Landsbygdsriksdagen fick celebert besök – men frågan är om någon förstod allvaret

Faksimil av Landsbygdriksdagens logotyp för 2018
  • Måndag 21 Maj 2018 2018-05-21
E-post 161

Under förra veckan höll organisationen ”Hela Sverige ska leva” sin årliga landsbygdsriksdag. I år gästade samtliga partiledare utom Kristdemokraternas Ebba Bush Thor mötet. Samtliga partier har i år, som av en ren slump, identifierat detta som ett forum att vara delaktig i. Övriga år har det varit glesare mellan partiledarbesöken men så är det valår i år. Ett valår utan egentliga lösningar på det som hotas i grunden. Samhällskontraktet.

Partiledarna gav i alls högsta grad intryck av att vara åsiktsposörer utan egentlig förståelse eller politik för det som hotar vår sammanhållning i grunden. Det sociala kontraktet som binder oss samman som samhälle.

Att Sverige utanför storstäderna har stora problem är ingen nyhet för de som lever där. Exemplen är många på hur landsbygden tjänat som dumpningsplats för nyanlända migranter sedan 2011 när Miljöpartiet övertygade Fredrik Reinfeldt om att föra en avreglerad migrationspolitik. Den efterkommande debatten kom att handla lika mycket som att anspela på godhet som att föra fram ekonomiska argunment. Såväl politiker, på bägge sidor blockgränsen, som den absolut dominerande delen av journalist- och publicistkåren rasistsstämplade de som ställde systemkritiska frågor. Mer eller mindre vederhäftiga rapporter beställdes och publicerades.

Sandvikenrapporten kanske det tydligaste exemplen på medial och politisk aktivism på kommunal nivå. Rapporten är en rapport som Sandvikens kommuns arbetsmarknads- och trafiknämnd beställde av revisionsbolaget PwC om hur mycket kommunen tjänade på sina utrikes födda invånare, vilket uppgavs vara 511 miljoner kronor för det studerade året 2012. Lokala medierna Arbetarbladet och Gävle Dagblad berättade om rapporten, vilket även nationella medier gjorde.

Rapporten kritiserades bland annat av nationalekonomen Tino Sanandaji men kanske mest allvarlig, även av experter på Sveriges Kommuner och Landsting för att ha underskattat kostnaderna i beräkningarna och att kommunen inte tjänade pengar men istället gick med varken vinst eller förlust. Revisisonsbolaget PwC såg även statsbidragen som en inkomst och uppmärksammade inte att bidraget i sin helhet utgjordes av skatter som togs någon annan stans ifrån i samhällsekonomin.

När det visade sig att beräkningarna var felaktiga gjorde de lokala medierna nya publiceringar som refererade kritiken mot rapporten. något som Dagens Nyheter och Expressen inte gjorde. Dagens Nyheter motiverade den uteblivna uppföljningen med att de inte hade behandlat nyheten som “en större journalistisk satsning” från tidningens sida.

Landsbygdsriksdagen, och rikspolitikernas nymornade intresse för landet utanför storstädernas stadskärnor, sätter i allra högsta grad fokus på den främste bäraren av samhällskontraktet. Det är primärkommunerna som är den främste representanten för att leverera tillbaka samhällets del av det sociala kontrakt som håller oss samman. Klarar inte kommunerna av sin uppgift spricker kontraktet. 

Samhällen spricker sällan eller aldrig med en kris som börjar i toppen av samhällsstrukturerna. De spricker nedifrån och upp vilket empiri visar genom århundradena. När inte medborgarna får sina behov tillgodosedda börjar tilliten till lokalsamhället luckras upp och samhället spricker som ett blixtlås – nedifrån och upp när den nedersta hyskan lossnat.

Krisen vi har i Sverige, det som verkligen utgör hot mot vårt samhällskontrakt, finns på alla områden.

Inför valet bjuder partierna över varandra med löften om tusentals nya poliser. Polisen har ihop med regeringen kommit överens om att runt 10 000 personer behöver anställas till år 2024. Bland annat intervjuer med tiotusentals polisanställda och medborgare har lett fram till siffran 10 000. Rikspolischef Anders Thornberg menar att det kommer krävas 20 000 till 22 000 nya personer i rekryteringsprocessen för att uppnå målet.

– Det är ett resultat av det vi sett med de särskilt utsatta områdena, den ökade kriminaliteten och befolkningsökningen. Våra resurser räcker inte, och vi är glada att man uppfattat detta över partigränserna, säger Anders Thornberg.

Samtidigt saknas lärare, vård- och omsorgspersonal, bostäder och mycket annat. I vissa kommuner som Ledarsidorna.se granskat är ekonomin så ansträngd att det införts semesterstopp utanför de lagstadgade semesterperioderna. Kommunerna har inte råd att kalla in vikarier. 

De politiska partierna går nu till val på någon form av russin- och popcornpolitik. De saknar helhetsbild om vad som håller på att inträffa i Sverige. Även om sju av åtta partiledare i år uppmärksammade att det finns ett land utanför Stockholm, Göteborg och Malmö som befolkas av väljare så saknas en helhetsbild i såväl politisk debatt som i lösningarna.

Det är inte staten som är den sammanhållande kraften i att hålla ihop Sverige. Det är kommunerna. Så länge kommunerna klarar av att leva upp till medborgarnas förväntnignar kommer staten kunna hålla ihop. Men den dag kommunernas förmåga sviktar eller faller, den dagen kommer blixtlåset gå upp.

Boken ”Efter Sverige – En bok om samhällskontrakt” av Johan Westerholm och Edwin Hillesøy ligger nu i sättning och slutkorrektur. Den är försenad på grund av en på tok för hög arbetsbelastning men kommer att finnas tillgänglig inom de närmste veckorna.

För premiumkunder presenteras idag ett utdrag ur det kapitel som utgör en av kärnorna i boken – ”Ett samhälle spricker nedifrån och upp”.

Missa inte våra fördjupande reportage och extramaterial i våra avslöjanden. Med Plus får du tillgång till alla artiklar, bilder och videoklipp. Glöm inte att med fler prenumeranter kan vi satsa ännu mer på relevant journalistik.

Redan medlem? Glömt ditt lösenord?

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se