Centerpartiets slutliga förvandling till maktparti

  • Fredag 23 Feb 2018 2018-02-23
E-post 0

Centerledaren Annie Lööf kan den 10 september ha regeringsfrågan i sin hand. I DN:s partiledarintervju hyllar hon pragmatismen och förmågan att göra upp över blockgränsen.

– Väljarna söker ett parti som står upp tydligt för sina principer men som också är berett att smutsa ner fingrarna för att styra landet, säger hon.

Fram träder i intervjun bilden av en partiledare som strävar efter makt. Och frågan är om vilket parti som kommer vinna på ett samarbete. Ett röd-grönt-grönt alternativ kan mycket väl bli de rödas undergång. Av fler skäl.

Socialdemokraterna ligger idag närmare retoriskt moderaterna inom migrationspolitiken. MP och C skulle sannolikt fortsätta driva på för en oreglerad migrationspolitik med rättsosäkra kompromisser som följd. Ett annat område som skulle omöjliggöra är dagens centerpartis hat mot kollektivavtalen och de fackliga organisationernas villkor. Som strejkrätt och blockadvapnet. Annie Lööf kommer inte heller undan sin tid som ordförande för CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, där hon hyllat Ayn Rand. Den bild av Stureplanccenter och vurmen för den råa libertarianismen som hon byggde under ungdomsåren har följt med henne.

Med dagens tillägg, en maktorienterad person utan att egentligen reflektera över vad hon själv är beredd att offra, blir det tydligt att centerpartiet inte längre är ett idéparti i egentlig mening. Centerpartiet är idag ett maktparti och som sådant dömt att gå under i ett längre perspektiv. Sven-Otto Littorin beskriver i en mening orsakerna bakom de Nya Moderaternas valförlust 2014. Fredrik Reinfeldt hade tagit moderaterna från att vara ett idéparti, med en tydlig linje, till att bara förhandla om makt. Samma utveckling ser vi i Centerpartiet under Annie Lööf.

På ett personligt plan skulle en förhandling med ytterligare ett grönt parti vara det som fick mig att till slut ge upp räddningsförsöken av den socialdemokrati jag bekänner mig till. Att ge efter på de fackliga rättigheter som arbetarrörelsen arbetat upp, att släppa efter på migrationspolitiken är bara två av frågorna som i sådana fall diskvalificera dagens partiledning för många ”old school” socialdemokrater. Vi delar inte samhällssyn med Annie Lööf, vi delar inte ens ekonomisk styrmodell.

Det enda som eventuellt skulle få mig att inta en mer förlåtande attityd till Annie Lööf är om hon motsätter sig den repressiva grundlagsförändring som moderater och socialdemokrater står bakom. Gruppledaren Tobias Billström (M) har gjort klart att han avser stödja den proposition som dels kommer göra skillnad på medborgarnas möjligheter och rättigheter att söka ut offentliga handlingar, dels en proposition som kommer börja göra skillnad på vad staten anser vara ”god journalistik” och inte.

Stefan Löfven har idag ett drygt halvår kvar tlll valet. Ett halvår där ingenting avgörande kommer ske i riksdagen i egentlig mening. Tiden är mogen för Stefan Löfven att ombilda regeringen redan nu och regera vidare i ensam minoritet till valdagen. Allt för att börja söka sig fram till vilka koalitioner som kommer vara möjliga efter den nionde september.

Koalitioner som bör utesluta bägge gröna alternativ. Alternativ som, på varsitt sätt, mer drivs av makt än realiserbara idéer och ansvarstagande. Som faktiskt varit de två partier som blockerat varje uppgörelse till en långsiktigt hållbar migrationspolitik för att ta ett exempel ur mängden.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se