Alternativ för Sverige och draksådden i Växjö

  • Onsdag 30 Maj 2018 2018-05-30
E-post 1526

Föregående helg genomförde det nybildade partiet Alternativ för Sverige (AfS) en serie manifestationer i Växjö, Stockholm och Uppsala. Officiellt konstituerades AfS som ett regelrätt parti först i mars i år, men man har fungerat som en politisk rörelse de facto ända sedan Gustav Kasselstrand, William Hahne och Jessica Ohlson under dramatiska former uteslöts ur Sverigedemokraterna, 2015, där de utgjort ledargarnityret i sidoförbundet Sverigedemokratisk ungdom.

Skälet till uteslutningen av ledarna i ungdomsförbundet hade delvis personliga orsaker, där partiledningen inte tyckte sig kunna lita på ungdomsförbundets lojalitet och hörsamhet i en tid när Sverigedemokraterna försöker etablera sig som ett parti bland alla andra. Men här fanns också politiska skillnader. Ungdomsförbund är ofta mer radikala än sina moderpartier och Sverigedemokratisk ungdom utgjorde därvidlag inget undantag – här odlades en ton gentemot den invandringspolitik som förts i Sverige som var ännu mer oförsonlig än vad som uttrycktes av partitopparna eller reflekteras i SD:s partiprogram.

Om SD kan betraktas som ett missnöjesparti, utgör AfS ett missnöjesparti gentemot missnöjespartiet, som man tycker har förlorat sin själ. Om SD under senare år breddat sin politiska profil till att omfatta politikens bread and butter-frågor, såsom vård, skola, omsorg, ekonomi, säkerhet och kommunala angelägenheter, fokuserar AfS så gott som uteslutande på frågor om invandring, lag och ordning. Partiet är ohöljt nationalistiskt och förespråkar bland annat en omfattande repatriering av stora invandrargrupper som en lösning på Sveriges problem.

Inför valet 2010 fanns en skräck inom det politiska och mediala etablissemanget, liksom bland stora väljargrupper, för att SD skulle vinna säte i den svenska riksdagen. Detta är ingenting mot vad samma personer borde känna inför perspektivet av att AfS skulle kunna repetera SD:s framgångssaga. Men just det är man nu i färd att göra genom naivitet, politisk okänslighet, bristande analytisk förmåga och ren dumhet. AfS:s politiska motståndare har kommit att bli partiets största tillgång. Motståndarna är med andra ord beredda att upprepa de strategiska och taktiska misstag man gjorde när det gällde att bekämpa SD.

Kasselstrand och de riksdagsledamöter som hoppat av till AfS har mycket noggrant kunna följa hur Sverigedemokraterna metodiskt och omsorgsfullt har byggt upp sin rörelse från en närmast högerextremistisk sekt till ett parti som har goda chanser att bli Sveriges största vid nästa val, och dessa frön har inte fallit på hälleberget; skam vore väl annars, eftersom de själva har varit del av just detta arbete.

För att bygga en väljarbas har man riktat in sig på att vinna över den inte obetydliga del av SD-sympatisörer som tycker att partiet blivit ”för mesigt” genom sina försök att vinna acceptans från övriga partier och på sikt kunna ingå i någon form av regeringssamarbete. Det handlar om väljare som tycker att partiet varit för passivt under denna mandatperiod och inte förmått att ta vara på de chanser som erbjudits när det gäller att profilera sig mot vad man kallar ”sjuklövern”, i olika politiska frågor. SD har sålt sig och riksdagen utgörs nu av en ”åttaklöver” enligt detta sätt att se saken. AfS marknadsför sig som ett radikalare SD, ett SD som det var förr, när det hade en brinnande fackla som symbol istället för en blåsippa.

