Socialdemokraternas linje ett, två och tre i valet 2018

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se
  • Söndag 27 Maj 2018 2018-05-27
E-post 634

I skuggan av Miljöpartiets kongress fortsätter oron inom det andra regeringspartiet, Socialdemokraterna. Mycket av kritiken har handlat om utspelet om en strängare migrationspolitik – som presenterades den 4 maj i år – kom för sent. Men enligt Expressens uppgiftslämnare har partiledningens plan hela tiden varit att “fasa ut” invandringsfrågan och kriminalpolitiken från den politiska debatten vid månadsskiftet maj-juni. Frågan är om detta ens är möjligt i teorin. Snarare står socialdemokraterna inför ett vägval om vilka delar av partiet som skall ges förutsättningar att överleva valdagen.

Under sommaren har sjukvårdsfrågor historiskt dominerat nyhetsflödet och socialdemokraterna räknar detta område som sitt starkaste kort. Problemet är att i år kommer vakanserna på de olika sjukhusen slå ännu hårdare än tidigare och regeringen har att försvara allt från nedläggningen av BB i Sollefteå till att regionstyrelsen i Jämtland Härjedalen som genomför ett sparförslag som bland annat innebär att hundra tjänster inom vården ska bort och att anställningsstopp införs. Det som förenar besluten i bägge fallen är att de har fattats av en socialdemokratiskt ledd majoritet.

Hundra uppsagda inom vården motsvarar 14 dygnetrunttjänster eller en basbemanning för tre åretruntöppna normalstora vårdavdelningar.

I flertalet kommuner rapporteras om att kommunerna infört semesterstopp vid sidan av de lagstadgade semesterperioderna för anställda i omsorgen. Skälet är att dessa kommuner helt enkelt inte har ekonomiska resurser att anställa timvikarier i tillräcklig omfattning. Det är en ekonomiskt lönsam affär för kommunerna att betala ut förfallna semesterdagar i ekonomisk ersättning istället. Sveriges Kommuner och Landsting har tidigare aviserat att det kommer krävas ett tillskott om 63 MDR SEK de närmaste åren för att vidmakthålla dagens välfärdsåtagande. Ett åtagande som innefattar fler neddragningar som i Sollefteå och Jätmland Härjedalen.

Även om sommarens skifte i fokus på valrörelsen kan pareras av regeringen, trots att socialdemokraterna själva ute i landet fattat beslut om neddragningar så innebär framför allt sensommaren, nära valet, även att antalet bilbränder och utomhusvåldtäkter ökar i såväl absoluta som relativa tal. Lag och ordning är inte regeringens hemmaplan och även här har regeringen en mörk historia. Den 22 juni i fjol lät dåvarande inrikesminister Anders Ygeman förstå att antalet poliser var fullt tillräckligt för att idag, inte ens ett år senare, falla in i kören av de som kräver utökade resurser till polisen.

Från förnekande apologet och relativist till pragmatisk realist tog det inte ens 11 månader. Ygeman bedöms vara ett av valledningens starkaste kort. 

Oavsett fråga, lag och ordning eller vård och omsorg, är regeringen Löfven i allra högsta grad ansvarig för dagens situation. På Järvafältet. I Rosengård. I Sollefteå. I region Jämtland Härjedalen. Och migrationen är den fråga som gör sig påmind på alla områden. Från den kommunala omsorgen i flera kommuner kommer rapporter om hur regeringens försök med ”extrahänder” i verksamheten fallit ut. De ”extrahänder” som nyanlända representerar som förväntas avlasta vårdpersonal med enklare arbetsuppgifter. Personal som kommer för sent, vägrar följa hygienregler av religiösa skäl eller helt enkelt inte klarar av de enklaste arbetsuppgifter utan direkt handledning. Extratjänsterna har i många, inte i samtliga skall sägas, fall inneburit ett irritationsmoment och ökad arbetsbelastning för Kommunals medlemmar.

Migrationsfrågan kommer oavsett vad förfölja socialdemokraternas valledning fram till valdagen. Och slita sönder partiet om inte partistyrelse, verkställande utskott men även LO tar de nödvändiga beslut som de måste ta. Att låta saken bero är även det ett beslut men som kan få ödesdigra konsekvenser.

Situationen som nu utvecklas jämförs i partiledningen av partiveteranerna som den som utvecklades i samband med kärnkraftomröstningen 1980.

Fakta Folkomröstningen om kärnkraften

Folkomröstningen om kärnkraften i Sverige hölls den 23 mars 1980. Folkomröstningen gällde tre förslag som kallades Linje 1, Linje 2 och Linje 3. De olika linjerna motsvarade olika partigruppers syn, men alla innebar avveckling av kärnkraften, Linje 3 i snabb takt, de övriga senast då existerande eller under byggnad varande reaktorer tjänat ut.[ Linje 2 fick flest röster.

