Dagens Nyheter på grodjakt. Brister i källkritik

  • Onsdag 4 apr 2018 2018-04-04
E-post 2179

Något som mycket väl kan kvala in till utnämningen ”den mest enfaldiga artikeln i Dagens Nyheters publicistiska historia” stod faktiskt att läsa i gårdagens upplaga av tidningen. Artikeln var signerad av två skribenter – Hugo Ewald och Hugo Lindkvist – och behandlade ”påverkansoperationer” inför det svenska valet från ”högerextremister” på det amerikanska internetforumet 4chan. Artikeln hade varit en ren nöjesläsning (givetvis oavsiktligt från skribenternas sida) om det inte var så att den lämnar en viss bitter smak i munnen vad gäller det svenska offentliga samtalets framtid.

Artikeln – betitlad ”Högerextremister i nätforum försöker påverka det svenska valet” – fick ett helt uppslag i tidningens kulturdel. Vad skribenterna försöker leda i bevis är att nätforumet 4chan, med hjälp av bilder på grodan Skurt (som för flera decennier sedan var TV 3:s maskot), försöker påverka det svenska valresultatet. Grunden för att något sådant kan låta sig göras är tydligen att 4chan med hjälp av bilder på en annan groda, vid namn Pepe, lyckades påverka det amerikanska elektoratet så till den milda grad att det 2016 valde Donald Trump till president i Förenta staterna.

Ewald och Lindkvist har uppmärksamt följt de trådar som finns om det svenska valet på 4chan, och där bilder av grodan Skurt förekommit, och har dessutom intervjuat en serietecknare från Baltimore, Dale Baran, som skrivit en del om 4chans historia, och som kan bekräfta att flera användare på forumet nog måste betecknas som positivt inställda till Donald Trump. De har också läst en artikel i vänsterpublikationen Media Matters om vad som sägs på 4chan om Sverige så oerhört noggrant att deras eget alster till stora delar nästan kan ses som ett referat. Man har dock glömt att lägga in en referens, vilket är tråkigt i dessa tider av plagiatdiskussioner. DN-skribenterna har också lyckats med mästerstycket att ”ta del av” en ”intern chattgrupp” som nu har delats upp i ”operationer” där man publicerar ”delbara bilder” och ”försöker sprida påståenden” om att Socialdemokraterna och Moderaterna har genomfört beslut som lett till ”vad man menar” är en ökning av brottslighet och sociala kostnader i vårt land. Något oerhört kontroversiellt, alltså.

Den här märkliga artikeln förtjänar faktiskt att man tittar lite närmare på den och dess författare. Till att börja med kan man lyfta fram vad 4chan är för något. Det är ett så kallat ”imageboard” där anonyma medlemmar kan dela bilder och kommentarer med varandra. Man kan delvis jämföra denna plattform med det svenska diskussionsforumet Flashback, där medlemmar i skydd av anonymiteten kan publicera lite vad de vill, på ont och på gott. 4chans politiska avdelning drar, precis som Flashback, till sig en del personer från den yttersta högerkanten eftersom man där kan säga sitt hjärtas mening utan att riskera att få problem på arbetsplatsen eller att det blir dålig stämning vid nästa års julbord.

Just att man delar bilder på forumet har betytt att 4chan har blivit en plats där människor visar upp så kallade memes (”memer”) för varandra som de gjort på sina datorer eller i telefonen. Det handlar alltså om att ladda ned en bild och kanske bearbeta den för att därefter förse den med en text för att göra den humoristisk eller låta den förmedla ett budskap på ett slagkraftigt sätt och därefter publicera den för att få kommentarer och delningar. Det mesta görs i skämtsamt syfte, men också för att chockera, provocera eller förmedla ett ärligt känt budskap. Forumet präglas av ett slags grabbigt skämtlynne och en intern jargong som kan vara svårt för en utomstående att riktigt förstå. Ibland kan vissa trådar utvecklas till rena tävlingar i smaklösheter där det ”skämtas” om teman som är absolut otänkbara i andra sammanhang, som pedofili eller den allestädes närvarande Adolf Hitler. Roligt? Ganska ofta. Stötande? Också ganska ofta. Ett hot mot de västerländska demokratierna? Sannerligen inte.

