De snabba förändringarna pulvriserar socialdemokratin

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se ®
  • Onsdag 9 maj 2018 2018-05-09
E-post 602

Sveriges restriktiva asylpolitik ska ligga fast tills EU har infört en gemensam politik. Det sade statsminister Stefan Löfven och migrationsminister Helene Fritzon på en pressträff i fredags. Det innebär till exempel att tillfälliga uppehållstillstånd ska vara huvudregel även i fortsättningen – och rätten till familjeåterförening begränsad. Omsvängningen riskerar att inte bara ge valarbetare whip-lash skador, den riskerar att få partiet att vittra sönder. Mitt i en valrörelse.

Den nya riktningen som av Löfven kallas för ”traditionell socialdemokratisk politik”, ligger väl i linje med Moderaternas förslag. Och partiledaren Ulf Kristersson (M) har meddelat att han vill se en bred överenskommelse om migrationspolitiken efter valet, där Moderaterna tillsammans med Socialdemokraterna sätter agendan.

– Vi har fattat beslut helt utifrån vad kongressen har sagt. Vi behöver ha en restriktivare migrationspolitik; Sverige kan inte ha en migrationspolitik som väsentligt avviker från omvärlden. Det är vi helt överens om som parti och det är det som vi fullföljer nu.

Socialdemokraterna har fem sidoförbund, förutom SSU, är det kvinnoförbundet, Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, S-studenter och HBT-Socialdemokrater. Alla går emot ledningen – och vill att partiet ska stå upp för permanenta uppehållstillstånd och att det ska bli lättare för familjer att återförenas.

Att ett sidoförbund eller flera går emot partiledningen i olika frågor är inte ovanligt. Det ovanliga är att alla fem nu ser ut att göra revolt samma år som det hålls val till riksdagen. Revolt i den fråga som på olika sätt påverkar i praktiken alla andra politikområden och den fråga som rankas högst eller i topp tre i alla väljarundersökningar. Statsvetaren Tommy Möller är en av de som pekar på problemen som sprickan utgör.

– Det är naturligtvis ett bakslag för partiledningen, det är ju svårt att bedöma exakt hur stor opinion de här organisationerna representerar sammantaget. Men det är klart att det är alltid ett problem för ett parti att ha den här typen av öppna konflikter, säger Tommy Möller.

Ännu mer besvärande för statsministerns trovärdighet är avsändarna. Huvuddelen av statsministerns stab är rekryterad från de fem sidoorganisationerna. De är handplockade för sina åsikter och sin tolkning av socialdemokraternas kongressbeslut. De finns idag placerade i samtliga staber, inklusive statsministerns egen stab, statsrådsberedningen.

– Det finns många som kanske tror att om S lägger sig nära M kan man döda den här frågan och få lugn och ro. Men det kommer ju bara göra att Sverigedemokraterna tar ytterligare ett steg till i en auktoritär riktning och tvingar i sin tur S och M att gå ännu längre ut. Det är en process som det inte finns något slut på, säger Ulf Bjereld, ordförande för Socialdemomkrater för Tro och Solidaritet till DN.

Ett av de tydligare exemplen är Jonas Bergström, föreningen Hjärta och Tro och Solidaritet. Bergström tidigare gjort sig känd som flyktingaktivist och är politisk rådgivare och sakkunnig åt civilminister Ardalan Shekarabi. Men även statsministerns statssekreterare Kristina Persdotter har sin egentliga bas i sidoorganisationen S-studenter samt ingår i samma sfär som Jonas Bergström och föreningen Hjärta.

I föreningen Hjärta återfinns bland annat Sara Gunnerud i styrelsen, idag kommunikationschef på studieförbundet Ibn Rushd. I längden av styrelsemedlemmar återfinns även Omar Mustafa, förbundsrektor för Ibn Rushd, samt Rashid Musa, ordförande för Sveriges Unga Muslimer.

Förutom problemen med att beskedet kommit sent för själva valorganisationen ute i landet, där dörrknackare och förtroendevalda på kommunal nivå nu snabbt ska byta åsikt, har Stefan Löfven en hel stab i Rosenbad att hantera. Denna stab är rekryterad för sina åsikters skull och delar inte i grunden Löfvens nyhårda linje. Den har inte bytt åsikt i grunden nu. Och det kan inte heller uteslutas att inte heller statsministern bottnar i den nya politiken. SVT partiledardebatt var en tillställning där det blev uppenbart att statsministern, mindre lyckat, i ett replikskifte med Jimmie Åkesson försökte ta sig upp på säker mark. Att ta avstamp i en debatt som handlade om våldtäkter och försök få den attt att handla om LAS kommer dessvärre för socialdemokraterna bli något som kommer förfölja valarbetarna och staben fram till valdagen.

LAS, och arbetets villkor, är säker mark för statsministern. Inte en nyhård migrationspolitik. Han bottnar inte i förslagen ännu.

I praktiken hela Stockholms Stads och Läns partidistrikt är i grunden motståndare till den nya migrationspolitiska inriktningen. De två partidistrikt som utgör basen för såväl den politiska staben i Rosenbad samt personalen som är anställd vid partikansliet.

Dessa personer, som en gång rekryterats just för sina åsikters skull, är nu de som skall vägleda resten av partiet in på den nya vägen. Och senare, utan att ha bytt åsikt i egentlig mening, ansvara för de konkreta propositionerna och lagförändringarna.

Oavsett valutgång så har de inte bytt åsikt den dagen den nyhårda linjen skall bli genomförd politik.

 

 

Redaktörens stick-kommentar:

Göran Persson, AKA “Den gamle på Torp”, gjorde en profetia i samband med att SSU höll på spricka i två ungdomsförbund i samband med Mikael Dambergs ordförandeskap för ungdomsförbundet:

“Den dagen falangstriderna i ungdomsförbundet når moderpartiets ledning kommer det vara slut med partiet”.

Det är ganska exakt där som socialdemokraterna står idag, en knapp generation senare. 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se