Krönika: Slipprig journalistik och olika villkor i valrörelsen 2018

  • Fredag 2 Feb 2018 2018-02-02
E-post 0

Den gångna veckan har inte varit någon av den bästa för två av de sju stora mediaaktörerna. Dagens Nyheter och SVT har på sitt sätt, var och en för sig, visat hur svårbemästrad valrörelsen 2018 kommer att bli samtidigt som problematiken med ”Fake News” och alternativa fakta är för läsare, tittare och väljare. Dessa två aktörer representerar två av fem dominanter som på Vinnovas, det vill säga regeringens, uppdrag skall finna algoritmer och arbetssätt för att valrörelsen skall bli så neutral som möjligt.

Detta initiativ presenterades i veckan som var som ett initiativ från fler aktörer i Medievärlden. Sanningen är dock att initiativet kom redan den 26 oktober från Vinnova som har anslagit 13,5 MSEK till en grupp bestående av Bonnier, Schibstedt, SVT, SR samt NTM. Inte ens projektledaren kommer från de kommersiella aktörerna utan utsågs i fjol med en anställd från SVT. Nyheten var ingen nyhet i egentlig mening. Den var tre månader gammal och väl känd av Ledarsidorna.se som kritiserat den tidigare. Det är endast en redaktör som avgör vad som är en nyhet eller inte och en journalist som kan sitt yrke som kan göra den granskning som erfordras. En dataalgoritm kan alltid ställas in för att selektera bort avgörande detaljer i en nyhetsrapportering.

Men mest uppseendeväckande var ändå dels SVT Opinion Live produktion av programmet om Staffanstorps husvagnslösning för kommunplacerade. Utöver att kommunalrådet i Staffanstorp i efterhand lyckades bekräfta sin upplevelse om en från början hårt vinklad debatt kunde Ledarsidorna.se´s Erik van der Heeg bekräfta att SVT produktionspersonal redan inledningsvis var negativt inställda till Staffanstorps kommun som de helt öppet, men utan att kamerorna var på, klassade som ”Sveriges sämsta kommun” för kommunplacerade. Erik van der Heeg var med i publiken och kunde på plats följa förberedelserna och vad som sades under förberedelserna innan sändning.

Att i efterhand, som SVT, skylla på misstag faller på sin egen orimlighet när bilderna läggs sida vid sida.

Det efterföljande dygnet, fredagen, inleddes med att Ann Heberleins läsarfinansiering av sin bok ”Våldtäkt och Kultur” suspenderades av Kickstarter. Detta slogs upp som en stor nyhet av samtlig media men bara två redaktioner, Dagens Nyheter och Sydsvenskan, hörde personligen av sig för att få Heberleins egen version. Kickstarter hade, efter att ingående ha granskat Heberleins kampanj under en veckas tid, kommit fram till att den inte bröt mot deras användarregler. Det var först efter anmälan, när kampanjen hade nått 160 000 kronor insamlat, som Kickstarter släckte kampanjen. Detta visste Dagens Nyheter om men valde att presentera nyheten som att Heberlein bröt mot Kickstarters regler. Utan att ge hela bilden.

Det är inte rimligt att anta att Kickstarter ens hade lanserat kampanjen om den bröt mot regelverken. Kickstarter gav efter för, vad som uppgivits i efterhand, en anmälan.

Den vinkel som DN satte blev den vinkel övrig media följde efter. Inklusive utelämnandet av Heberleins version som jag kan vitsorda stämmer. I de publicistiska regelverken som omfattar såväl de enskilda journalisterna som utgivningsbevisen understryks särskilt att dessa skall göra egna källkontroller samt att ge fler perspektiv. Endast SVT balanserade bilden i efterhand genom att göra en artikel om hur framgångsrik kampanjen blev när Heberlein, i samarbete med Ledarsidorna, lanserade en egen kampanj. Heberlein lyckades resa mer än det dubbla mot vad kampanjen på Kickstarter hade givit.

Dagens Nyheter, som ledde nyhetsrapporteringen och citerades av andra, har fortfarande inte följt upp den. Något som rekommenderas av det pressetiska regelverket. Men varför skulle de göra det? Det skulle sannolikt sätta en solskenshistoria runt Heberleins projekt. Något som jag nu får en känsla av att redaktionen inte vill medverka till. 

Utelämnande av information som ger en kompletterande bild är ett problem som såväl DN som SVT satt fingret på. Effekten blir att nyhetsrapporteringens trovärdighet på sikt lakas ur. Jag kan inte längre läsa nyheter som är egengenererade hos någon av dessa aktörer utan att ställa mig frågan om de är sanna och objektiva eller ett utslag av politisk, och därmed slipprig, journalistik. Där journalisten och redaktören eller projektledaren har en egen politisk eller personlig agenda. SVT Text har utöver detta tidigare lanserat idéer om judiska lobbygrupper som konspirerar i sin nyhetsåtergivning utan att kunna styrka förekomsten i sak. Ren och naken antisemitism. I samtliga fall skylls det som inträffar på som “misstag”. Men misstagen som avslöjas efter hand börjar nå en kritisk massa nu. Ett eget moment.

