”Åklagarens yrkande på utvisning avslås”

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.
  • Lördag 28 Apr 2018 2018-04-28
E-post 4637

I veckan meddelades dom i Lunds tingsrätt mot två män som våldtagit en sjuttonårig flicka i Lomma. Den yngre av männen, en sjuttonåring, döms till ungdomsvård. Den äldre, en artonåring som först uppgav att han var sexton år gammal får två år i fängelse som påföljd. Åklagarens yrkande på utvisning avslogs. Det är en formulering som återkommer gång efter annan i det material bestående av domar i våldtäktsmål som jag går igenom i arbetet med min kommande bok Våldtäkt och kultur: ”åklagarens yrkande på utvisning avslås”.

När jag läser den ena domen efter den andra, som beskriver grova övergrepp på barn, både pojkar och flickor och på kvinnor, våldtäkter och gruppvåldtäkter återkommer frasen – ”åklagarens yrkande på utvisning avslås” – och jag undrar vad som egentligen krävs för att det svenska rättsväsendet ska drista sig till att utvisa någon. Var går vår gräns?

När anser vi att en person har förbrutit sig så svårt att vi anser att utvisning ur landet är ett rimligt straff? Hur mycket är vi beredda att förlåta? Hur väger vi offrets smärta, skadan på samhället och vår trygghet mot förövarens önskan om att leva i just vårt land? Offrets lidande, samhällskadan och vår rätt till trygghet tycks dessvärre tillmätas lite vikt i jämförelse med våldtäktsmannens ”rättighet” att stanna i Sverige.

Det här fallet, till exempel. En man i ”tjugoårsåldern” bjöd en ung flicka i Hallsberg på whisky och öl på skolan. Sedan våldtog han henne på en offentlig toalett, i full medvetenhet om att han riskerade att smitta henne med en sexuellt överfarbar sjukdom som han bar på. Han döms till två års fängelse för ”våldtäkt mot barn”: ”Åklagarens yrkanden på utvisning bifalls inte”. Att supa ner ett barn för att sedan våldta henne på en offentlig toalett är uppenbarligen inte tillräckligt grovt för att utvisas.

Det här då? En man trycker upp en kvinna mot väggen när hon besöker ett företag i Tingsryd. Han hotar henne och våldtar henne. Mannen döms till två års fängelse – slipper, trots åklagarens yrkande, utvisning. Inte över gränsen, det heller. En gruppvåldtäkt kanske? Tre män våldtar en ung kvinna i en lägenhet på Södermalm. Två av dem, båda nitton år, döms till tre års fängelse. Den äldre, en man på tjugo år, döms till två år i fängelse. ”Åklagarens begäran om utvisning avslås”. Ännu en gruppvåldtäkt, denna utomhus i Malmö. Flickan våldtogs i en och en halv timme av två män, båda arton år. Domen blir tio månaders sluten ungdomsvård. ”Yrkande om avvisning avslås då detta skulle drabba artonåringen mycket hårt”.

En våldtäkt mot en ung kvinna i Västervik gav ett år och fyra månader i fängelse – samt utvisning, men bara i fem år. Efter det är den dömde våldtäktsmannen välkommen tillbaka till oss, alla våra omsorger och alla fina förmåner som vårt land erbjuder. I Mariestad dömdes en man till fängelse i två år och sex månader för våldtäkt mot barn, samt utvisning: Dock bara i tio år.

Enligt BRÅ har färre brottslingar dömts till utvisning sedan 2000. Det finns alltså en vikande trend här. Enligt Kriminalvården har 39 procent av de utländska medborgare som sitter i svenska fängelser en utvisning i domen vilket alltså innebär att han eller hon måste lämna Sverige efter avtjänat straff. Trettionio procent? Varför är det inte hundra procent? Vilka rimliga skäl kan det finnas till att sextioen procent av de utländska medborgare som avtjänar fängelsestraff ska få en ny chans i Sverige? De fick en chans när vi släppte in dem och gav dem en möjlighet att leva här, med oss, i vårt land. Den chansen har de missbrukat genom att begå brott. Att kräva av människor att de ska följa lagen för att få leva här är inget särskilt högt krav. Det klarar de flesta av oss utan några större problem.

Den som begår ett brott som är så grovt att påföljden innebär fängelse bör utvisas. Exakt där bör vår gräns gå.

 

Ann Heberlein

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se