Gymnasielagen och de ensamkommande

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.

Jag passerade Medborgarplatsen några dagar innan ”Ung i Sverige” flyttade sin sittstrejk till Norra Bantorget. Det var en solig höstdag och på Medborgarplatsen minglade vänsteraktivister med gode män, HVB-personal, clowner mot rasism och en grupp kulturarbetare som med jämna mellanrum stämde upp i diverse kampsånger, ackompanjerat av maracas och tamburin.

I centrum för uppmärksamheten befann sig några dussin afghanska män, så kallade ”ensamkommande flyktingbarn”. De förplägades med smörgåsar och frukt av några unga aktivister och en äldre man med långt, grånat hår iklädd poncho delade ut kaffe. Centralt placerad i gruppen av män befann sig deras kvinnliga ledare Fateme Khavari, som blickade lugnt ut över sitt rike, flankerad av två svenska aktivister. Alltihop övervakades av ett stort antal poliser. Det var, kan man säga, något av en folkfest.

Jag drar mig till minnes mina känslor inför det som utspelades på Medborgarplatsen några veckor i höstas när jag tar del av regeringens envetna kamp för att driva igenom det som går under beteckningen ”gymnasielagen” men som i själva verket handlar om att genomdriva uppehållstillstånd för cirka niotusen så kallade ”ensamkommande flyktingbarn”.  Behovet av en särskild lag kommer ur det ovedersägliga faktum att de individer det berör inte har tillräckliga skäl för att få uppehållstillstånd i Sverige. Det handlar alltså inte ”ensamkommande flyktingbarn” – ty, hade dessa unga män varit barn och/eller flyktingar så hade de naturligtvis fått stanna i vårt land. ”Gymnasielagen” är alltså någon form av amnesti för en avgränsad grupp personer, unga män från företrädesvis Afghanistan. Skälet som anges för denna specialbehandling är att de tvingats vänta lång tid för att få sin sak prövad av migrationsverket. Den utdragna väntetiden betraktas således av vår regering som asylskäl.

Lagrådet har, på goda grunder, sågat regeringens förslag att bevilja uppehållstillstånd för gymnasiestudier. ”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. Vidare pekar Lagrådet på det orimliga i att betrakta ”utdragna handläggningstider” som skäl för uppehållstillstånd. Trots den svidande kritiken väljer regeringen att driva förslaget vidare och votering i Riksdagen är att vänta. Utfallet är osäkert och tycks hänga på vad Centerpartiet bestämmer sig för att göra. Centerns migrationspolitiska talesperson, Johanna Jönsson, har öppnat för att ge regeringens förslag stöd, något som ses med skepsis av övriga Allianspartier.

Engagemanget för de unga männen från Afghanistan är fortsatt starkt i aktivistgrupper som #vistårinteut. Det tog inte slut med strejken på Medborgarplatsen. I veckan rapporterade Göteborgsposten om protester vid Migrationsverkets förvar i Kållered. Aktivister kedjade bland annat fast sig under den buss som skulle föra männen från förvaret till Landvetter. En aktivist intervjuades och menade att männen borde få stanna eftersom ”de har ändå lagt ner så otroligt mycket pengar på dem”.

Ja, det har verkligen lagts ner mycket stora pengar på de ”ensamkommande flyktingbarnen”. Det är svårt att överblicka den exakta summan, men en siffra som nämns är cirka 700 000 kronor per person och år, vilket utgör kostnaden för boende, mat och personal. De ”ensamkommande” innebär stora extrakostnader för kommunerna som sitter med det praktiska ansvaret. Därför anslogs ytterligare 390 miljoner för detta ändamål i höständringsbudgeten 2017. Vid årsskiftet sköt regeringen till 195 miljoner och i förra veckan kom beskedet att ytterligare 200 miljoner avsätts för att ”ensamkommande” ska kunna bo kvar i de kommuner de placerats i, i väntan på besked om eventuellt uppehållstillstånd.

Enorma summor pengar läggs alltså på en förhållandevis liten grupp vars fortsatta vistelse i Sverige är oklar. Man kan och bör fundera över om detta är en rimlig användning av skattepengar. Exempelvis skulle man kunna resonera kring vad dessa hundratals miljoner skulle kunna göra för skillnad för Sveriges fattigpensionärer. Cirka 330 000, eller 16,8 procent av Sveriges pensionärer lever under fattigdomsgränsen. I reda siffror innebär det en pension på under 11 800 kronor i månaden.   

En svensk fattigpensionär kostar alltså staten 141 600 per år, att jämföra med de 700 000 som läggs på varje ”ensamkommande”. De närmare 800 miljoner kronor som avsatts för att garantera att ”ensamkommande flyktingbarn” slipper flytta när det fyllt 18, blivit myndiga och enligt svensk lag ansvariga för sina egna liv, skulle kunnat göra skillnad för de 330 000 pensionärer som förväntas bo, äta och leva för mindre än 11 800 kronor i månaden. Kanske skulle pengarna kunna användas till gratis kollektivtrafik för fattigpensionärer eller subventionerad tandvård, något som utgör dryga kostnader för många äldre med skral ekonomi.

När jag stod på Medborgarplatsen och beskådade aktiviteterna kring de afghanska männen tänkte jag att just nu, just här, når den kulturrelativistiska och postmoderna retorik som präglat både debatten och de politiska besluten i Sverige hela 2010-talet sin höjdpunkt. Det hela var surrealistiskt. Jag stod där i höstsolen och tänkte att detta vansinne måste få ett slut.

Vi, som värnar både vårt land och asylrätten, måste mobilisera mot högröstade grupper, som driver att en specifik grupp ska särbehandlas av migrationsverket. De, som först kallades ”ensamkommande flyktingbarn”, och numera går under den märkliga beteckningen ”ensamkommande” har blivit en symbol för Sveriges totalt havererade migrationspolitik, för tjänstemannaaktivism, för medias lögner och för ett orimligt slöseri med skattemedel. Därför handlar den kommande omröstningen angående gymnasielagen om mycket mer än om 9000 unga män och några kvinnor från Afghanistan. Det handlar om svenska folkets förtroende för svensk politik i allmänhet och migrationspolitik i synnerhet.

 

Ann Heberlein

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se