Dagens Nyheter och falska nyheter – ett samhällsproblem

@ Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

SR Medierna, som produceras av det oberoende produktionsbolaget Tredje Statsmakten, reser flera stora frågetecken i DN:s granskning av talmannen Urban Ahlin där bland annat TV4 förre VD Jan Scherman redogör för sin egen undersökning. En undersökning om inte på någon punkt ger stöd för Dagens Nyheters påståenden om sexuella trakasserier.

Att påstå sensationella uppgifter som vänder upp och ner på det politiska etablissemanget är varje tidnings mål. I december gjorde Dagens Nyheter precis det när de publicerade uppgifter om att Riksdagens talman, Urban Ahlin, var ännu ett exempel på alla dem maktmissbrukande och sex-trakasserande män som det vittnades om under hashtaggen metoo.

Men när man påstår sensationella uppgifter, då måste man också ha alla rätt.

Trots att DN genom anonyma källor redan i december påstod att det finns sms med sex-trakasserier bevarade i en utredning som ska ha skett 2009 har ingen, snart tre månader senare, kunnat visa varken utredningen eller sms. Samma erfarenhet som Nalin Pekgul, andra och jag själv dragit sedan 2009 internt i partiet. Vare sig rapport eller sms tycks ha existerat i den form som kvinnan “F” till stor del anonyma ombud påstått. Kvinnan “F” styrker heller inte dessa uppgifter som ombuden spridit senare i bland annat Setterwalls utredning.

I den gransking som SR Medierna gjort sticker kanske framför allt två uppgifter ut. De personer som av anonyma källor utges som de som genomfört en granskning av händelseförloppet nekar samtliga idag. Dagens Nyheter, som förlitat sig på andrahandsuppgifter till vad dessa givit för uppgiver om utredningen, som aldrig ägt rum, faller därför platt till marken då en av de utpekade – Anders Lindberg på Aftonbladet- förnekar alla uppgifter om att ha skrivit en rapport.

Wolodarski har i en debatt på Twitter påstått att han själv tagit del av det omfattande källmaterial som motiverade en publicering. Rimligen borde då rapport och SMS då ingått i underlaget. Men det har inte redovisats. Dagens Nyheters utgivare  klarar inte att möta Jan Schermans eller SR Mediernas redovisning och granskning på en enda avgörande punkt som motiverar publiceringen. Den andra uppgiften som Wolodarski hänvisar till som sann, sms med hänvisning till läkemedlet Viagra, är i praktiken ännu osäkrare. De uppgifter som Ledarsidorna.se har är att detta bygger på en andrahandskälla som säger sig ha förtått att någon annan tjänsteman nämt SMS:en användandet av ordet Viagra i samband med den undersökning som aldrig genomfördes. Ett ännu lösare påstående än vad Wolodarski tidigare uppgivit.

Ledarsidorna.se har även tagit del av advokatbyrån Setterwalls rapport men kommer inte kunna publicera den i faksimil. Det kan inte uteslutas att den kopia av rapporten som vi har hos oss i vår databas har spårmarkörer inarbetade i texten. Att vissa meningar bara återfinns i enstaka exemplar eller att ordföljder ändrats för att, om de publiceras, kunna spåra källa. Att handlingen bara skickas med individuella avvikelser inarbetade.

En metod väl känd och använd när känslig information skall delges eller när en organisation jagar läckor.

Ingen av de oberoende källor som skulle vittna om Viagra och andra sexuella anspellngar har trätt fram förutom Ceciila Eklund vars påståenden kunnat avfärdas på samtliga punkter av källor närmare än hon i de två utredningar som genomförts. Bland annat har den kvinna som Eklund och DN gjort sig till ombud för inte kunnat styrka vare sig Eklunds eller DN:s påståenden. När till och med huvudpersonen har en annan historia när hon får berätta själv bör alla börja dra öronen åt sig om vem som är vem i detta händelseförlopp. Vems piano de spelar på.

