President Mahmoud Abbas uttalanden aktualiserar andra tveksamheter

  • Söndag 6 maj 2018 2018-05-06
E-post 307

President Mahmoud Abbas, PA eller den Palestinska Myndigheten, ber nu om ursäkt för sina uttalanden om att Förintelsen gick att spåra till att det i grunden var judarnas eget fel. Med denna reträtt drar nu FN Säkerhetsråd tillbaka sitt fördömande av Abbas uttalande. Ett uttalande från Säkerhetsrådet måste ha samtliga 15 medlemmars stöd och efter att Kuwait dragit tillbaka sitt stöd föll initiativet som togs av USA:s ambassadör Niki Haley. 

Med uttalandet från Abbas sätts även ljuset på den palestinske företrädaren demokratiska förmågor samt med vilken legitimitet han kan anses företräda det palestinska folket.

Men att Abbas i grunden har förintelserevisionistiska övertygelser sedan lång tid är dokumenterat.  I Abbas doktorsavhandling ”The Other Side: The Secret Relationship Between Nazism and Zionism” som han disputerade på vid Patrice Lumumba University 1982 (idag Peoples’ Friendship University of Russia) i Moskva framgår dessa tankar tydligt. 

”The Other Side” blev publicerad 1984, utan källhänvisningar och är sedan dess utgiven i nyutgåvor 1997 och 2011. Doktorsavhandlingen bygger på ett antal antisemitiska vandringssägner som till exempel att dels kan inte antalet judar, sex miljoner, som gick under i Förintelsen styrkas ordentligt samt att antalet hävdas av främst Zionister för att judar ska kunna maximera de ekonomiska vinsterna maximalt.  En annan anklagelseakt från president Abbas mot David Ben Gurion och zionisterna är att de förhindrade evakueringen av 3 000 ungerska, rumänska, slovakiska och baltiska judar under andra världskriget till Palestina och därmed var delskyldiga till Förintelsen.

Fakta David Ben Gurion

David Ben Gurion, 1886-1973, född i Polen och avled i Israel var Israels förste premiärminister.

1905 bildade Ben Gurion en judisk försvarsorganisation, som reaktion på pogromer, och blev av den anledningen fängslad. Året därefter emigrerade han till Palestina, som var under osmanskt herravälde, och arbetade inom jordbruket. Orsaken till hans invandring var att han i Polen stiftat bekantskap med den sionistiska rörelse som förestods av Theodor Herzl och Chaim Weizmann.

1915 utvisades Ben-Gurion från Palestina, och han slog sig då ned i USA där han verkade i enlighet med sin socialistiska och sionistiska övertygelse. 1921 återvände Ben-Gurion till Palestina, där han grundade Mapai, det sionistiska socialdemokratiska partiet, vars partiledare han blev 1930. 1935 blev han generalsekreterare för Histadrut. Dessutom deltog han i grundandet av vad som skulle bli Israels armé, Haganah.

Efter att FN beslutat om Palestinas delning 1947, blev Ben-Gurion ordförande för Israels nationalråd, och året därpå blev han ledare för Haganah. Den 14 maj 1948 utsågs Ben-Gurion till provisorisk premiärminister för Israel. Vid sidan av befattningen som premiärminister var Ben-Gurion landets försvarsminister. Han ledde därför det påföljande kriget mot arabstaterna. Hans ämbetsperiod utmärktes även av att han verkade aktivt för att uppmuntra judisk invandring till den nya staten.

Så sent som 2013 försvarade Abbas sina teser publikt. Det är därmed orimligt att anta att den svenska utrikespolitiska ledningen i allmänhet och socialdemokraterna och Sida i synnerhet är omedvetna om president Abbas Förintelserevisionistiska och i grunden antisemitiska övertygelse. I detta ljus skall då Sida:s officiella linje tolkas som ges uttryck för i tidningen Omvärlden:

I januari 2018 kallade Sydafrika Israel för den enda apartheid-staten i världen vid ett möte vid FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) i Genève och syftade på de särskilda policies och lagar som råder för palestinier. Ett uttalande som möttes med starka protester från Israel. 

Hur framtiden kommer att se på Israel och Palestina vet vi inte just nu. Men hur det gick i Sydafrika och hur Sverige deltog i kampen mot apartheid är historia – och att landet stängdes ute från att delta i internationella sportsammanhang tror Bertil Högberg gav nådastöten.

Sida beskriver hur Sverige genom sitt stöd till ANC bidrog till att rasera apartheidlagstiftningen i Sydafrika. Men legitimerar samtidigt med denna skrivning och jämförelse Israel – Palestinakonflikten sitt stöd till historierevisionisten Mahmoud Abbas.

