Åldersdiskriminering

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.
  • Fredag 2 feb 2018 2018-02-02
E-post 0

Det finns en stor grupp människor i Sverige som aldrig nämns när det talas om kvotering och representativitet. Har du någonsin sett en jobbannons som ”helst ser sökande över 50 då de flesta anställda är i trettioårsåldern”? Hur många diskussioner angående förekomsten av gråhåriga kvinnor och rynkiga män i tv-reklam och modereportage kan du minnas? Och vem kräver att människor över 65 kvoteras in i bolagsstyrelser och i politiken?

Nej, just det. Två miljoner av Sveriges befolkning består idag, enligt SCB, av män och kvinnor över 65. Det är tjugo procent av Sveriges befolkning! Gruppen förväntas dessutom växa till tre miljoner fram till 2060. Ändå är de tämligen osynliga i offentligheten.

Den som är bekant med World Values Survey känner till att Sverige är ett extremt land, rent värderingsmässigt. Vi kan glädjas åt att svenskar är mycket toleranta och fördomsfria, att vi värderar individens frihet liksom jämställdhet högt. Mindre stolta bör vi vara över att vi är mycket dåliga på värdera äldre människor. Erfarenhet, kunskap och vishet står inte särskilt högt i kurs i Sverige. Nej, här värderas ungdom och naivitet högst. Varenda tidning har ett antal unga kolumnister som använder sitt utrymme till att basunera ut insikter som vi, med några fler år på nacken, också tyckte var banbrytande när vi var tjugo. I radio och tv härjar unga programledare, den ena mer irriterande än den andre, och politiska partier är noga med att se till att ungdomar representeras på listor och i val.

Jag föreläser då och då i sammanhang med en hög medelålder – och varje gång slås jag av hur välformulerade, reflekterade och kloka män och kvinnor med ett långt liv bakom sig är. Varje gång tänker jag också på vilket resursslöseri det är att inte ta tillvara på deras erfarenhet och, för att använda ett pretentiöst ord, visdom, en egenskap som (om man har tur) utvecklas i takt med att man blir äldre. Det räcker nämligen inte att vara intelligent för att vara vis – visdom kräver också erfarenhet.

Man kanske skulle kunna tänka sig en något bättre åldersmässig balans, i offentligheten och i politiken? Låt de unga krönikörerna och programledarna hållas, men komplettera gärna med några män och kvinnor över sjuttio.

Idag lever vi längre och är friskare. Vi förväntas dessutom arbeta längre. Diskussionen om vad vi ska göra de sista decennierna av våra liv är viktig på många sätt – och vem är bättre lämpade att diskutera det än människor som redan befinner sig där?

 

Ann Heberlein

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se