröst och dåliga andedräkt?

Lärarnas auktoritet måste upprättas. Det är lärarna som bestämmer i skolan, inte eleverna. Ett steg mot en större auktoritet är att införa betyg i uppförande och ordning. Den elev som kränker sina lärare, som hotar och trakasserar förtjänar inte ett godkänt betyg i uppförande och ordning – och den som är underkänd i det som kan översättas med grundläggande hyfs och social kompetens kommer att ha mycket svårt att få en chans på arbetsmarknaden. Det är ett tydligt svar till eleven som säger att han ”pissar på kränkningen – vad ska du göra åt den?”.

 

Ann Heberlein

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se