Replik och slutreplik: Ann Heberlein vs Mårten Arndtzén “olämpligt med aktivistisk indoktrinering på skoltid”

  • Tisdag 24 apr 2018 2018-04-24
E-post 49

Ann Heberlein (M) anklagar mig på ledarsidorna.se för att okritiskt ta ställning på ett sätt som strider mot min roll som reporter inom public service. Lyckligtvis rör det sig om ett missförstånd, som relativt enkelt låter sig klaras ut. Heberlein påstår att jag, i min sammanfattning av budskapet i Stina Oscarsons skolpjäs “Stå upp!” säger följande: “Att det är rätt att göra motstånd även om det innebär att bryta mot lagen, det kan ingen tvivla på”. Jag redogör alltså för ett budskap som inte “kan” betvivlas, och som jag enligt Heberlein därför ställer mig bakom.

Det är bara det att detta lilla ord – kan – inte förekommer här.

I själva verket lyder min sammanfattning, i sin helhet, så här:

“Det är bra tryck i den här föreställningen, de tre skådespelarna håller den kräsna högstadiepublikens uppmärksamhet i ett fast grepp, med tvära kast mellan skratt och allvar, mycket musik och en hel del interaktiva moment. Att det är rätt att göra motstånd mot det som är fel, även om det innebär att bryta mot lagen, behöver ingen tvivla på. Om det kan vara nödvändigt att ta till våld, när inget annat hjälper, är däremot en fråga – som lämnas över till publiken.”

Behöver var alltså ordet. Inte kan. Pjäsen avkräver inte eleverna något ställningstagande till om det är rätt att bryta mot lagen – då detta är själva premissen. Däremot överlämnas åt publiken att ta ställning till om det kan vara rätt att ta till våld, när inget annat hjälper. En frågeställning jag hade föreställt mig skulle vara än mer kontroversiell att lägga i famnen på en högstadieklass, men tydligen inte för Ann Heberlein.

Detta var alltså min sammanfattning av budskapet i pjäsen och ingenting som jag ställer mig bakom. Hade jag recenserat pjäsen, eller om mitt reportage hade handlat om skolpolitik, så hade jag naturligtvis ställt mer explicita frågor kring pjäsens budskap och premisser. Nu var ämnet ett annat, varför jag valde att nöja mig med denna formulering. En formulering förutan vilken jag gissar att Ann Heberlein helt hade missat den här pjäsen och dess budskap.

Samt chansen att, medelst slarvig lyssning, bygga sig en liten praktisk halmdocka.

 

Mårten Arndtzén

 

Mårten Arndtzén protesterar mot min beskrivning av hans värdering av Stina Oscarssons skolföreställning om civil olydnad – men han missar målet. Min invändning handlar om hans totala brist på kritisk reflektion kring det lämpliga i att utsätta högstadieelever för aktivistiskt indoktrinering under skoltid.

Inte med ett ord, en fråga, ifrågasätter Arndtzén det lämpliga i att skolan upplåter tid åt politiserade budskap som de facto uppmanar till lagbrott. För övrigt anser jag att Arndtzéns reportage var mycket intressant – jag delar både hans och Oscarssons invändningar mot Teaterförbundets ”mångfaldscheckar”.

 

Ann Heberlein

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se