Förtjänstprincipen måste få råda före medfödda egenskaper

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.
  • Onsdag 7 Mar 2018 2018-03-07
E-post 0

Jag tillhör dem som betraktat identitetspolitikens och kvoteringsideologin med lika delar fasa och förundran. I akademien, media, kultur och politik – ja, i alla de världar jag har någon form av insyn i har jag sett hur kompetens åsidosatts för att essentiella egenskaper som kön, etnicitet, ålder, religiös åskådning och sexuell tillhörighet premierats. Det är djupt deprimerande av två skäl.

För det första blir verksamhetens kvalitet lidande om man åsidosätter sådana faktorer som utbildning, erfarenhet, kunskap och lämplighet. För det andra fråntar det människor möjligheten att påverka sina liv – om inte hårt arbete, utbildning och erfarenhet lönar sig, hur ska man då kunna påverka sin situation och sitt öde? De egenskaper som identitetspolitiska ideologer efterfrågar går ju inte att ändra. Jag är en blond, etniskt svensk medelålders kvinna hur mycket jag än anstränger mig. Inte många mångfaldspoäng där. Inga universitetsstudier eller kompetenshöjande kurser i världen kan ändra på det.

Identitetspolitiken och representationsvansinnet har varit förödande. I jakten på medarbetare som förväntas representera en eller annan egenskap snarare än att prestera har kunnande och lämplighet åsidosatts. Skandalen i Solna tingsrätt med en nämndeman som lät sina kulturella föreställningar och värderingar väga tyngre än Svea rikes lag i sin bedömning av ett misshandelsmål är ett chockerande exempel på detta. Kvinnan var fram till igår medlem i Centerpartiet och har även stått på deras riksdagslista. Hennes resonemang i termer av att komma från ”bra” och ”dåliga” familjer, idéer om att polis bör hållas utanför sådant som kan lösas av släkten och uppfattningen att kvinnor ofta ljuger om att de blivit misshandlade är minst sagt främmande för en svensk rättstradition. Hennes inträde i politiken och hennes insats som nämndeman är en direkt konsekvens av ett identitetspolitiskt tänkande. Trots att hon vid flera tillfällen gett uttryck för anmärkningsvärda övertygelser som rimmar ytterst illa med Centerpartiets liberala hållning har hon fått förnyat förtroende. Centerpartiet har behövt henne för att de vill visa upp en kvinna i hijab och få applåder från media.

Den djupt osunda fixeringen vid färg och ”ras” måste upphöra. Mångfald är inte detsamma som gubbar och gummor med olika färger och huvudbonader. Mångfald handlar om andra egenskaper, om ideologi, erfarenhet, kunskap. Det är hög tid att släppa den banala idén att mångfald handlar om essentiella egenskaper hos olika individer. Identitetspolitiken har ju inte lett till mindre rasism, utan mer – eftersom den betraktar individen som en representant för en hudfärg eller en religion, snarare än som en individ med unika egenskaper och kvaliteter. Mer än en av mina bekanta med ett annat ursprung än etniskt svenskt berättar irriterat om hur de ombeds delta i debatter och samtal för att ”det behövs en rasifierad tjej” eller ”en man med ett annat ursprung”. Det är naturligtvis kränkande att reducera en människa till en hudfärg eller ett kön.

Vi bör sträva efter ett samhälle där förtjänstprincipen råder. Den som har bäst kvalifikationer och är mest lämpad för en position, ett arbete eller ett uppdrag ska också få det. Vilken hudfärg du har, vilket kön, ålder, religiös tro eller sexuell läggning ska vara oväsentligt. Dit bör vi sträva – efter ett samhälle som behandlar alla lika och bedömer var och en rättvist, efter hans eller hennes prestationer, inte med utgångspunkt i medfödda egenskaper.

 

Ann Heberlein

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se