Dimmorna kring den påstådda signalspaningen mot UD tätnar

  • Torsdag 19 apr 2018 2018-04-19
E-post 258

Edit: Egor Putilov AKA Martin Dahlin AKA Alexander Yarovenko AKA Alexander Fridback påminde mig om att jag vid ett tillfälle för några år sedan försökt få kontakt med honom under hans tid på Migrationsverket. Det stämmer faktiskt och jag ger Egor Putilov AKA Martin Dahlin AKA Alexander Yarovenko AKA Alexander Fridback rätt i detta och tackar för att han påminde mig.

Det var i hans roll på Migrationsverket som jag sökte kontakt. Kontakten syftade till att börja försöka få grepp om dels honom som källa, dels få ytterligare källor på Migrationsverket.

Rätt ska vara rätt. 

Dock började det strax efteråt komma fram uppgifter om att Putilov var någon annan än den han utgav sig för; Egor Putilov AKA Martin Dahlin AKA Alexander Yarovenko AKA Alexander Fridback, varför jag avslutade kontaktförsöket.

Patrik Oksanens tystnad är anmärkningsvärd. Patrik Oksanen är ledarredaktör på Hela Hälsingland och återkommande krönikör eller kommentator i övrig media i egenskap av expert på desinformation i allmänhet och rysk desinformation i synnerhet. Dimmorna runt Oksanen är snart lika täta som runt de som han mer eller mindre öppet pekar ut som säkerhetshot. 

“Patrik Oksanen är en av Sveriges bästa säkerhetspolitiska journalister, och bevakar ständigt Ryssland och dess försök till påverkansaktioner i Sverige. Det här är förstås irriterande för Ryssland, eftersom sådana aktioner fungerar bättre om folk inte genomskådar dem”, lyder ett omdöme från debattören Isobel Hadley-Kamptz i tidningen Medievärlden.

Nu visar det sig att Patrik Oksanen har samarbetat aktivt, på eget initiativ, med Egor Putilov. Putilov som numera heter Martin Dahlin men som tidigare haft haft folkbokföringsnamnen Alexander Yarovenko och Alexander Fridback. Dahlin, Yarovenko, Fridback eller Putilov eller oavsett vad han heter är av ryskt ursprung, eventuellt från byn Ljuksemburg i Dagestan som han uppgett som födelseort, eller Rybinsk. 

Vem Martin Dahlin, eller Egor Putilov, är vet bara en person. Han själv. Och vems ärenden han löper är minst lika diffust. Ända sedan hans namn dök upp på radarn har jag haft en märklig känsla inför honom. För att säkerställa att jag kan undvika all kontakt så tog jag på ett tidigt stadium beslutet att blockera honom i de sociala medier jag är aktiv på.

I en artikel på Samhällsnytt berättar Putilov öppet om sin medverkan i den hemliga Facebookgruppen “Virtuell politik”. Förutom Patrik Oksanen var även Martin Kragh medlem, chef för Rysslandsprogrammet vid Utrikespolitiska institutet. Även Daniel Wiklander, tidigare chefredaktör för tidningen Arbetaren och senare inhoppad chef på Expo, kan kopplas till gruppen. Putilov har själv tidigare blivit publicerad i Arbetaren. Enligt Putilov försökte medlemmar i gruppen aktivt hitta uppgifter som kan koppla Sverigedemokraterna med ryska staten och Vladimir Putin. Eventuella kopplingar mellan Ryssland och vänsterkrafter var inte lika intressant.

Det är rätt uppseendeväckande uppgifter som kommit fram och för en så pass profilerad säkerhetspoltisk expert, med fokus på Ryssland och PsyOps, påverkanskampanjer, samt att Oksanen har goda förbindelser med Utrikesdepartementet.  En rimlig slutsats att antingen Oksanen själv, eller de som ingår i ”Virtuell Politik” på något sätt reder ut begreppen. Oksanen bör ha ett eget intresse i detta, framför allt i relationen med vår utrikesförvaltning.

Personligen är jag allergisk mot dels alla dessa grupper som diskuterar relationer med främmande makt eller som skall vara interna (hemliga) forum för mer eller mindre självutnämnda underrättelsemän eller grävande journalister. Som aldrig träffat varandra. Det blir något av löjets skimmer över detta. Som självutnämnda experter bryter de i första steget mot all elementa i denna speglarnas värld. 

När jag var chef för Underrättelse- och Säkerhetscentralen på MKO arbetade vi aldrig ens i närheten med denna form av underrättelsearbete som mycket väl kan liknas vid tesdriven undersökande journalistik. Att arbeta med kvalificerat material av den karaktär som presenteras i artiklarna bygger på god personkännedom och personliga möten. Av lätt insedda skäl. 

Bilden som tecknas är att Oksanen, och även gruppens övriga medlemmar (vilka dom nu är, jag börjar få ett rätt bra grepp då gruppen läcker som ett såll), ägnar sig åt någon form av frifräseri utan att ha någon mer ingående personkännedom om övriga medlemmar i gruppen. Att de då skulle ha någon djupare kunskap i det de kommer fram till kan därmed även det ifrågasättas.

Bara det att information om gruppens existens nu är allmänt känd vittnar om hur amatörmässig den här formen av frifräseri är. Och det finns en hel del till att säga om den här formen av arbetssätt som Oksanen med flera valt ur ett professionellt perspektiv. Både som grävande journalist och som underrättelseman. Säkerhetsmedvetandet, det vill säga det expertområde Oksanen och gruppmedlemmarna vill göra anspråk på, är skrattretande. Likaså förutsättningarna att kunna värdera kvalificerat material utan att känna varandra tillräckligt väl.

När jag lämnade underrättelsevärlden så lämnade jag den på riktigt. På det sätt man ska göra när man skriver ut sig. Tystnadsplikten och yrkeskodexen gäller för evig tid. Det finns aldrig en väg tillbaka. De nätverk jag har kvar för journalistiska ändamål vårdar jag på helt andra sätt än det som framgår av hur ”Virtuell Politik” och dess medlemmar, däribland Oksanen, tycks arbeta.

Valrörelsen 2018 har börjat. När nu uppgifter presenteras att Sveriges kanske tyngst profilerade säkerhetspolitiske journalist har samarbetat eller samarbetar (?) med personer som han själv pekar ut som ett av de största säkerhetshoten kan valrörelsen bara utvecklas i en riktning om han inte själv reder ut alla frågetecken bortom allt tvivel.

Idag är dimmorna snart lika täta runt Patrik Oksanen och de andra medlemmarna i gruppen Virtuell Politik som runt den man som media i allmänhet anser vara det enskilt största hotet mot Sverige. Egor Putilov, Martin Dahlin, Alexander Yarovenko eller Alexander Fridback eller vad han nu heter och vem han nu är.

Valrörelsen 2018 kommer bli den vidrigaste någonsin. 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se