Som du ropar får du svar – Den nya fyrklöverns offerkofta

Photo by Wilmarksgard
  • Fredag 27 apr 2018 2018-04-27
E-post 1147

Gustav Fridolin, MP, förfasas i en debattartikel i Aftonbladet över den hårda ton i migrationsdebatten som Centerpartiets besked om den amnestiliknande lagstiftingen som nu ger 9 000 främst afghanska män uppehållstillstånd i Sverige trots att de saknar uppehållsrätt eller asylskäl provocerat fram.

Vad Fridolin inte nämner, eller kanske inte förstår, är hur hans egen retorik och den nya fyrklöverns, det vill säga Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiets, retorik nu kommer tillbaka med ränta.

Det finns en skoningslöshet i debatten om en ny chans för några av de ensamkommande som kom till Sverige som barn 2015, som hade fått stanna om de bara fått beslut i normal tid men som drabbats av så långa handläggningstider att de nu fått avslag.

Jag förstår väl att man kan vara för eller emot ett förslag, men det här är något annat.

Vi kan såklart diskutera de här invändningarna. Men då gör vi det bäst i ett sansat samtal. Där argument får brytas mot varandra, och också de som berörs allra mest får höras.

Det bör betecknas som en ädel handling av Gustav Fridolin att rycka ut till det fjärde rödgröna partiets försvar som invalsritual. Centerpartiet kan efter den senaste veckan inte rimligen längre anses vara vare sig ett borgerligt parti eller medlem i Alliansen längre. 

Centerpartiet har sedan 1999 förflyttat sig från att vara närmast KD och M till att vara närmast MP och V i GAL-TAN-skalan. Statsvetaren Malena Rosén Sundström vid Lunds universitet har följt partiets omprofilering. Migrationsfrågan är ett exempel på hur partiet har förändrats. Partiet har gått från att vara ett traditionellt bondeparti till att bli mer liberalt i bland annat migrationsfrågan, säger Malena Rosén Sundström.

– Om vi jämför med hur Centerpartiet ställer sig idag när man idealt sett skulle vilja ha en värld utan gränser och förespråkar extrem öppenhet, och är extremt liberalt när det gäller invandring, har man ju flyttat sig väldigt långt, säger hon till Ekot.

Men vad Gustav Fridolin, och även hela regeringsunderlaget, utelämnar är att de inte efterlyst ett sansat samtal i migrationsdebatten sedan 2012 när den första systemstressen blev påtaglig ute i de kommuner som fick tjäna som dumpningsplatser för nyanlända. De nyanlända som inte storstäderna ville ta emot. Flera journalister och opinionsbildare som börjat ställa kritiska frågor om målkonflikter eller systemstress har fått olika beteckningar på sig. Alltifrån rasister till dysterkvistar, dessvärre med tyngdpunkt på det förra. Fula tillmälen har hört till vardagen och senast jag fick ett sådant var när jag ställde fattigpensionärer och bemanningen i vården mot att ge 9 000 företrädesvis afghanska män som saknat asyskäl och uppehållsrätt och som med lägre krav på att styrka sin identitet än tidigare uppehållstillstånd.

Senast jag själv fick höra att jag ”lät som en Sverigedemokrat” var härom dagen från min partikamrat Jan Andersson, S, idag verksam i PRO men tidigare EU-parlamentariker. Även från fackligt håll har jag fått höra det från en före detta byggnadsarbetare men idag ombudsman på SEKO. Han menade i publika sammanhang på sociala medier att jag lät som en sverigedemokrat när jag tog upp problematiken med målkonflikter samt de stora problem som väntade med att få migranterna i arbete.

Somar al Naher, idag kolumnist på Expressen, menade publikt bland annat att jag var islamofob när jag lyfte fram det våld och de övergrepp som till det Muslimska Brödraskapet associerade och inspirerade muslimska företrädare gjorde sig skyldiga till i form av praktik av hederskultur. Ett invektiv som lika publikt uppskattades publikt på Twitter av Elisabeth Brandt Ygeman, vid tiden anställt på LO och ansvarig för opinionsbildning, samt Ulf Bjereld, ordförande för Tro och Solidaritet. Elisabeth Brandt Ygeman är gift med Anders Ygeman, före detta inrikesminister och idag gruppledare för Socialdemokraterna i Riksdagen. Något som kom att spridas vidare och som i slutändan ledde till att jag var “icke aktuell” för några förtroendeuppdrag i socialdemokraterna.

