Valet 2018 – En valrörelse med russinpolitik

  • Måndag 30 Apr 2018 2018-04-30
E-post 940

Moderatledaren Ulf Kristerssons agerande i debatten med Sveigedemokaternas ordförande Jimmie Åkesson i SVT Agenda var en märklig tillställning som kommer prägla varje vecka fram till valet när valrörelsen nu ökar takten. Första Maj brukar vara startskottet för denna då det markerar arbetarrörelsens dag.

Kristersson vågade inte angripa Åkesson för hårt, men var samtidigt noga med att avvisa alla samarbetsinviter. Åkesson plockade dock sannolikt en rad med lågt hängande frukter när han pekade på orimligheten för Kristersson att uttala sig om hans värdegrund då de aldrig satt sig ner för att samtala samtidigt som han drog jämförelsen mellan Nord- och Sydkoreas fredssamtal som föredömliga trots en idag 68 år lång fiendeskap med hot om kärnvapenkrig.

Mats Knutsson, SVT, gör sannolikt den bästa analysen av debatten.

Ett intressant besked i debatten är att Ulf Kristersson tycks ha gett upp hoppet att Alliansen ska kunna enas om en gemensam migrationspolitik. Uppenbart bedömer han sprickan som alltför djup mellan de fyra allianspartierna, en spricka som tydligt illustrerades i veckan av att Centerpartiet beslutat sig för att stödja regeringens förslag att ge 9000 ensamkommande unga en ny möjlighet att stanna i Sverige.

Ulf Kristerssons svar, som upprepades flera gånger i debatten, blev likt ett mantra att en långsiktig och ansvarsfull flyktingpolitik endast kan uppnås genom samarbete mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Varken Kristdemokraterna, Liberalerna eller Centerpartiet nämndes i sammanhanget. Inte heller Alliansens eventuella roll, vilket visar hur djup splittringen är.

Låsningarna är dock lika besvärande för regeringen i migrationspolitiken som räknas som en av de absolut viktigaste väljarfrågorna och dessutom är en fråga som påverkar alla andra av väljarnas prioriteringar i andra frågor. Migrationsfrågan har flyttat in i praktiken i varje politikområde under mandatperioden och är inte längre en isolerad fråga.

Såväl Moderaterna som Socialdemokraterna kommer nu gå in i en valrörelse där de retoriskt står för en migrationspolitik som liknar Sverigedemokraternas i stora avseenden. Men samtidigt är bägge partierna beroende av Annie Lööfs centerparti samt Gustav Fridolins och Isabella Lövins miljöparti för att kunna regera landet. Dessa partier har visat sig vara något av pop-corn och russinpartier inom de flesta politikområden. Idéer och förslag kläcks fram utan egentlig helhetsbild och bägge partierna vill plocka ut russinen ur kakan utan att behöva äta den omkringliggande degen.

Inför första maj är läget för socialdemokraterna minst lika prekärt som för moderaterna. Blocklåsen består. Men Stefan Löfven har en personlig fördel i att Centerpartiet har förändrats i grunden.

Mätningar på GAL-TAN skalan visar med tydlighet hur Centerpartiet nu närmat sig Miljöpartiet men även Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ i många avseenden och Centerpartiet är inte längre i egentlig mening längre ett borgerligt parti inom det som en gång var Alliansen. Snarare finns det större likheter med Miljöpartiet som enligt Stefan Löfven är den naturliga samarbetspartnern för Socialdemokraterna. Socialdemokraterna samarbetar även redan idag med Feministiskt Initiativ i bland annat Stockholms stad. Mätningar ger även signaler om att Centerpartiet har närmat sig Feministiskt Initiativ på många grundläggande områden.

Trots socialdemokraternas retoriskt nyhårda, mer pragmatiska, linje inom migrationsområdet har inte regeringen lagt ett enda förslag som skulle bekräfta stabiliteten i migrationspolitiken. Tvärtom har regeringenl agt ett historiskt svagt genomarbetat amnestiförslag tillsammans med Miljöpartiet och som nu får stöd av Centerpartiet.

Centerpartiet är med detta som grund inte längre att betrakta som ett Alliansparti och lika lite har socialdemokraternas utfästelser om en tuffare migrationspolitik någon substans i vidare mening. Det visar den nya amnestilagen med all önskvärd tydlighet.

Detta leder till den enda rimliga slutsatsen att en röst på Stefan Löfven i valet 2018 är även en röst på även Annie Lööfs, Gustav Fridolins och Alice Bah Kuhnkes migrations-, kultur- och demokratipolitik. 

Och på nästan samma sätt försöker. Ulf Kristersson plocka russinen ur den svenska åsikts- och väljarkakan.

 

Chefredaktörens torra konstaterande:

Centerpartiet delar i allt väsentlig även Morgan Johanssons syn på yttrandefrihet och föreningsfriheten. Centerpartiet har en historia av att bland annat vilja inskränka fackföreningarnas konflikträttigheter men även rätten att engagera sig i politiska skeenden.

Centerpartiet är i praktiken och de facto ett stödhjul för Stefan Löfven. Eller tvärtom. Att Stefan Löfven idag är ett stödhjul åt C, MP och V politik på migrations- och demokratiområdet.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se