Religiös analfabetism

  • Onsdag 28 Feb 2018 2018-02-28
E-post 0

Sverige är, som jag har påpekat i flera texter tidigare, ett av världens mest sekulariserade länder. En, i jämförelse med andra länder i världen, ovanligt låg andel av de människor som bor i Sverige betecknar sig som religiösa, och religion har, tills nyligen, varit ett tämligen osynligt fenomen i det svenska samhället.

Våra inhemska kristna och den svensk judiska befolkningen har lyckats utöva sina religioner utan att ställa några särskilda krav på att resten av samhället ska rätta sig efter dem (eller oss – jag tillhör själv skaran bekännande kristna). Den stora invandringen av människor som bekänner sig till islam som skett det senaste decenniet har dock ändrat på detta.

Religiösa människor är, genom religiöst motiverad klädsel, synliga i gatuvimlet, religiösa argument framförs allt oftare i den offentliga debatten och religiösa grupper och individer ställer allt oftare krav på diverse förmåner och olika typer av särbehandling. Ett aktuellt exempel är önskemål om böneutrop från den lokala moskén i Växjö som jag skriver om här.

Den svenska, sekulära offentlighetens oförmåga att hantera religiös problematik och bemöta religiösa argument är mycket påtaglig – sannolikt för att så få svenskar har en egen relation till religion och ännu färre har adekvata kunskaper. Två artiklar från den senaste veckan har fått mig att häpna över den totala brist på förståelse för en religiös världsbild som skribenterna uppvisar.

I Aftonbladet skriver tidningens juridiska expert, advokaten Viktor Banke, en krönika med utgångspunkt i rättegången mot Rakhmat Akilov, mannen som dödade fem personer genom att köra över dem med en lastbil i våras. Bankes slutsats efter att ha lyssnat på den terroråtalade Akilovs förklaring till dådet är att Akilov ”inte är riktigt klok” och hävdar att Akilov är ”helt förlorad i jihadistens konspiratoriska dimma och saker som möjligtvis framstår som rimliga för honom låter minst sagt absurda för övriga i säkerhetssalen”. Banke anser att Akilovs resonemang låter ”helt tokigt” och menar att vi därför inte bör tillmäta hans resonemang någon vikt.

I Expressen upplåts stort utrymme åt Martin Schibbyes reportage om IKEA-mördaren Abraham Ukbagabir. Precis som Akilov uppger Ukbagabir religiösa motiv bakom sitt dåd, i vilket en kvinna och hennes son höggs till döds med en kökskniv på IKEA i Västerås. Schibbey har besökt Ukbagabirs familj i Eritrea, och det är tydligt att han kommer från en mycket from familj. Religion tycks alltså ha varit och vara mycket närvarande i Ukbagabirs liv och han har tidigare berättat att han ofta besökte kyrkan på sin fritid. Ändå avfärdas hans resonemang om att hans offer ”skulle få komma till paradiset och träffa Gud” som tecken på förvirring och psykisk ohälsa.

Jag menar att vi begår ett stort misstag när vi avfärdar religiösa individer som ”inte riktigt kloka” och tolkar religiöst motiverade utsagor som utslag av förvirring och sinnessjukdom. Om vi ska kunna förstå drivkrafterna hos en terrorist eller hos någon som mördar i hederns namn måste vi också förstå deras världsbild. För en djupt troende människa är religiösa argument fullt rimliga och rationella, vad än Viktor Banke anser om den saken. Jag förutspår att vi kommer att möta den här sortens religiöst motiverade dåd allt oftare, att religiösa argument kommer att framföras frekvent i debatten kommande år. Det sekulära samhället måste rusta sig för att kunna möta en religiös världsbild, allt för att värna just det sekulära samhället och dess värderingar. Att avfärda den religiöses världsbild som orimlig, konspiratorisk eller rentav vansinnig är inte en framkomlig väg.

Religioner måste behandlas som vilken ideologi som helst, bemötas och kritiseras. Dock måste vi komma ihåg att religiösa ideologier innehåller ett element av metafysik som gör den långt mer potent än immanenta ideologier. Att påstå sig veta vad som är Guds vilja är att göra mycket stora anspråk – och ger enorm makt över människor och deras handlingar. Religion och religiösa utsagor har därmed en mycket starkt motiverande kraft som vi inte kan bortse från. Den naivitet som präglat den svenska offentlighetens tillmötesgående attityd i relation till religiösa gruppers önskemål och krav måste upphöra.

 

Ann Heberlein

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se