När det gäller att sprida budskapet utanför denna krets har man haft en något annorlunda taktik. Partiet har identifierat ett antal frågor där man har majoriteten av den allmänna opinionen med sig, men där de övriga partierna har haft svårt att reflektera väljarnas åsikter beroende på redan ingångna avtal, den nuvarande svenska lagstiftningen och den närmast pavlovska skräcken att få den lilla, men ytterst högljudda grupp av politiska aktivister med centrala positioner inom etablerad media.

Det kan handla om allt från EU-migranter, stök på allmän plats och illegala utlänningar, till förekomsten av heltäckande slöjor i offentligheten. Det här handlar om frågor där flertalet medborgare och etablerade politiska partier intar motsatta positioner i förhållande till varandra vad. Ett sådant exempel var AfS:s manifestation i Växjö fredagen den 25 maj. Där handlade det om det tillstånd för böneutrop som kommunen givit åt en lokal moské i det särskilda utanförskapsområdet Araby, utanför staden. Växjös befolkning – svenskar och invandrare – är emot detta nya inslag i stadsmiljön, men de etablerade politikerna tövade, vilket AfS omedelbart kunde slå mynt av.

Frågan om böneutrop i svenska moskéer borde vara en ickefråga. Det har bott muslimer i decennier i vårt land och de har klarat av att sköta sin religion alldeles utmärkt utan högtalare som ropar ut en förinspelad ”adhan” i 110 decibel. Böneutrop har helt enkelt ingen tradition i vårt land och vårt lands kulturella ljudmiljö. Det bidrar till dessutom till segregation, utgör ett otillbörligt religiöst inslag i det offentliga rummet, kan med något slags inre dynamik leda till att allt fler moskéer vill införa detta, i förlängningen med krav på att de skall sändas fem gånger varje dag. Men viktigast av allt: folk vill inte ha det! Till och med flera av muslimernas egna organisationer tog avstånd. De enda som uttryckligen tycker att detta är en fin idé är den oheliga allians som avtecknar sig i allt fler politiska frågor, nämligen den mellan radikala muslimer (till vilka Arabymoskén hör) och identitetsvänster – de jublar nu i kapp med muezzins 110 decibel.

Men varför har vi då böneutrop i Växjö? Jo, på grund av naivitet och feghet hos de lokala politikerna på vänstersidan och en ovilja bland partier på riksplanet att ta tag i vad man anser vara en het potatis. De rödgröna Växjöpolitikerna ville inte hamna i en situation där skäggiga män och kvinnor i slöja står utanför rådhuset och skanderar; rikspolitikerna vill mindre än något annat stämplas som ”rasister” av vänsterröster i sociala medier. Man har därför hänskjutit frågan till Växjö kommuns Miljöförvaltning, som enbart har att bedöma huruvida ett tre minuter långt böneutrop, en dag i veckan i Araby, utgör en sanitär olägenhet eller ej. Det ansåg inte Miljöförvaltningen och tillstånd medgavs, utan att några andra hänsyn beaktades. Man hoppades att frågan skulle glömmas och försvinna från agendan.

Det gjorde den inte. Politikerna har inte kunnat (eller velat) förstå hur oerhört impopulärt detta beslut blev bland Växjöborna. Istället för att skapa förbrödning har man genererat sorg, ilska, hat och trots hos medborgare som om några månader skall gå till valurnorna. De enda som välkomnar detta är en liten grupp muslimer av radikalt snitt (som ändå inte röstar) och vänsteraktivister som fördelar sina gracer bland ytterlighetspartier, och som bara förvärrar situationen genom uttryck för provokativ triumfalism. Samhället enades inte för fem öre, det är mer splittrat än någonsin tillförne.

Det här var ett utmärkt läge för Alternativ för Sverige att skära pipor i vassen. Samma dag som det första böneutropet skulle äga rum demonstrerade partiet i centrala Växjö. Kasselstrand själv höll tal och manifestationen förgylldes av en liten tableaux vivant där lättklädda kvinnor i förda svensk sommarmundering med utsläppt hår, kjol och sandaler figurerade jämsides partiaktivister utklädda i heltäckande svarta niqaber. På en banderoll kunde man läsa ”Vilket Sverige väljer du?” I bakgrunden spelade högtalare upp ett böneutrop som sakta övergick i en av den Islamiska statens kampsånger.

