Svensk vapenexport växer – och med den det svenska inflytandet

Embraer E-145H Erieye '729' . Image by Hawkeye UK on Flickr
  • Torsdag 22 Feb 2018 2018-02-22
E-post 0

Den svenska krigsmaterielexporten uppgick i fjol till 11,3 miljarder kronor, enligt statistik från Inspektionen för strategiska produkter. En marginell ökning från tidigare år. De viktigaste mottagarländerna var Brasilien, Indien, USA och Norge. Exporten fortsätter också till länder med svag demokrati och bristande respekt för mänskliga rättigheter. Vapenexporten är dock en central komponent i en sammansatt utrikes- och säkerhetspolitik varför de utspel som gjorts genom orden egentligen mest är tomma ord för att lugna den aktivistiska hemmaopinionen.

Svenska freds ser man med oro på att länder med bristande respekt för rättigheter finns med på exportlistan.

 – Till exempel Filippinerna som Sverige inte exporterat vapen till på mycket länge. Där det finns stora problem, där det pågår en väpna konflikt inne i landet och där det pågår en hetsjakt mot missbrukare, säger Linda Åkerström, ansvarig för nedrustningsfrågor på Svenska Freds. 

Demokratikravet skall dock skärpas redan nästa vecka, liksom kravet på respekt för mänskliga rättigheter. Något egentligt stopp av vapenexporten till vissa länder kommer inte att genomföras. Varje exportorder som godkänns görs efter en samlad bedömning enligt Christer Ahlström, generaldirektör vid Inspektionen för strategiska produkter, som ger tillstånd för vapenexport.

Vapenexport är en i allra högsta grad politisk affärsverksamhet och det är orimligt att anta att Ahlström är en direkt självständig generaldirektör. Och även om länder som Saudiarabien skulle åka upp på en svart lista så påverkar den formen av listor endast marginellt vapenexporten på kort sikt. Sverige har tidigare fört upp just Saudiarabien som ett land som i formella termer inte skulle kunna köpa vapen eller vapensystem av oss men likväl har försäljningen fortsatt. Underhåll och uppdateringar av redan levererade system ingår inte i de sanktioner som tidigare funnits.

Vapenexportern är dessutom innovationsdrivande. Ett exempel på detta är den lilla sprängkapsel och sensor som sitter i vanliga bilars krockkuddar. Den är en direkt sidoeffekt av den innovationsupphandling som den svenska staten gjorde av 40 mm luftvärnsammunition med zonrör. Ett forskningsprojekt som redan då, på 1970-talet, omsatte i praktiken miljardbelopp. Bilindustrin vitsordar än idag att den aldrig skulle kunnat utveckla denna teknik själva då den saknade såväl kapital som kompetens. Autoliv, det svenska företag som växte fram i samband med detta, har idag 10 000-tals anställda världen över. JAS 39 Gripen är ett annat exempel, idag ligger kanske ett 50-tal civilt gångbara industripatent och väntar på att kommersialiseras som effekt av den upphandlingen.

Svenska vapensystem eller annan krigsmateriel som utvecklats med skattemedel och går på export har dessutom en ”kick-back” – funktion inbyggd. En del av vinsten går tillbaka till staten som en ”återbetalning” av utvecklingskostnaderna. Alla vapensystem som kunnat gå på export har i efterhand blivit intäkter för staten som kunnat finansiera bland annat vård, skola och omsorg utöver de intäkter som bolagsskatten givit.

Vapenexporten är även ett säkerhetspolitiskt instrument som ger oss fördelar i ett internationellt sammanhang. Det flygburna ledningsystemet Erieye, som bygger på bland annat amerikansk AWACS-teknik, har exporterats till för USA strategiska länder som Saudiarabien och Pakistan. AWACS är i sin grundform helt belagd med exportförbud av USA:s kongress men samtliga amerikanska presidenter  har valt och kunnat kringgå detta genom att låta Sverige – och SAAB – agera industriell mellanhand. Sverige exporterar motsvarande lösning och agerar exportbrygga för USA och får i retur platser vid de internationella förhandlingsborden eller tjänster inom FN.  Sverige får genom det partnerskapet en unik tillgång till amerikanskutvecklad teknik och stordatorer. FRA är det enda land i väst som kan köpa samma datakraft som NSA själva använder. Sverige har en i många avseenden ännu mer privilegierad ställning än NATO-länder som Storbritannien och Kanada.

Det var ingen slump att Jan Eliasson blev ställföreträdande generalsekreterare för FN eller att Hans Blix var FN:s inspektör för massförstörelsevapen. Även dagens utrikesminister, Margot Wallström, har tjänat på den positiva särbehandling som svensk vapenexport lett till. I Wallströms fall, när hon var ansvarig för arbetet mot våld mot kvinnor i konflikter. Även om Sverige tog hela kostnaden för Wallströms tjänst, inklusive stab, ur vår biståndsbudget hade tjänsten inte ens kommit till om Sverige inte haft en vapenexport att luta sig mot.

Svensk vapenexport tjänar Sverige väl. Dels som innovationsdrivare och jobbskapare för industrin, dels som verktyg i den utrikespolitiska verktygslådan. Det är inte rimligt att anta att någon regering, inte ens en feministisk, någonsin kommer vilja göra sig av med de möjligheter denna export utgör. Det är bägge statsbärande partier medvetna om. Oavsett hur de låter i andra sammanhang.

Det finns, i investeringstermer, ingenting som är så lönsamt som det som kan förlänga människors liv. Det skulle då vara sådant som förkortar deras liv. Sverige är i många termer världsledande i bägge segmenten. Såväl vår medicin- och medicintekniska industri som vår försvarsindustri är viktiga komponenter för vår samhällsutveckling och med sin höga avkastning favoritobjekt för att investera pensionsavsättningar i.

 

Foto: Hawkeye UK

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se