För att komma till rätta med problemen kring mänskliga rättigheter (Human Rights) i konflikten inrättade Sverige tillsammans med Schweiz, Danmark, Norge och Nederländerna ett sekretariat för mänskliga rättigheter. Sekretariatets uppgift är att ta in ansökningar om stöd från lokala MR-organisationer och sedan utifrån givarländernas gemensamma kriterier presentera förslag på vilka som ska få stöd. 

Sekretariatet följer också upp de bidrag som ges och fungerar som dialogparter för de lokala organisationerna. Ledarsidorna.se och Världen Idag har tidigare rapporterat om att såväl Schweiz som Danmark fryst sitt bistånd och att Norge, en av ursprungsländerna, begärt pengarna tillbaka för projektet. 18 av de 24 mottagarorganisationer som uppbar svenskt bistånd innan samarbetsländerna drog sig ur det svenska projektet erkänner inte Israels existens och har heller inte accepterat tvåstatslösningen.

Mänskliga rättigheter omfattar även sådant som demokrati och yttrandefrihet. Mänskliga rättigheter, demokrati och rättstatens principer tas särskilt upp som ett prioriterat område i regleringsbrevet för 2017. President Abbas tillåter heller inte någon egentlig publicistisk opposition från palestinsk media vilket är väl känd från Sida och den svenska utrikespolitiska ledningen.  Amnesty International redovisar de senaste årens utveckling i sin senaste rapport. President Abbas antog, genom dekret och utan att fråga det palestinska parlamentet innan, Electronic Crimes Law. Sedan lagen börjat gälla (den sjunde juni 2017) har den tillämpats sex gånger.

Lagen bryter mot internationell rätt samt kränker de palestinska medborgarnas rätt till yttrande- och siktfrihet konstaterar Amnesty International. Inte heller elektronisk lagring av data är längre tillåtet. Även mötesfriheten inskränks kraftigt vilket framgår av rapporten där PA, som den palestinska myndigheten i Ramallah förkortas till, förbjöd en turkisk pan-arabisk organisation som även organiserar kurder att genomföra ett möte på palestinskt territorium. Lagstiftningen öppnar för, och tillämpas för, att med repressiva åtgärder begränsa rättigheter för etniska, religiösa och nationella minoriteter.

Det finns dock andra röster. Röster som skulle kunna vara i behov av svenskt bistånd.

Den palestinska internationellt erkände experten på konflikten och journalisten Khaled Abu Toameh, sunnimuslim och uppvuxen på Västbanken, sammanfattade i samtal med Ledarsidorna.se för ett år sedan i två punkter vägen framåt:

  • Västvärlden, eller främst USA och EU, måste finna sig i att börja ställa krav på PA för sitt biståndgivande. Att tvinga PA sakta införa demokratiska reformer och minska korruptionen. Kanske inte över natt, men sakta och försiktigt. Med ett kanske 30-årigt perspektiv. En alltför snabb “demokratisering” kan innebära dramatiska, och oönskade, resultat.
  • Det palestinska folket måste börja utbildas för fred, inte krig.

President Abbas är nu inne på sitt trettonde år av en fyraårig mandatperiod som president. Och än är inget val utlysts varför västvärlden och Israel tills vidare har Abbas som motpart.

En dokumenterad historerevisionist med doktorstitel som för sitt eget folk begränsar grundläggande fri- och rättigheter och nekar dem allmänna val. Med svenskt bistånd och där Abbas, av Sida, implicit jämförs med Nelson Mandela.

 

Extramaterial:

Amnestys rapport om yttrandefriheten inom PA administrationsområde för palestinska medborgare.

 

Redaktörens kommentar:

Att inte Sverige protesterar nämnvärt mot president Mahmoud Abbas inskränkningar i yttrandefriheten och pressfriheten är logiskt med tanke på de försök som justitieminister Morgan Johansson gjort under mandatperioden. Och han har inte givit upp då han genom SOU 2017:70 har planerat för användandet av hemliga tvångsmedel riktade mot journalister som rapporterar om Sveriges aktiviteter i relation med främmande makt eller mellanstatliga organisationer.

Regeringen Löfven har med all önskvärd tydlighet bevisat för väljarna att de inte givit upp planerna på införandet av en repressiv lagstiftning inom mänskliga rättigheter.

Det är med stödet från er läsarna som jag kunnat vidareutveckla redaktionens kontaktnät att även omfatta moderata, pragmatiska och konstruktiva dialoger som den jag har förmånen att kunnat ha med personer som Khaled Abu Toameh.

Ni är en del av Ledarsidorna.se utveckling till något jag nu börjar kunna formulera för mig själv

Stort tack.

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se