Dagens Nyheter och begreppsförvirringen

  • Onsdag 7 feb 2018 2018-02-07
E-post 0

En dag i slutet av 80-talet gick jag ned till min frisör för att få håret klippt. Som vanligt pratade vi om allt möjligt och vid något tillfälle nämnde jag att jag alltid var sur och förbannad om morgonen. Hans omedelbara fråga var då om jag läste DN; och, ja – det var jag ju tvungen att medge. Dagens Nyheter var den givna morgontidningen hemmavid när jag var en liten pojke, och den hade följt med mig på ett närmast automatiskt sätt när jag flyttade hemifrån. Ingen morgon var komplett utan en halvliter kaffe, ett par smörgåsar, några cigaretter och Dagens Nyheter.

Min frisör berättade att han hade flera kunder med dåligt morgonhumör och vad de hade gemensamt var DN-läsandet. Han hade själv lidit av samma åkomma, men den hade gått över helt sedan han hade sagt upp prenumerationen. Han rekommenderade nu alla sina kunder göra sammalunda, så även mig. Jag tog honom ad notam efter att jag dessutom hade räknat ut hur många glas öl jag kunde få på stockholmsklubbarna om jag inte behövde betala för morgontidningen. Sedan dess har jag alltid varit på strålande humör var gång väckarklockan ringer.

Min frisör beskrev Dagens Nyheter som ”en ondskefull gammal tant”, som man tvingades höra de mest ologiska, elaka och moraliskt självgoda tirader ifrån, utan att man kunde göra något åt det. Av ren hänsynsfullhet lät man bli att invända och om man någon gång till äventyrs skulle våga sig på något sådant, så hade det ändå ingen effekt – den ondskefulla tanten slog bara av hörapparaten, precis som den besvärliga hotellgästen i teveserien ”Pang i bygget” med John Cleese. Givetvis hade min frisör rätt: att ha med en tondöv rikslikare att göra kan skapa en enorm frustration.

Det är lite av denna känsla jag får när jag av min omgivning tvingades att läsa två bisarra stick på Dagens Nyheters ledarsida, där tidningen försöker att föra fram sin egen definition av vad begreppet ”alt-right” (det vill säga ”alternativhöger”) skulle vara, enkom för att slå det i huvudet på personer och företeelser de inte tycks gilla. Eftersom den första artikeln, ”Alternativhögern ägnar sig framför allt åt nihilism” (2/1), var skriven av Lisa Magnusson kanske man inte skall förvänta sig så särdeles mycket. Trots sina omfattande studier i statskunskap uppvisar hon regelbundet stora lakuner vad gäller vanlig borgerlig allmänbildning och argumentativ stringens, vilket författarinnan försöker dölja på det stilistiska planet genom en obehagligt vädjande fjortis-prosa (så här kan det låta: ”Den gjorde ju det for the lulz. Den skiter i demokrati /…/ Ja, jag sade ju att det var en skitunge”), full av adjektiv och svepande generaliseringar.

Det är uppenbart att Magnusson försöker uttrycka den ”liberala” ledarsidans ogillande av mer stridbara debattörer på den borgerliga kanten (hon nämner Sara Skyttedal, KD, samt Hanif Bali och Ann Heberlein, båda M). Men i sin märkliga iver att svartmåla dem tillskriver hon dem epitet som saknar varje tillstymmelse till förankring i verkligheten. Hon anser att de tillhör något slags alt-right-rörelse, eftersom de ger uttryck för nihilism. Hennes resonemang visar med all önskvärd tydlighet att hon varken vet vad ”alternativhöger” innebär eller vad ”nihilism” är.

Alternativhöger är en beteckning som vuxit fram under senare år för att beskriva en mycket löst sammanhållen högerextrem falang inom amerikansk politik som fokuserar på vit identitetspolitik och vit makt. Den är ofta utpräglat antisemitisk och har hämtat många sätt att arbeta och argumentera för sin sak från andra ”identitära” rörelser av typen Black Lives Matter. Att den kallas ”alternativ” har att göra med att den tar skarpt avstånd från traditionell konservativ politik i USA, såsom den representeras av det Republikanska partiet. Att sammanföra Skyttedal, Bali och Heberlein med denna rörelse är givetvis fel – och det hade kunnat stämplas som förtal om det inte hade varit för den uppenbara enfald som artikelförfattarinnan ger uttryck för i sin text.

