Slow Culture: Vägen till framgång.

  • Söndag 7 Jan 2018 2018-01-07
E-post 0

En människa som hade haft möjlighet att färdas runt vår jord, låt oss säga för exakt 600 år sedan, år 1418 skulle i sanning ha upplevt underbara saker. För honom skulle världen i framstått som en multipolär skapelse. En mångfald av civilisationer som var och en hade utvecklats på sina olika sätt och hade sina specifika modeller för att organisera sina samhällen. 

I Kina hade han sett Mingkejsardömet, världens kanske mest sofistikerade statsbildning, i Indien hade han mött subkontinentens ofta högt utvecklade furstestater, i Mindre Asien hade han träffat på det osmanska väldet, som så sakteliga höll på att ersätta Konstantinopel som regionens viktigaste makt, till och med i Nya världen hade vi att göra med statsbildningar och välden på en förhållandevis hög teknologisk och social nivå. Sist men inte minst hade vi haft Europa, med alla sina konkurrerande och ofta stridande stater, mer eller mindre tyglade av den sista resten från det Romerska riket, påvekyrkan, med en pontifex maximus residerande i den eviga staden.

Sammantaget skulle världen te sig för denne världsomseglare som en arkipelag av sinsemellan olika civilisationer, var och en organiserade efter separata modeller och traditioner och liksom skyddade från varandra genom väldiga avstånd och ett slags jämbördighet vad gällde ekonomisk styrka och kulturellt kapital.

Därefter händer något. Några hundra år senare är Västerlandet den i särklass mest dominerande globala kraften. Alla andra välden måste retirera eller underkasta sig. Västerlandet har tagit definitivt kommando på den mänskliga odlingens alla nivåer: ekonomiskt, vetenskapligt, militärt, kulturellt och socialt. Hur kunde detta ske? Att förklara det genom att hänvisa till imperialism duger knappast. Detta är dels en tautologi – en beskrivning av vad som sker, snarare än en förklaring – och dels är det ju ingenting specifikt för de västerländska samhällena.

Alla statsbildningar och civilisationer har försökt bedriva imperiepolitik i varierande skala om de haft möjlighet, men det märkliga med den västerländska imperialismen var dess exempellösa framgång. År 1500 representerade Västerlandet 10 procent av jordens yta och 16 procent av dess befolkning; år 1913 kontrollerades 60 procent av jordens landmassa, 60 procent av jordens befolkning och 80 procent av den globala ekonomin ytterst från elva västerländska huvudstäder.

Den kanske viktigaste bidragande orsaken till den kraftutveckling som äger rum i Västerlandet under de senaste århundradena har, enligt mig, att göra med en allt högre grad av yttrande- och tryckfrihet i kombination med teknologiska innovationer för att maximera dessa friheter. Genom yttrande- och tryckfrihet kan praktiska och intellektuella innovationer formuleras, spridas och tillgängliggöras; samhällen kan omvandlas och effektiviseras. Och processer som i vanliga fall skulle pågå i århundraden kan kortas ned till ett par decennier.

Det börjar med reformationen i Nordvästeuropa och under en tid på 1600-talet är Nederländerna jordens relativt sett mäktigaste nation, med sin utvecklade handel, sin möjlighet att dominera sjöfarten – såväl civilt, som militärt – sina tekniska och vetenskapliga innovationer, sin avancerade ekonomi där en nyinrättad aktiebörs frigör enorma mängder kapital till både solida investeringar och riskabla projekt med hög avkastning. Nederländerna är samtidigt det land på jorden där yttrande- och tryckfrihet är allra störst och den holländska bokindustrin trycker böcker för distribution även till länder där de av politiska eller religiösa skäl är förbjudna.

Mot 1600-talets slut sprids den nederländska modellen till England och kommer så småningom att utvecklas via upplysning och industrialism utanför landets gränser. Idealen om yttrande- och tryckfrihet kommer successivt att breda ut sig över hela den västerländska kulturkretsen – och skälet är inte primärt något slags allmän välvilja gentemot medborgerliga fri- och rättigheter, utan staternas eget självintresse: ju friare ett land är, desto rikare och mäktigare är det också. Och i kölvattnet på ekonomisk framgång följer även politisk och social emancipation – den moderna demokratin börjar växa fram. De försök att på västerländsk botten skapa samhällen med reducerad eller upphävd yttrandefrihet har alla varit monumentala fiaskon, vilket såväl nationalsocialism, som sovjetsocialismen utgör de kanske tydligaste exemplen på.

Idag dominerar inte Västerlandet på samma sätt som för hundra år sedan. Vi börjar återigen närma oss den multipolära värld som tidigare var sakernas tillstånd. Andra länder och andra kulturkretsar, företrädesvis i Asien, har lyckats efterbilda det västerländska framgångsreceptet. Man har kunnat göra oss rangen stridig på en lång rad områden. Om man tar Kina som ett exempel, representerar detta land i dag jordens största ekonomi och har en militär slagkraft som är kontinuerligt ökande. Länder som Japan och Sydkorea ligger i paritet med de allra rikaste länderna i väst vad gäller välstånd och vetenskaplig forskning. På ett mycket effektivt sätt växer moderna kapitalistiska konsumtionssamhällen fram överallt.

Om Västerlandet inte skall falla tillbaka och förvandlas till ett slags andra rangens storhet kan vi därför inte vila på gamla lagrar. Därför är det med stor oro som man kan notera att vi – framför allt i Västeuropa – är på väg att sälja ut vår förstfödslorätt i termer av yttrande- och tryckfrihet. Det var dessa rättigheter som skapade våra samhällens framgång; alla andra fri- och rättigheter är avhängiga dessa ur-rättigheter. Om Västerlandet har någon som helst konkurrensfördel gentemot övriga makter, så handlar det just om detta.

De kortsiktiga impulser som får regeringscheferna i Frankrike och Tyskland att vilja skapa ett slags censorsmyndighet över vad som får och inte får sägas eller skrivas i offentligheten är helt fel väg att gå inför framtiden. På samma sätt utgör de inskränkningar som den rödgröna regeringen föreslår i Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen, liksom de likartade önskemål som paradoxalt nog kommer från företrädare inom Public Service och viss etablerad press, ett potentiellt hot som är vida större än de svårigheter att verka som kommer att bli konsekvensen för de så kallad alternativa medierna. I förlängningen hotas vårt västerländska samhälles överlevnadsmöjligheter.

Inskränkningar i yttrandefriheten sker alltid när den politiska makten är rädd för sitt eget folk. Men den politiska makten (och till denna måste vi idag tyvärr även räkna de etablerade medierna) existerar inte för sin egen skull, utan för medborgarnas. Detta är den väg vi valt att gå sedan ett halvt årtusende inom vår kulturkrets – och den har hittills tjänat oss utomordentligt väl. Överge den inte.

 

Erik van der Heeg

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se