Den förnedring jag utsattes för när jag var tilltänkt ordförande för en av Stockholms Arbetarekommuns föreningar på dess årsmöte trotsar allt jag varit med om tidigare. Ordförande på årsmötet, som lät det ske, var Anders Eriksson. Idag politiskt sakkunnig hos försvarsminister Peter Hultqvist. Jag kommer aldrig glömma det årsmötet eller hur han och hans allierade agerade.

Naturligtvis kan den form av hat som riktas mot Annie Lööf inte på något sätt försvaras i någon form men Gustav Fridolin glömmer sin tidigare tystnad och efterlysningarna av hans egen retorik och vad hans supporterskara, oavsett parti, ställt till med för andra. Hans efterlysning av en sansat samtal faller platt till marken om vi ser på de empiriska erfarenheter vi så här långt kan dra av debatten. Fridolin är fel representant för den nya politiska Fyrklövern att efterlysa detta.

Såväl Hanif Bali, Ann Heberlein som Joakim Lamotte, för att ta några exempel ur mängden, har i olika utsträckning mer eller mindre medvetet vantolkats och åsatts olika värdegrunder och åsikter utan saklig grund och blivit av med såväl uppdrag som bekantskapskrets. I vilken omfattning kan de bara svara upp på själva. Jag kan bara tala för mig själv.

Jag själv har fått se hur gamla vänner inte längre svarar i telefon eller på mail när jag försöker kontakta dem, hur familjemedlemmar både söks upp på sina arbetsplatser och hur några av dem inte längre vill ha någon kontakt med mig. Bara för att de hört att jag är alltifrån fullblodsnazist till medlem i Sverigedemokraterna. Vilket jag inte är. Påståenden utan grund som är svåra, hart när omöjliga att värja sig mot då jag aldrig fått reda på vem som har varit sagesperson från början. Jag har hela den här perioden haft god kontakt med bland annat Marockos Imamråd samt har vid flera tillfällen på olika sätt samarbetat med staten Israel eller deras stödorganisationer i Sverige. 

Att jag skulle vara fullblodsnazist, islamofob eller något annat faller helt enkelt på sin egen orimlighet. Men allt det som Jan Andersson, Somar al Naher,  Elisabeth Brandt Ygeman, Ulf Bjereld och för den del även professor Mattias Gardell som i egenskap av innehavare av Nathan Söderbloms professur vid Uppsala Universitet sprider (den senare i en fotnot i en rapport som fått stort internationellt genomslag) leder till dels en försvarsposition från min sida mot falska anklagelser och falska nyheter, dels en viskningslek som inte går att freda sig mot. Nu även internationellt genom icke styrkta påståenden SETA-rapporten som handlar om islamofobin i Europa. Jag har hamnat i en position där jag inte längre bara ska freda mig i den svenska debatten utan även internationellt.

Detta har lett till att jag inte bara förlorat delar av familj och många tidigare vänner som valt att lyssna på viskningarna istället för att lyssna på vad jag säger och se vad jag gör. Jag har även hamnat i en situation där jag i praktiken inte är anställningsbar, där Ledarsidorna.se är allt jag har kvar. När Gustav Fridolin, och för den delen hela regeringsunderlaget samt idag med utökningen av det fjärde rödgröna partiet Centerpartiet, förfasas över debattklimatet ser ingen av dem vad de själva varit en del av att framkalla.

Drev som förstört inte bara delar av mitt liv utan kanske i ännu större omfattning andras liv.  Jag har Ledarsidorna.se och jag kan tydligen uttrycka mig rimligt väl än så länge.

Det finns de som drabbats av den förment goda retoriken och viskleken mycket hårdare. Vars liv i praktiken ligger i ruiner. Relationsmässigt. Ekonomiskt. Det finns de som blivit så isolerade av viskningslekar och påståenden om åsikter utan grund kommit att självradikaliseras som motreaktion. Ingen av de jag känner till var främlingsfientlig från början men efter att fått se sina liv förstörda av “viskare” så har de utvecklats till det. Jag kan inte fördöma dem. Jag vet vilka tankar som har lett dom dit.

Isolering och förstörd ekonomi får människor att förändras.

Lika trovärdig som regeringen och centerpartiet, tillsammans bildar de den nya fyrklövern, är inom migrationspolitiken lika trovärdig är Gustav Fridolin och hela den nya fyrklövern när han nu efterlyser en sansad ton.

What goes around, comes around. Som du ropar får du svar.

 

 

 

Tror inte jag behöver säga så mycket mer. Ledarsidorna.se är allt jag har kvar. Det är min framtid. Jag är fast i min egen historia.

SWISH: 070-612 53 93
BANK: 4732 00 10832 (Nordea)

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se