Sveriges medmänskligaste partiledare

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.
  • Lördag 5 Maj 2018 2018-05-05
E-post 893

Sveriges medmänskligaste politiker har skrivit en bok – om sig själv. I ”Sanningens ögonblick” tecknas en bild av Annie Lööf som en rättrådig riddare för medmänsklighet och godhet. Hennes kamp är inte utan motstånd och hinder. Som sig bör i varje saga stöter hjälten på patrull, missförstås och motarbetas. Det var tufft i början. Den unga Annies ledarskap ifrågasattes och 2013 var förtroendet för henne i botten. Ingen annan Centerpartiledare hade någonsin haft så dåliga siffror som Annie.

Som i varje saga övervinner naturligtvis hjälten alla hinder och problem – och 2015 var Annie den mest populära partiledaren av alla. Det hårda arbetet hade ett pris. Annie gick nästan in i väggen och blev nästan utbränd, men bara nästan eftersom Annie är förnuftig. Hon överkom också denna kris, och precis som i alla sagor lärde hon sig något viktigt av krisen, nämligen att rensa i kalendern ibland och lära sig att prioritera.

Annie Lööf har helt enkelt skrivit en hagiografi över sig själv. Det är ett tämligen originellt grepp. De flesta helgon avvaktar att bli helgonförklarade och överlåter åt andra att skriva hyllningstexter. Kanske är det ovanliga tilltaget helt enkelt ett uttryck för det Annie Lööf beskriver i sitt hemmasnickrade begrepp ”taförsigsamhet”? Man får helt enkelt se om sitt eget hus, skriva sin egen berättelse och skapa sig en persona. Ta för sig, helt enkelt.

Annie Lööf framstår inte direkt som varken nyanserad eller eftertänksam. Det är stora ord och högstämda proklamationer, i allmänhet utan att någon som helst konsekvensanalys görs. Annie Lööfs Centerparti är ett parti för drömmare, för människor som ogillar obekväma beslut, skyr fakta och dåliga nyheter. I Annie Lööfs Sverige finns nästan inga problem alls, jo kanske lite med otäck extremism. Det gillar hon inte. I kapitlet med titeln ”Värderingskampen” gör Annie Lööf klart för läsaren att hon är mot extremism, som nazism och islamism. Starkt emot. Annars är hon nog för det mesta. Det är ju så mycket roligare att säga ja – till en vansinnig lag som man inte ens själv tror på, till exempel. Den var Annie ändå tvungen att säga ja till, fast hon tyckte att den var undermålig, ty ”människovärdet är inte något som jag kompromissar med”, som hon skriver i boken om sig själv.

Det är ett intressant uttalande. Centerpartiets och Annie Lööfs definition av sig själva och sin politik som ”medmänsklig” väcker frågor. Lööfs deklaration att hon aldrig kompromissar med människovärdet reser även det frågor. Vad innebär det att föra en ”medmänsklig” politik? Vem är min nästa? Vem innesluts i Centerpartiets medmänsklighet? Fattigpensionärerna? Misshandlade kvinnor som inte har någonstans att fly eftersom kommunens jourlägenheter numera bebos av nyanlända? Barnen som köar för en tid på BUP? De handikappade som blivit av med LSS-stöd? Det kan väl inte vara så att Centerns och Annie Lööfs medmänsklighet bara gäller 9000 ensamkommande unga män?

Det är jättefint att Annie Lööf inte kompromissar med människovärdet. Det gör inte jag heller. Människovärdet medger mänskliga rättigheter – som rätten till liv och frånvaron av smärta. Det innebär att vi måste hjälpa alla som befinner sig i vårt land med akut sjukvård och annan akuthjälp som kan behövas för att rädda ett liv. Det innebär inte att alla som befinner sig i vårt land har rätt till att gå i gymnasiet, bara för att nämna ett aktuellt exempel, så att säga. De miljarder som nu, i medmänsklighetens namn, läggs på 9000 unga friska män skulle kunna göra stor skillnad för Sveriges fattigpensionärer, bara för att nämna ett exempel.

I medmänsklighetens namn bidrar nu Annie Lööf och Centerpartiet till att driva igenom en lag som bedöms som direkt undermålig av Lagrådet och som kommer att suga resurser från andra, svagare grupper. Fattigpensionärerna, de psykiskt sjuka, de handikappade och de misshandlade kvinnorna innesluts inte lika självklart i Centerpartiets vision om ett medmänskligt Sverige. Kanske för att de inte skriker lika högt som de ensamkommande och deras tillskyndare? Annie Lööf gör som populister alltid gjort: Lyssnar på dem som vrålar högst och slänger valfläsket i deras vidöppna gap, utan någon som helst tanke på vad det kommer att leda till.

 

Ann Heberlein

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se