Sluta ömka bovar och banditer

Photo: Neil Cummings on Flickr

Blott en vecka in på det nya året dristar jag mig till att nominera ett yttrande i kategorin ”citat vi minns 2018”. Jag talar naturligtvis om Jan Evensson, polisen i Stockholm, som i en intervju med anledning av den tragiska handgranatsincidenten i Vårby gård sade sig vilja ”vädja till kriminella”. När programledaren såg skeptisk ut och, helt rimligt, frågade Evensson om han verkligen tror att kriminella kommer att lyssna på polisens vädjan om att våldet måste upphöra utvecklade Evensson sitt resonemang:

”Det är jobbigt och svårt att vara kriminell. Vi vill hjälpa dem att komma ur detta”.

Ett citat helt i klass med Dan Eliassons numera herostratiskt kända ömkande av mannen som mördade en ung kvinna på ett HVB-hem i Mölndal 2016.

Jag vill med bestämdhet påstå att både Eliasson och Evensson fundamentalt missförstått sin uppgift. Polisens uppgift är inte att hjälpa kriminella. Polisens uppgift är att stå på lagens och offrets sida. Polisen ska inte vara kamratstödjare och jourhavande medmänniska åt mördare och banditer. Polisen ska bura in dem som inte klarar av att hålla sig inom lagens gränser, dem som använder sin frihet för att kränka andras frihet, dem som inte respekterar andra människors liv, kroppar och egendom. Ömkande av brottslingar får andra ägna sig åt. Lämna det till fängelseprästen, fältassistenter och samtalsterapeuter. Eller, ännu hellre – sluta ömka människor som gör fel. Ställ dem till svars istället. Tyck synd om dem som blir utsatta för brott, dem som blir misshandlade, våldtagna, bestulna, trakasserade. Tyck synd om de utsatta, inte dem som utsätter.

När Evensson står i en intervju i Aktuellt och talar om ”unga utsatta män” vänder det sig i min mage. I en mening är de som skjuter ihjäl varandra i våra utanförskapsområden, som bränner bilar, vandaliserar affärslokaler, handlar med droger, rånar och skrämmer laglydiga medborgare att betrakta som ”utsatta”. Det finns naturligtvis en hel drös med ömmande skäl och ”socioekonomiska faktorer” att begrunda. Självklart är det viktigt att försöka förstå varför människor väljer att bryta mot lagen, väljer att skada andra människor, väljer att spotta ett helt samhälle i ansiktet. Men – att vi förstår varför en människa agerar på ett visst sätt är inte detsamma som att vi ursäktar eller förlåter. Också i de fall det finns begripliga förklaringar och ömmande omständigheter måste samhället vidhålla att ett lagbrott är ett lagbrott, fördöma kränkningen och alltid, alltid, stå på offrets sida.

Den ursäktande och ömkande attityd i relation till kriminella som i decennier varit standard i Sverige måste upphöra. Vi måste sluta tycka synd om människor som bryter mot lagen.

De ska inte ömkas – de ska ställas till svars och avkrävas ansvar för sina felaktiga handlingar. Först då hjälper vi dem på riktigt att lämna en kriminell tillvaro: genom att behandla dem som fullt ut ansvariga för sina handlingar.

 

Ann Heberlein

Foto: neil cummings

Om författaren

Ann Heberlein
Ann Heberlein
Ann Heberlein är tidigare lektor i etik vid Lunds Universitet. Hon är också verksam som författare, föreläsare i etiska frågor och fri skribent. Kandiderar till riksdagen för moderaterna i valet 2018.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.