Utfallet blev

  1. 18,9 procent för Linje 1, (successiv avveckling)
  2. 39,1 procent för Linje 2 (successiv avveckling, offentligt ägande, hushållning)
  3. 38,7 procent för Linje 3 (avveckling inom 10 år och satsning på alternativ).

Som ett resultat av detta och dagens situation skulle socialdemokraterna kunna delas in i tre falanger eller politiska linjer:

  • Linje ett: Det av Stefan Löfven presenterade programmet som då skulle kunna få ett parlamentariskt stöd av Moderaterna och Sverigedemokraterna och samla mellan 60 och 80 procent av väljarna bakom sig.
  • Linje två: En uppmjukad version av linje ett med vissa undantag för anhörigmigration.
  • Linje tre: Den linje som förespråkas av de fem sidoorganisationerna SSU, Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, S-Kvinnor, S-Studenter och HBTQ-S eller den migrationspolitik som Miljöpartiet och Alliansen kom överens om 2011.

Linje tre är även den linje som förespråkas av bland annat studieförbundet Ibn Rushd förbundsrektor Omar Mustafa som efterlyser att Socialdemokrater för Tro och Solidaritet bryter sig ut ur partiet.

Skärmavbildning av Omar Mustafas statusuppdatering på Facebook

 

Detta är fullt möjligt då Tro och Solidariet dels har fler än de 1500 namnunderskrifter givna (2 500 medlemmar) som erfordras för att registrera ett parti för val till riksdagen 2022. Samtidigt så finns det omfattande finansiering och färdiga kampanjorganisationer redan i dag i form av det Sida-finansierade Concord. Concord driver idag valrörelse med just det program ett sådant parti skulle ha som valplattform samtidigt som många av Concords medlemsorganisationer återfinns i sfärerna kring Ibn Rushd och Tro och Solidariet.  Concord finansieras formellt med biståndsmedel via Sida. Generaldirektör för Sida är den förre partisekreteraren Carin Jämtin som även är knuten till Tro och Solidaritet. Tro och Solidaritets förre ordförande Peter Weiderud var politisk rådgivare åt Carin Jämtin under hennes tid som biståndsminister.

Ett självständigt linje tre-parti skulle med andra ord få en flygande start med säkrat antal medlemmar, namnunderskrifter och finansiering med Sidas biståndsmedel samt Folkbildnigsrådets statsbidrag.

Stefan Löfven är samtidigt bunden av LO. Kanske inte så mycket LO:s ledning som snarare ligger linje tre nära utan LO-medlemmarna. LO har de senaste fyra åren fokuserat på att rasiststämpla allt som ligger i närheten av Sverigedemokraterna istället för att ta tillvara och driva opinion för sina medlemmars intressen. Upplever LO:s medlemmar att socialdemokraterna lämnar lojaliteten till LO:s medlemmar för att premiera migranter och det bidragsindustriella komplex som kapslar in dessa kommer LO på sikt kunna kapas av Sverigedemokraterna. Med kassa, medlemmar och allt. Oavsett vad LO säger om detta idag.

En annan faktor som ligger Stefan Löfven till last är att huvuddelen av staben i regeringskansliet är rekryterad ur det som idag är linje tre. Hans statssekreterare Kristina Persdotter, den politiske rådgivaren Jonas Bergström och många fler har starka band och i många fall en historia tillsammans med Tro och Solidaritet. Även kommande riksdagsgrupp utgör ett problem för Stefan Löfven. Huvuddelen är fortfarande anpassad för en uttalad linje tre-politik.

Linje ett och två går att kombinera, sannolikt även linje två och tre om än med viss möda. Men linje ett och tre kommer inte gå att kombinera. LO-medlemmen kommer heller aldrig ens på kort sikt acceptera att en linje tre sätter agendan för framtiden.

Stefan Löfven måste sannolikt välja väg redan innan valet. Han måste försöka hålla ihop LO-medlemmarnas behov och ett sannolikt socialdemokratiskt mittfält eller att försöka baxa detta sannolika mittfält att samsas med den intellektuella globalistiska liberala vänstern i partiet och därmed en återgång till 2011 års politik. 

Han kommer inte kunna hålla ihop alla linjerna samtidigt om han vill undvika en pasokifiering av socialdemokraterna på valdagen. En linje  måste bort om socialdemokraterna skall överleva som parti.

Ett eller tre.

Fakta Pasokifiering

Det grekiska socialdemokratiska partiet Pasok dominerade den politiska scenen i tre decennier och regerade i 21 år. Partiet fick  6,3 procent av rösterna i det senaste valet.

Pasokifiering är en snabb och plötslig kollaps av ett parti som tidigare har varit det dominerande och/eller statsbärande partiet.

 

 

Redaktörens kommentar:

Det är ingen hemlighet att jag är förespråkare för linje ett. Och har varit detta öppet sedan 2012 med utfrysning som följd.

Nu passar omsvängningen. När det i praktiken är för sent att rädda partiet.

Stöd oss dissidenter.

SWISH: 070-612 53 93
BANK: 4732 00 10832 (Nordea)

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se