Dagens Nyheters rapportering om riksdagens talman Urban Ahlin, i och för sig inte uppföljd i veckan som var, sammanfattar det som jag nu känner som en gnagande oro. Att delar av nyhetsrapporteringen från två av de stora aktörerna i allra högsta grad är av politisk natur. Försåtligt insprängd, medvetet eller omedvetet, i riktiga nyheter om riktiga händelser. Det värsta som kan ske en aktör som påstår sig vara företrädare för kvalitetsjournalistik.

Dagens Nyheter har fortfarande inte kunna styrka något av de påståenden om talmannens agerande mot kvinnor de vill göra gällande. Den utpekade kvinnan, som endast agerar genom delvis anonyma ombud, är fortfarande anonym. Hon har lämnat politiken och vare sig Urban Ahlin eller någon annan utgör ett hot mot henne och hennes karriär längre varför hennes skäl till att vilja vara anonym måste ifrågasättas. Om det inte är så att de övriga anonyma källorna, en undantagen i Cecilia Eklund, kvinnorna helt enkelt inte har den fullmakt som de ger sken att ha att föra kvinnans talan. Jag själv hörde om denna diffusa historia nästan på dagen för tio år sedan, en historia som DN slagit upp och som nu – oavsett sanningshalten – har pulvriserat Urban Ahlins postpolitiska karriär.

Utredningen ligger nu hos Settervalls advokatbyrå och även deras utredning kommer behöva ifrågasättas. Settervalls har fått en färdig lista från socialdemokraterna på personer som skall höras men flertalet personer som mer än ett decennium varit kollegor till Ahlin, även kvinnor, har utelämnats. Dessa har antingen Settervalls själva kontaktat eller så har de kontaktat advokaten själv. Kvinnor som även jag varit i kontakt med och som ger en annan, mycket mer komplex, bild av händelseförloppet för tio år sedan som ligger Ahlins bild närmare än DN:s. Dessa personer har åberopat meddelarskydd varför vare sig deras historier, eller identiteter, kan röjas. Utredningen ligger hos Settervalls som inte bara ser ut att ha ett bristfälligt underlag från början och som måste söka sig fram, de saknar även allt lagstöd för sin utredning eftersom ett eventuellt brott är preskriberat samt att risken för kollussion, vittnespåverkan, är uppenbar efter tio år. Att de ombud för kvinnan pratat ihop sig. Ingen har kunnat redogöra publikt för vad som stod i de sms som hänvisas till.

Det enda DN presterat i efterhand är en opinionsundersökning med svag svarsfrekvens hos riksdagsledamöterna om de har förtroende för Urban Ahlin. Denna slogs upp stort på nyhetsplats men tillförde ingen ny information om det faktiska sakläget. DN:s rapportering i stort har även återgivits i SR engelskspråkiga kanal varför Ahlins postpolitiska karriäralternativ nu kraftigt begränsats. 

Ahlins möjligheter att, om DN och Settervalls advokatbyrå inte kan styrka DN:s påståenden i nyhetsformat, få upprättelse bör bedömas som endast teoretiska. Bilden är satt. Och Ahlin är ute ur bilden nu. Även den internationella. Det är DN fullt medvetna om. Om det fanns någon uppdragsgivare bakom artikeln kommer vi aldrig få reda på då dessa har rätt att söka skydd bakom meddelarfriheten.

Allvarligast är dock i DN:s fall rapporteringen kring den icke ännu dömde terroristen eller mördaren efter attentatet på Drottninggatan. Nyheter Idag avslöjade hur DN tonat ner, och ändrat, information om händelserna före attentatet och påverkade inte bara förståelsen för dådet utan även påverkade regeringens presentation på regeringens officiella hemsida. Detta var det kanske mest uppenbara exemplet den gångna veckan på ”Fake news”.

DN har försökt skademinimiera i efterhand men skadan är skedd. Inte bara för händelsen i sig, dådet på Drottninggatan, utan förtroendet för vad DN är för någonting egentligen. En dold propagandaapparat eller bara en tidning med slipprig journalistik. Denna tvekan om vad DN är förstärks med ledarkrönikören på DN, Lisa Magnusson, som hävdar att Ann Heberlein är emot godhet. Magnusson hänvisar till Heberleins bok ”Den Banala Godheten” men ser inte ut att ha läst den. Boken handlar om målkonflikter och Heberlein utreder, med akademien som grund att stå på, begrepp som “moralisk realism” vilket är den värdeuppfattning Heberlein bekänner sig till. Vidare resonerar Heberlein kring värden som jämlikhet, ansvarstagande, frihet och solidaritet för att nämna några. Att DN:s påstående att Heberlein är emot godhet är helt enkelt absurt.