Lite fånigt, kan man kanske tycka; och en adekvat fråga är givetvis om man verkligen kan locka väljare med sådant här? Kanske inte i normala fall, men Växjö 2018 har genom politiska beslut i oträngt mål blivit allt annat än normalt. Den dokumentation av manifestationen som AfS lade ut på sociala medier fick tusentals likes och delningar. Ja, det var mer än vanligt, men det anmärkningsvärda var att klippet också hade över 400.000 enskilda tittningar under helgen, vilket är ett oerhört genomslag och mer än vad självaste Pewdiepie hade bland sina svenska fans under samma tid.

AfS är ett parti som brukar summeras upp tillsammans med Medborgerlig samling, Feminististiskt initiativ och Piratpartiet under kategorin ”övriga” i opinionsundersökningar. Enligt Lars Gylling, som är kommunikationschef på det självrapporterande opinionsinstitutet Yougov ökade denna kategori från 2,4 procent till 4,1 i deras marsundersökning. Skälet till detta kan till stor del tillskrivas det ökade stödet för AfS. Yougov redovisar enskilda partisympatier separat om ett parti går över 2 procentsnivån och enligt Gylling är partiet ”mycket nära” denna nivå i marsmätningen.

I Sverige kommer 7.268.000 medborgare ha rätt att välja kandidater till riksdagen nu i september. Det beräknade valdeltagandet väntas ligga på 86 procent, vilket innebär 6.250.000 väljare som de facto kommer att masa sig ut till vallokalerna. För att komma i riksdagen och omedelbart erhålla 13 mandat måste ett parti passera den så kallade fyraprocentsspärren. Detta motsvarar 250.000 personer. Med tanke på partiets nivåer redan nu och de genomslag som de gör på sociala medier är det inte otänkbart att de kan hamna på dessa nivåer, om inte i år, så åtminstone 2022, med benäget ehuru ofrivilligt bistånd från etablissemanget.

Alternativ för Sverige vill ta sig in i det svenska parlamentet och de vill göra det snabbare än vad SD gjorde. Om detta kommer att ske beror till stor del på vad övriga riksdagspartier och politiska aktörer kommer att göra. Att slå dövörat till för medborgarnas vilja, i syfte att slippa obehagliga drev i vårt polariserade medielandskap är dock fel väg att gå om man vill motverka AfS. Denna metod försökte man gentemot Sverigedemokraterna och det misslyckades gruvligen.

 

Erik van der Heeg

 

Redaktörens kommentar:

 

HÅLL IGEN ER ILSKA I KOMMENTATORSFÄLTET.

Jag vet hur frustrerade ni är, lika mycket som jag, men låt den frustrationen gå ut på era egna sidor. Jag vill kunna ha ett öppet kommentatorsfält, vilket utgivningsbeviset medger, men någonstans så vill jag även att Ledarsidorna.se präglas av god ton.

Inte alla har förstått det. Jag vill inte behöva byta funktion till att ha ett kommentatorsfält där vi förmodererar kommentarer och därmed begränsar debatten. Jag vill inte att vi blir som de andra men det ställer då krav på er att uppföra er.

Det kostar på att vara en av få medier som publicerar denna form av analys. Att kalla en spade för en spade har inte varit möjligt sedan 2002 och trots mycket nyhård retorik från S och M så är det fortfarande förenat med fara och repressiva åtgärder bakom kulisserna.

Ser vi inte vad som håller på att hända, och pratar om det, då kommer det hända. Var så säkra.

Bli gärna prenumerant eller stöd på annat sätt genom

SWISH: 070-612 53 93
BANK: 4732 00 10832 (Nordea)

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se