Som en parentes kan man väl också nämna hennes förståelse av nihilismen som moralfilosofisk hållning. Enligt Magnusson skulle detta vara ett uttryck för alternativhögerns grundposition. Nihilismen förnekar alla värderingar, men detta går knappast att fästa vid vare sig alternativhögern eller de borgerliga politiker som hon pekar ut. Alternativhögerns fokusering på det vita Amerikas inherenta historiska värde kan beskrivas som mycket, men det är allt annat än nihilism. Att Skyttedal och Heberlein, i egenskap av bekännande kristna, skulle vara nihilister och förneka alla objektiva värden, är så dumt så att det trotsar all beskrivning.  Likaså när det gäller Bali och hans idoga framhållande frihet, sekularism och förnuft i den svenska politiken. Om Lisa Magnusson verkligen var intresserad av att hitta något som kan liknas vid nihilism, verkligen ville lyfta fram vad Nietzsche kallar ”umwertung aller Werte”, torde hon lättast kunna finna det bland de som lyfter fram intersektionella resonemang utifrån föreställningen om att allt handlar om sociala konstruktioner. Där finns inga värden, där finns bara en ren ”Wille zur Macht”, enligt Nietzsches definition.

Några dagar senare (6/2) dyker en ny artikel om alternativhögern upp på DN:s ledarsida, författad av vad jag alltid uppfattat som den blide och katolske hedersmannen Erik Helmersson. Den kan delvis ses som ett försök av DN:s ledarsida att ärerädda Lisa Magnussons, med rätta hudflängda och förhånade artikel. Helmersson är inte så dum så att han drar in Magnussons tabrasch med de moralfilosofiska begreppen i sin text, och klokt nog vill han heller inte nämna några namn. Väl medveten om att begreppet alternativhöger använts fullständigt fel försöker han dock rädda det hela med en alldeles egen begreppsmässig akrobatik.

Först delar han upp Sverigedemokrater, alternativhöger, ”ren” rasism och ”en ny, svårgripbar fascism” i olika kategorier, för att sedan beteckna alltihop som ett uttryck för ”alternativhögern”, vilket är en ”sfär” som ”rör sig” från moderaternas högerflank, över Sverigedemokraterna, till nazismen. Detta är en mycket egenartad och privat definition av alternativhöger. Det är som om jag skulle definiera eskimåer på Grönland som en ”sfär” som ”rör sig” från Danmarks sund, via Vatikanen och bort till fårskötare på Nya Zeeland. Det finns också skäl att ifrågasätta vad Helmersson menar med Moderaternas högerflank. Vad skulle detta vara? Hur stor är den? Vilka ingår i den? Är det en synonym som används på DN:s ledarredaktion för att beteckna Hanif Bali? Hur tusan kan i så fall en enda människa utgöra en flank? Det är som att kalla Jonas Sjöstedt för kvinnohatare bara för att han avskyr Gudrun Schyman.

Nåväl. Varför försöker då Dagens Nyheter ta upp det vedertagna begreppet ”alternativhöger” och stöpa om det till ett eget beläte? Det handlar givetvis om elefanten i rummet – invandrings- och flyktingpolitik. Dagens Nyheters ledarredaktion har förlorat diskussionen om sakfrågorna. Asylinvandringen 2015 var en katastrof. Ingen kan längre hävda att Sverige tjänar ekonomiskt på flyktingarna. Ingen kan längre hävda att många ”ensamkommande” inte ljuger om sin ålder för att vinna fördelar. Ingen kan längre hävda att tiggeriet inte skulle vara organiserat likt ett kriminellt nätverk. Ingen kan längre hävda att priset för 2015 bland annat kommer att bestå i en ökande mängd vålds- och sexualbrott. Med mera. Alla dessa frågor är döda.

Likväl vill många inte ta ansvar för de positioner de en gång höll för sanna och moraliskt oantastliga, trots att de nu har facit och kan läsa skriften på väggen. Det är som Nietzsche sade ”menschlich, allzu menschlich” att inte vilja bli påmind om detta. Bättre då att lägga sakfrågorna därhän och ägna sig åt ad hominemangrepp istället. Tyvärr har de klandervärda epiteten den tråkiga egenskapen att nötas ut väldigt snabbt. I början kunde man kalla de man inte gillade för ”rasister”; när det inte dög fick det bli ”populister”; nu funkar inte det heller: då får de bli ”alternativhöger” istället. Konklusion? Svagt, DN!

 

Erik van der Heeg

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se