AB och DN önsketänker – opinionen är här för att stanna så länge regeringen och Alliansen saknar handlingskraft

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Varje valrörelse innehåller sin dramatik. Valledningarna i respektive partierna går sällan eller aldrig in i en valrörelse med en planering som de vet håller i mer än en vecka eller maximalt två. Yttre händelser, och utspel, påverkar planeringen. Men valåret 2018 utgör så här långt ett undantag. Valrörelsen har redan börjat och spelplanen ändras i realiteten timme för timme samtidigt som ingenting i grunden har förändrats.

Ingen dag är den andra lik och gårdagens stora händelse, att Sverigedemokraternas tidigare partiledare Mikael Jansson blev den tredje riksdagsledamoten att hoppa av till nystartade Alternaiv för Sverige, AfS, utgjorde snarare norm än undantag. Den politiska dagordningen förändras på daglig basis.

Janssons partibyte, som ytterst likt de flesta andra under mandatperioden, bottnar i att han inte får förnyat mandat av medlemmarna i sitt parti reser ett hopp inom vänsterliberala kretsar. I Dagens Nyheter ger Erik Helmerson uttryck för detta när han menar att  

På 1900-talet var det de vänsterextrema som delade sig i diverse ilskna stridande fraktioner som skällde och bets inbördes. Hoppas dagens invandringsfientliga krafter går samma väg. 

Daniel Swedin, Aftonbladet, skriver att 

Ledamotsgruppen för riksdagens mest högerradikala parti faller just nu i bitar.

Kanske är det inte högerns 1968 vi ser. Kanske är vi redan framme vid dogmatismens och splittringens 1970.

Bägge ger uttryck för ett hopp om att SD, AfS och liberalkonservativa Medborglig Samling, MED, försvinner som genom ett trollslag. Och med dem, den väljarbas och opinion som format dessa partier. Båda tidningarnas ledarsidor missar att inget av dessa partier uppstått ur tom luft. Att det finns en system- och migrationskritisk opinion som snart ser ut att omfatta en femtedel av väljarkåren. De tycks även negligera att såväl Moderaterna som Socialdemokraterna under det senaste året alltmer kommit att likna Sverigedemokraterna i sina politiska förslag varför den migrationskritiska opinionen de facto är större. S och M liknar alltmer Sverigedemokraterna så som de såg ut 2014. I vissa fall har det stannat där, i vissa frågor har de valt att göra Sverigedemokraterna sällskap. 

Få kommer idag ihåg Anders Ygemans löfte att repatriera 80 000 som fått avslag, ett löfte som aldrig hölls vilket Expressen påminner om i en osignerad ledartext Antalet tvångsutvisningar har i själva verket minskat kraftigt från redan låga nivåer. Samma utveckling visar antalet inre utlänningskontroller. Under 2017 genomfördes bara 23 469 sådana kontroller, vilket nästan är en halvering jämfört med år 2012. Under de två första månaderna i år har antalet fallit ytterligare.

På årsdagen av terrordådet på Drottninggatan utlovade statsministern att ”den som har fått avslag skall lämna” – något som han omöjligen skulle sagt sommaren 2015 då öppna gränser följde upp moderaternas öppna hjärtan. Det som ligger statsministern till last i den kommande valrörelsen är att inga förslag pekar på att han i någon mening menar allvar med orden. Det enda större lagförslag inom migrationsområdet som ligger på regeringens bord är det lagförslag som nu skall ge 9 000 afghanska unga män, varav 2 000 fått avslag i högsta instans, en möjlighet att söka asyl igen. Med lägre krav att kunna styrka sin ålder och identitet än tidigare. 

Inte heller kommer systemstressen avta. I Ljusnarsbergs kommun uppges nu var mellan var fjärde och var femte kommuninnevånare vara antingen en asylsökande eller en nyanländ med permanent eller tillfälligt uppehållstillstånd. Utvecklingen är inte ny utan ligger på samma höga nivå som för ett år sedan. Stressen på den kommunala ekonomin kommer öka vartefter statsbidragen minskar och det säger sig självt att med de långa etableringstiderna på arbetsmarknaden så är det inte Ljusnarsbergs åldrande befolkning som utgör den stora oplanerade belastningen på Ljusnarsbergs kommuns budget, det är den oreglerade migrationen och kanske framför allt, den icke-fungerande arbetsmarknadsintegrationen.

Av de nyanlända beräknar Arbetsförmedlingen att 121 000 saknar kunskaper för fullgjord grundskola. Sveriges arbetsmarknad är en av de mest kvalificerade i världen och gymnasieexamen är i regel lägsta godtagbara kompetens för en fast anställning.

Samtidigt är vård- och omsorgssektorn underfinansierad de närmaste åren med 63 miljarder kronor samt att polisens rekryteringsbehov ligger inte på 10 000 nya polisanställda fram till 2025 utan mer än det dubbla, 21 500, vilket DN rapporterade som egen nyhet men som Ledarsidorna var först med att uppmärksamma. 

Den reguljära nationella trygghetsundersökningen som BRÅ tar fram visar att utsattheten för brott mot enskild person låg på en relativt stabil nivå 2005–2014 (11,3 %– 13,1 %) men de senaste två åren visar på en ökning. Försäkringskassans allt hårdare bedömningar av barn med behov av särskilt stöd blir samtidigt allt hårdare, allt för att spara pengar. Exemplen är återkommande där uppenbart svårt multihandikappade barn nekas omsorg. 

Det är inte ett orimligt antagande att det då sticker i ögonen på allt större väljargrupper när Sverige samtidigt har flest fattigpensionärer av de nordiska länderna och fler än majoriteten av EU:s länder – var sjätte svensk pensionär räknas som fattig samtidigt som en liten grupp, de 9 000 afghanska männen, får förmåner som överstiger pensionärernas villkor.

Det finns goda skäl till att den migrations- och systemkritiska opinionen är här för att stanna. Basen finns i form av systemstress som direkt går att härleda till den tidigare förda oreglerade migrationspolitiken.

Men trots det ger Aftonbladet och Dagens Nyheter intryck av att tro att bara högern splittras så kan vi gå tillbaka till Fredrik Reinfeldts öppna hjärtan och 2011 års Alliansöverenskommelse med Miljöpartiet och glömma de år som varit. De missar målet helt. Framväxten av framför allt AfS pekar på att opinionen tagit ytterligare ett steg i missnöje mot vad regering och Allians lyckats prestera.

Som att regeringen med en tänkt överenskommelse med Centerpartiet ge nya möjligheter för de 9 000 afghanska män som i grunden saknar uppehållsrätt att stanna på skattekollektivets bekostnad.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se