Ledarsidorna skickade referensexemplar till Dagens Nyheter när boken lanserades i juni i fjol. Den kan sannolikt med viss fördel läsas av ledarredaktionen på DN. Om inte annat i folkbildande syfte och kanske främst innan krönikörer och skribenter som Magnusson börjar använda sig av den som slagträ i debatten när de sätter stämplar på folk eller, som på kulturredaktionen, vinklar sina nyheter.

Valåret 2018 är bara en månad gammalt. Men tonen, kvaliteten, perspektiven och takten har satts av två av de största aktörerna.

Slipprig journalistik, fake news och alternativa fakta kommer dominera denna valrörelse. I DN, SVT, SvD och SR fall med 13,5 miljoner kronor i statligt stöd samt kapitaltillskott, i de fall det erfordras, från starka finansiella ägare.

Redaktörens kommentar

Jag är väldigt tacksam för det stöd som ni läsare visat Ann Heberlein. De medel som hon reste har gått direkt till henne och även om det är förlagsdelen av ledarsidorna.se som ger ut Våldtäkt och Kultur är detta ett helt separat finansierat projekt som inte påverkar Ledarsidorna ekonomiska situation.

Ledarsidorna.se`s reklamintäkter är numera försumbara efter anonyma anmälningar till Youtube och Google Ad Sense då vi är anmälda för att vara ”inapropiate”, det vill säga olämpliga. Jag sliter varje dag med att försöka överklaga men som alla vet, vare sig Google, Youtube eller annan social media är kända för att vara lättillgängliga. Detta, och de DDOS – attacker som förevarit har trots omfattande säkerhetsarrangemang fortsatt. Detta har slukat det kapital jag lyckades resa under fjolåret.

Flera har hört av sig till mig och bett om min hjälp för att de också skall få en miljon. Att jag ska ordna det gratis. De missar att Heberlein personligen var den som gjorde projektet möjligt. Ledarsidorna.se var bara en plattform. Som slåss för sin överlevnad.

Inom ett par veckor kommer jag vara tvungen att byta plattform men även framöver är ekonomin mycket ansträngd. Jag skulle även behöva anställa en jurist på halvtid att stämma och anmäla de hot och de påståenden om oss och mig till berörda instanser.

Hur jag löser den knuten återstår att se. Löften om kapitaltillskott har svikits, som senast med argument som ”nu går ju debatten i rätt riktning” eller ”nu blev Ulf Kristersson ledare för moderaterna så då blir allt bra så då behövs inte du”. Antalet löften från kapitalstarka intressen som svikits kan jag räkna tretton på dussinet numera. 

Allt kommer inte bli bra om vi inte fortsätter. Vare sig moderaterna eller socialdemokraterna är speciellt stabila partier. Ännu. Inte alla kandidater som har förstått vad som krävs utan önskar en tillbakagång till 2015. Även om det låter på ett sätt nu finns inga garantier för att partierna skall göra ännu en helomvändning. 

Krisinsikten är för låg och de politiska låsningarna är för omfattande. Och attackerna har inte visat några tecken på att mattas av. Tvärtom. Samtidigt som de etablerade mediernas journalistik inte klarar av kritisk granskning. Med tanke på deras räckvidd och genomslag kanske Vinnova skulle satsa 13,5 MSEK på nya och helt oberoende granskande aktörer istället. Men det kommer inte ske. Det vet vi. Det vet åtminstone jag. Det är uppförsbacke för mig och många andra.

Ett exempel på hur hårt det är och hur olika villkoren ter sig är tydligt med Bonnierkoncernens satsning kit.se. Denna har fått finansiering på runt 60 MSEK men driver runt en tredjedel av vad Ledarsidorna driver i antalet unika läsare och besök. Politism, finansierat av LO och Schibstedt, är ett annat exempel. De har fått mer än 10 MSEK av LO, Kommunal och Aftonbladet men ligger i trafikvolym på ungefär samma nivå som Kit. Jag har försökt bygga Ledarsidorna.ses på inga medel alls, förutom emissionen som gav runt en miljon för ett år sedan och mina pensionsfonder jag nu sålt. 

Jag måste tro på detta. Jag är fånge i min egen historia.

Jag har ingen stark finansiär eller kapitalstark ägare bakom mig som Bonnier, Schibstedt eller Public Service. Annonsörerna är ängsliga när jag försöker sälja direkt. Jag har bara vanliga människor och läsarnas engagemang. Och i stort är Ledarsidorna.se dessvärre en enmansorkester i de avseendena.

Hur jag löser knuten återstår att se. Idag har jag få idéer kvar. Tiden arbetar dessvärre emot mig nu och detta är inte på något sätt en gratisverksamhet som alla kan ta för given.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se