Det märkvärdiga med gårdagens artikel är den oproportionerligt stora roll som Dagens Nyheters skribenter låter ge dessa tramsigheter på ett amerikanskt nätforum. För den läsare som inte omedelbart skriver under på DN:s politiska hållning under Peter Wolodarski, eller för den del den position som kultursidan intar under Björn Wiman, tycks det som om tidningen drabbats av ett allvarligt fall av det jag i brist på bättre skulle vilja kalla semiotisk interpretos.

DN är uppenbarligen mycket bekymrad över att en allt mindre del av Sveriges medborgare skriver under på tidningens världsbild och som en reaktion verkar man försöka skrämma sin skingrade flock tillbaka in i fållan. Och för att lyckas med detta tycks inga ordval vara för grova och inga analyser för långsökta – och i så måtto exemplifierar man på ett mycket instruktivt sätt Nietzsches ord om att den som kämpar mot odjur måste passa sig för att inte själv bli till ett: “Und wenn du lange in einen Abgrund blickst, blickt der Abgrund auch in dich hinein.” Dagens Nyheter visar här upp att de kan vara minst lika foliehattsaktiga och konfrontativa som sina utpekade motståndare, minus humorn och självdistansen.

DN-skribenterna Ewald och Lindkvist är mycket snabba med att stämpla ett helt nätforum där hundratusentals människor florerar som ”högerextremistiskt”, och med ledande frågor får de ett antal citerade ”experter” att bekräfta deras teser. Samtidigt är de mycket hemlighetsfulla när det gäller att ”varudeklarera” sig själva och ett par av sina experter. Ewald och Lindkvist rör sig tydligt på i ett område på den politiska skalan som många skulle betrakta som kraftigt vänsterinriktat. Hugo Ewald har skurit sina främsta akademiska lagrar på den genusvetenskapliga institutionen på Södertörns högskola med en uppsats som belyste patriarkala strukturer på internetforumet Flashback. Han är uppenbarligen medförfattare till texten i egenskap av sina insikter i de sociala mediernas värld. Hugo Lindkvist är å sin sida kulturreporter på Dagens Nyheter där han ofta skriver allmänpolitiserade texter om kultur i ytterst vid mening. Som talande exempel kan man nämna hans illa dolda önskan om att könskvotera popmusik, att det är fint med fotboll eller hans bitterhet över att Sverige införde identitetskontroller vid Öresundsbron, i januari 2016. Som särskilt tungt vägande expert har man dessutom valt att bjuda in socialisten och Jagärhär-profilen Brit Stakston för att uttala sig egenskap av ”mediestrateg”.

I sin långt framskridna interpretos har Dagens Nyheter valt att nu betrakta vissa kulturella företeelser på nätet som hemliga tecken som syftar till att organisera ”högerextremister”. Många kommer nog ihåg de kostliga aktstycken som publicerades förra sommaren där tidningen försökte binda samman mjölkdrickande, användande av det franska ”parfait”-tecknet (tummen och pekfingret formade som en ring), samt diverse memer med den amerikanska grodan Pepe till en systematisk kod använd av dunkla krafter som vill undergräva demokratin. Även här var exemplen hämtade från 4chan, som DN tycks ha en särskild fäbless för.

Men om man lämnar tolkningsvansinnet därhän för en stund – vad var det egentligen som DN:s skribenter hade observerat? Jo, då och då startas en tråd om det svenska valet och som håller på ett par timmar innan den stängs. För att få en bild av hur det kan låta kan vi titta på Långfredagens tråd som Ewald och Lindkvist hämtat mycket inspiration från. Den startade klockan 17.10, den 30 mars på 4chans avdelning för politiska diskussioner.