SR Mediernas reportage om DN:s journalistik och rapportering styrker, med Jan Scherman som huvudsaklig källa, Ledarsidorna.se´s  information och journalistiskt anslag, Information och den dokumentation som finns. I praktiken är ledarsidorna.se historia, om ett rykte som får fart precis var fjärde år – när omsättningen på ministrar och ambassadörer är som intensivast – avsevärt mycket mer dramatisk än tio år gamla sms och en rapport som aldrig fanns. Och trådarna som går in i bland annat konflikten mellan Urban Ahlin och sidoorganisationen Socialdemokrater för Tro och Solidariet är dramatiska. Ahlin känd för sin hårdhet mot samröre med terrororganisationer. Tro och Solidaritet och dagen politiska ledning på UD för sin tillmötesgående attityd i relation till Hamas, Muslimska Brödraskapet och andra organisationer.

Där Ahlin såg Polisarios samröre med Al Quaida in Mahgrib och Boko Haram ser Margot Wallströms stab något annat är ytterligare ett exempel på hur “F” historia kom att bli ett verktyg att hålla Ahlin borta från UD och utrikespolitiken.

“F” och den historia som återgavs och spreds av i stora delar anonyma ombud, blev ett politiskt spelinstrument i ett spel som bitvis är större än den svenska inrikespolitiken. Att strypa eller villkora bistånd till Hamas, Polisario och andra organisationer varav vissa är förknippade med Muslimska Brödraskapet skulle i grunden rubba förutsättningarna för dessa organisationers verksamhet. I Ramallah, Gaza City, Jerusalem, Dahkla, Layounne, Tindouf och andra säten och därmed få omfattande följdverkningar.

En avsevärt större, mer angelägen och mer dramatisk historia än tio år gamla sms med okänt innehåll.

Dagens Nyheters historia höll aldrig. Den var ett resultat av någonting annat. Det enda de lyckats med är att de i grunden har spolierat nuvarande talmans postpolitiska karriär i en utomrättslig process utan egentliga bevis. DN har spridit snart tio år gamla rykten som nyhet utan att kunna styrka någon av uppgifterna.

När man påstår sensationella uppgifter, då måste man också ha alla rätt. 

Idag har DN, med Peter Wolodarski som ansvarig utgivare, inte ett enda rätt på någon avgörande punkt. Hur ägarna Bonniers ser på detta bör vara en koncernangelägenhet. Och med tanke på Dagens Nyheters stora genomslag som dominerande nyhetsrapportör är ansvarige utgivarens roll i detta inte heller bara en Bonnierintern fråga.

Det bör rimligen vara en samhällsangelägenhet.

 

Redaktörens kommentar

I SOU 2017:70, som skall behandlas under nästa mandatperiod som lagförslag kan denna artikel falla under paragraferna om utlandsspionage. Detta då uppgifterna i förlängningen kan påverka vår relation med främmande makt eller mellanstatliga organisationer. 

Om lagen hade funnits idag hade jag aldrig i min artikelserie kunnat beskriva de krafter som velat hålla Ahlin borta från UD och därmed givit Dagens Nyheters historia rätt. Att Peter Wolodarskis historia fått stå ensam som absolut sanning.

Bara misstanken om att jag har för avsikt att skriva och eventuellt publicera en artikel som denna medger, om SOU 2017:70 resulterar i en lag, medger för staten att installera trojaner i min dator eller på annat sätt övervaka mig och min verksamhet. Detta har jag beskrivit i bland annat artikeln “Good Night and Good Luck” som även behandlar det repressiva lagförslag om YGL och TF som ser ut att få majoritet i kammaren den 16 maj om inget dramatiskt inträffar.

För att läsa DN betalar en prenumerant 179 kronor i månaden. För att du ska kunna läsa Ledarsidorna.se är jag än så länge beroende av donationer. Jag vill inte bli som dom andra.

Denna artikel, och min syn på det fria ordet och den lika rätten för alla att ta del av information på lika villkor, är det som skiljer mig i grunden från Dagens Nyheters syn på nyhetsvärdering, källkritiskt tänkande och relationen till läsarna. Tydligare än så här blir det inte.

 

SWISH: 070-612 53 93
BANK: 4732 00 10832 (Nordea)

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se