Kobanesyndromet – En berättelse om livet, döden och en bestialisk motståndare

  • Lördag 26 Maj 2018 2018-05-26
E-post 178

Dorpec Kobane, svensk-kurden som stred mot IS i Syrien, är författare till boken Kobanesyndromet. För Ledarsidorna.se premiummedlemmar, eller prenumeranter, kan Ledarsidorna.se presentera ett helt kapitel ur boken.

Dorpec beskriver med en närhet jag kan känna igen hur stressen på ett slagfält eller vid en vapeninsats mot en fiende slår till. Såväl fysiskt som hur det påverka mentalt. Med en smärtsam skärpa beskriver han hur kroppen reagerar vid eldgivning, även om det är du själv som råkar stå på rätt sida avtryckaren och pipmynningen.

Han beskriver det pragmatiska förhållningssättet till till sitt eget liv som människan utvecklar i en strid på liv och död mot en bestialisk fiende som IS.

Nedan ett kortare utdrag som ger en rättvisande bild ur ett kapitel och en bok som inte lämnar några tveksamheter om vad IS, den militanta islamism som delar världsbild med det Muslimska Brödraskapet och andra rörelser, är för kraft och vad boken i övrigt innehåller. Det behövs ingen recension av boken – utdraget talar sitt eget språk om en bok vi måste läsa för att förstå kraften som denna islamism representerar. Vad vi, som tror på något annat, har emot oss.

En närvaro jag känner igen. En nerv. Ögonen tåras och minnen kommer åter. Även min kropp reagerar när jag läser Dorpec´s berättelse. Spännbandet över pannan. Ammoniaksmaken i munnen. Även ringandet i höger öra som jag numera dras med livet ut tilltar.

Aldrig blir livet så påtagligt som när du är medveten om att döden kanske bara är någon sekund eller några meter bort. Och även om  Dorpec överlevde detta slag, och andra, hålls läsaren kvar i berättelsen som en tyst betraktare. På gränsen till delaktig. Och precis som Dorpec mitt i striden är osäker på hur det kommer att sluta blir vi andra både osäkra och medvetna om livet och döden.

Precis som Dorpec.

***

Tiden gick i samma kaotiska tillstånd och efter några timmar började vår ammunition sina. 

”Om min ammunition tar slut innan din, skjut mig!” sa jag till Diles.

”Detsamma, heval”, svarade han. ”Detsamma.”

Om man kan, skjuter man sig själv med sista skottet annars ber man en vän att göra det. Hellre dö än att bli tagen. Jag hade hört det många gånger under min tid i Kobane. De våldtar en, klipper av ens fingrar och tår, sedan skär de halsen av dig. 

Min mun var torr som sandpapper och andningen uppe i halsgropen. Helt övertygad om att jag skulle dö.

”Dorpec heval, det här kommer vi att klara. Kom igen nu”, sa Diles vid flera tillfällen.

Det var inte bara Daesh som skrek utan kvinnorna i vår grupp gjorde det där sjungande ljudet: ”dilililili dilililili …” som vi på kurdiska kallar zilxit. Nästan hela tiden ekade det över kullen och bröt stundtals igenom skotten och IS-skriken. Det var som en övernaturlig kraft. En kamp mellan skrik; det ena var hemskt och gav skräck och rädsla medan det andra var som en sång för frihet. Kvinnornas ljud ingöt mod i oss, i synnerhet då vi visste hur rädda Daesh blev när de hörde kvinnorna. Enligt deras förvridna tro hamnar de inte i paradiset om de dödas av en kvinna. Kvinnorna är på det sättet ett dubbelt vapen. ”Dilililili …”, ”Takbir, Allahu Akbar, Takbir”, ”Dililililili …”

Också från den lilla kullen, från Evar och den andra kvinnan hördes det. Hur länge skulle de hålla ut där, bara två stycken?     

Allt gick ut på att överleva. Av rädsla, av instinkt och tankarna på min familj. Rädslan pendlade mellan att vara paralyserande och att vara drivande, jag ville kämpa, jag ville till varje pris leva.

Vid ett tillfälle befann sig Diljin en bit till vänster om mig. Med böjda knän och hukad överkropp närmade jag mig henne tills jag var kanske tio meter ifrån. Från hennes position hade hon bättre uppsikt. 

”Hur långt är avståndet?” frågade jag. 

Hon vände sig mot mig, log stort, nästan fnissade och sa: 

”Heval, det är ungefär 20–25 meter”, sedan vände hon sig om och fortsatte skjuta. 

***

 

Not: “Heval” är kurdiska för vän.

 

Detta är ett utdrag ur ett kapitel i boken Kobanesyndromet av Dorpec Kobane. Hela kapitlet kan du läsa som premiummedlem, antingen som prenumerant eller genom att prova på i fjorton dagar för en krona.

Boken finns även att beställa på Bokus.com.

Missa inte våra fördjupande reportage och extramaterial i våra avslöjanden. Med Plus får du tillgång till alla artiklar, bilder och videoklipp. Glöm inte att med fler prenumeranter kan vi satsa ännu mer på relevant journalistik.

Redan medlem? Glömt ditt lösenord?

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se