Det är användaren BongAnon från Storbritannien, som på ett mycket högtravande sätt förklarar att Sverige nu står inför ett ödesval och motståndet mot invandring nu måste organiseras. Som bild har han letat upp Ungsvenskarnas emblem och lagt in trådens formella namn /SWEG/swedish-election-general. Samma inlägg har han varje gång han startar en tråd om Sverige

Ett par britter går nu in och kommenterar och tycker att Sverige verkar vara på fallrepet. En person som kallar sig Operation Morpheus har läst att svenskarna försöker skydda presumtiva våldtäktsoffer med hjälp av armband som polisen skickar ut. Det verkar dumt, tycker han.

BongAnon försöker nu att vara seriös och publicerar en massa länkar till artiklar om Sverige. Det brukar han göra. De flesta är från Al-Jazeera, av någon anledning. Ingen reaktion från menigheten. Vad skall BongAnon göra nu då? Jo, i rask följd publicerar han från och med klockan 18.00 sju memes på Skurt i olika sammanhang där budskapet ofta verkar vara att det nya partiet Alternativ för Sverige (utbrytarna ur SD) är jättebra.

Nu tänder det till lite! En svensk grodan Pepe! Andra hakar på! Tre personer laddar ned Skurt och gör fåniga/roliga memer med honom. En finländare kommer in i diskussionen och säger något helt orelaterat till allt annat. Hans utsaga (?) förbigås med tystnad. Några undrar om vad det är för groda, det är ju inte den bekante Pepe; BongAnon försöker förklara företeelsen med referenser till TV3. Ingen blir klokare av det, men folk är artiga, utom en person som har bott i Minnesota och som anser att alla skandinaver är genetiskt defekta. Denna kastade handske plockas inte upp. Ett halvdussin nya memer med Skurt trillar in. Ett par av dem är grovt antisemitiska.

En amerikan undrar om valet i september, och klagar på att ingen i tråden kan redogöra för vad det handlar om och vilka skiljelinjer som finns i den svenska politiken. Ingen svarar. Tre svenskar i tråden börjar nu att tramsa med varandra på det svenska språket, som ingen annan än de själva förstår. En person som gillar SD skriver (också på svenska) att en röst på AfS är en bortkastad röst. Det här blir droppen för moderatorerna på forumet som låser hela tråden eftersom den har urartat. Detta sker vid pass 22.30.

Det här är alltså vad DN vill få sina läsare att tro är en sofistikerad påverkansoperation, orkestrerad av dunkla nätverk, och ett hot mot den svenska demokratin. Det handlar i själva verket om, högt räknat, femton personer (varav de flesta säkerligen är tonåringar) som larvar sig och talar förbi varandra under ett par timmar i en tråd som stängs av administratörerna för att den var för dålig. Det enda bestående resultatet blev ett tjugotal memer med Barntreans absurde Skurt i olika situationer, varav några stycken var riktigt fyndiga.

Hur skall nu vi medborgare och läsare förhålla oss till detta? En sak är klar: vi behöver inte oroa oss för 4chan och den gröna grodan. Med Dagens Nyheter förhåller det sig på ett helt annat sätt. Det är en sak att tidningens Dubbelhugo, Ewald och Lindkvist, kommer att få leva med detta pinsamma alster resten av sina liv. När de går ut på krogen kommer ingen av deras kollegor och vänner att vilja prata om det här av ren medmänsklig hänsyn; men efter några glas kommer det säkert att låta annorlunda. Det är deras problem.

Ännu värre är den kombination av inkompetens och förvriden verklighetsuppfattning uppe på Sveriges viktigaste tidningsredaktion, som gör att något sådant här faktiskt kan släppas igenom. Det enda skälet till att det nog inte kommer att bli några direkta konsekvenser av just det här tabraschet är att ingen vet vad 4chan är, att ingen vet hur det fungerar och hur ofantligt obefintlig den spik var på vilken denna soppa kokades.

Om något gott ändå skall komma ur detta (förutom ett gott skratt), handlar det om att insikten nu måtte spridas om hur absurd denna idé är att Sveriges Radio, Sveriges Television, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter skall få något slags offentlig sanktion att garantera informationens sanning och saklighet inför valet. De är de inte förmögna till. De enda som kan garantera detta är nämligen vi själva – vi fria medborgare som läser vad tusan vi vill och inte låter oss styras av någon annan.

 

Erik van der Heeg

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se