Slow Culture: en dag för shopping

  • Söndag 25 Feb 2018 2018-02-25
E-post 0

Står vi inför shoppingcentrens och galleriornas förestående död? Åtminstone sedan 2013 har detta varit ett återkommande tema åtminstone i finanspressen där man har pekat på att den alltmer växande näthandeln har fått ett ökande kundsegment att låta bilen stå, undvika trängsel och stök, och jakten på produkter som antingen inte finns eller också bara i fel storlekar och sköta sina affärer vid köksbordet eller i vardagsrumssoffan.

Dramatiska bilder från nedlagda köpcentra, ofta i USA, som alltid sägs leda utvecklingen, florerar från tid till annan i pressen och ger isande reminiscenser av hur en värld skulle kunna gestalta sig efter syndafloden eller en redan timad zombiekatastrof.

Om så vore fallet, så står vi inför slutet på en utveckling som påbörjades för lite drygt 1.900 år sedan, eller rättare sagt år 113 e.Kr. då världens första shoppinggalleria, Mercatus Traiani, (”Trajanus saluhallar”) slog upp sina portar i den Eviga Staden. Det var knappast så att man inte kunde bedriva affärer eller shoppa i Rom före kejsaren Trajanus, men i sina ambitioner att konstruera ett nytt centrum i en ständigt växande stad vars historiska centrum, Forum Romanum, blivit allt för litet, bestämde sig kejsaren, tillsammans med sin ständige följeslagare, den grekiske arkitekten Apollodoros från Damaskus, att ta ett helhetsgrepp på romersk urbanism.

I närheten av Quirinalen (en av Roms sju kullar) byggdes ett helt nytt forum, Forum Traiani, dit domstolsbyggnader, administration och ett offentligt bibliotek kunde koncentreras, men för att ytterligare öka dragningskraften byggdes även Mercatus Traiani alldeles i anslutning till de officiella byggnaderna. Det här var inte någon vanlig marknad, som ju redan fanns i överflöd i staden, utan var ett uttryck för ett helt nytt koncept. Här skulle all handel bedrivas inomhus. I ett jättelikt sexvåningskomplex där de olika våningarna kunde nås vi ett finurligt system av trappor och korridorer, så att besökaren leddes igenom hela komplexet innan han kunde ta sig ut igen, inrättades olika typer av butiker med visningsrum och lager. Komplexet hade plats för cirka 150 individuella försäljningsställen. Butiksutrymmena hade olika storlekar för att passa olika typer av verksamheter och i bottenvåningen fanns även ett antal tavernor och matvaruaffärer för att besökarna skulle kunna stärka sig med mat och dryck under pågående shopping. På Mercatus Traiani skulle en romersk medborgare kunna skaffa sig allt som han behövde under ett liv på ett och samma ställe.

Att kejsaren Trajanus lägger så stor möda vid att konstruera något så pass banalt som ett köpcentrum till sina medborgare är egentligen inget märkvärdigt för varken den romerska historien eller den romerska mentaliteten. Om greker, egypter och österländska civilisationer slår eftervärlden med häpnad med sina arkitektoniska mästerverk, så handlar det nästan alltid om tempel, gravmonument och kungliga palats. Även romarna kunde bygga, men här handlar mästerverken nästan alltid om konstruktioner med praktiska dimensioner. Det handlar om det jättelika vägnätet som gynnar handel och trupptransporter, det handlar om akvedukter och avloppssystem, som underlättar det dagliga livet, det handlar om kommersiella inrättningar, som Trajanus saluhallar eller Emporium nere vid Tibern; och de största offentliga byggnadsverken är varken tempel eller palats, utan nöjesanläggningar, som badhusen, amfiteatrarna eller hästkapplöpningsbanan Circus Maximus, med plats för 100.000 åskådare.

Den romerske senatorn Sextus Julius Frontinus som under en tid var ansvarig för hela det romerska vattenledningsnätet samlade sina erfarenheter i sin bok De Aquaeducto kring år 100 e.Kr. – och efter att gjort en längre utläggning om de olika akvedukternas kapacitet sammanfattar han den typiske romarens inställning till andra kulturers byggnadsverk:

”Tot aquarum tam multis necessariis molibus pyramidas videlicet otiosas compares aut cetera inertia sed fama celebrata opera graecorum!” (”Jämför bara våra livsviktiga anläggningar, som ger så mycket vatten, med dessa funktionsodugliga pyramider eller grekernas berömda, men helt oanvändbara byggnader”).

Romarna tyckte om att hålla på sina traditioner, men de var också helt sakliga och osentimentala inför saker som inte längre fungerade. Trajanus saluhallar förvandlades till bostadshus när de inte längre bar sig ekonomiskt, och samma illusionsbefriade inställning bör nog vi sentida ha när det gäller våra egna galleriors framtida öde.

 

Erik van der Heeg

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se