Valrörelsen och välfärden – En fråga som inte riktigt vill ta fart

  • Torsdag 31 Maj 2018 2018-05-31
E-post 495

Den 7 juni röstar riksdagen om det regeringsförslag som innebär att företag inom skola och omsorg som får sina intäkter direkt från kommunerna bara ska tillåtas göra en begränsad vinst – sju procent av bolagets operativa kapital, det vill säga tillgångar såsom fastigheter, utrustning och datorer. Samtliga partier i Alliansen samt Sverigedemokraterna har dock satt sig emot förslaget, som därmed kommer röstas ned. Trots att välfärdsfrågor anses vara Socialdemokraternas hemmaplan så fastnar inte frågan riktigt för statsministern.

Om vinsterna i välfärden debatterade statsminister Stefan Löfven och SD:s partiordförande Jimmie Åkesson i SVT i en bitvis oengagerad debatt även om andra sannolikt såg den som intensiv. Mats Knutsson, SVT, konstaterar att eftersom frågan faller nu och så som det parlamentariska läget är och med en sannolikhet gränsande till visshet kommer att bli även nästa mandatperiod är frågan redan död. Det saknas parlamentariskt stöd för vinstbegränsning i minst fyra år framåt. 

Ur det perspektivet är valet av ämne för den första partiledarduell mellan en socialdemokratisk och sveriegedemokratisk partiledare på 11 år märklig. En fråga som är avgjord på förhand och som inte kommer komma tillbaka på ytterligare fyra år är i egentlig mening en icke-fråga. 

SVT, och partiledarna, borde ha kunnat komma överens om något ämne där väljar- och partiopinionen på ett helt annat sätt skulle vara valpåverkande. Den sjunde juni är frågan borta i vilket fall som helst för lång tid framöver.

LO:s ordförande, och de flesta partistrateger har pekat på välfärdsfrågorna som socialdemokraternas hemmaplan men det vill sig inte. Statsministern lyfter fram extratjänsterna i välfärden som en framgång men även den reformen kan ifrågasättas och ifrågasätts mycket riktigt bland Kommunals medlemmar, om än inte offentligt. Ännu. 

Extratjänsterna är inte den totala framgångssaga som de har presenterats.

Ledarsidorna.se har varit i kontakt med flera äldreboenden i landet, såväl glesbygd som storstad, och en majoritet av personalen, främst undersköterskor, vittnar om samma typ av problem som extratjänsterna inneburit. I vissa kommuner har extratjänsterna kommit att bakvägen, trots löften om motsatsen, inneburit att kommunen eller äldreboendet dragit ner på en eller flera ordinarie tjänster. Nattetid, på ett boende, har varje avdelning haft en egen dedikerad undersköterska i tjänst och utöver det en gemensam ”löpare” som skall kunna stötta i olika arbetsmoment som vid tunga lyft eller andra moment där det krävs två personer. Som vid olyckor.

Tidigare var det ett erfaret vårdbiträde eller en undersköterska. Löpartjänsten har istället ersatts av ett par ”extra händer i vården” av den politiska nivån som ser en möjlighet att få loss pengar till annan angelägen verksamhet. De satsningar regeringen påstår sig ha gjort märks helt enkelt inte av.

Läkartidningen har tidigare har rapporterat har regiondirektören i Region Jämtland Härjedalen, Hans Svensson, arbetat fram en rad »kraftfulla åtgärder« som nu har genomförts. Hundra tjänster ska bort och anställningsstopp har införts. En ny schemamodell ska införas, vilken bland annat innebär att anställda ska arbeta varannan helg. Den ska främst gälla undersköterskor, sjuksköterskor och barnmorskor på Östersunds sjukhus. Ute i kommuner och i regionerna utanför storstäderna märks inte något av de satsningar som regeringen har genomfört i någon större omfattning. Tvärtom har extra händer visat sig bli färre händer.

Annika Östling, ordförande i Jämtlands läns läkarförening, befarar att sparpaketet är kontraproduktivt.

– Det ekonomiska läget är verkligen akut. Jag vet inte vad det finns för alternativ för att lösa det. Men sedan tycker jag att samtliga åtgärder är mycket olyckliga och på sikt riskerar att vara kostnadsdrivande.

De ”extra händer” som presenterats som en lyckad reform är outbildade i samtliga de arbetsmoment som krävs. Där ett par extra händer skulle gjort skillnad är de istället ett stressmoment. Andra problem med den personalen är dels svårigheter att rätta sig efter kläd- och hygienregler samt tidspassning, tillgänglighet och språk. I flera fall, lite för många, klagar ordinarie personal att den enskilde som skall representera dessa ”extra händer” ägnar arbetspassen att låta uppmärksamheten och dessa händer vara upptagna med sin smart-phone. Personalen upplever inte vare sig arbetsledningens stöd eller att någon i egentlig mening från den politiska nivån engagerat sig i att förklara vad det är som gäller för dessa extra händer om den tillfälliga sysselsättning skall leda till ett liv i egen försörjning.

Naturligtvis finns det andra bilder, av lyckosamma ”extrahänder” men dessa är långt ifrån så många som regeringen vill göra gällande. På flera arbetsplatser har personalen krävt personalförstärkning för att arbetsleda extrahänderna, på andra vill de helst slippa då det utgör ytterligare en belastning. På minst en arbetsplats har personalen hotat med att lägga ner arbetet efter att arbetsgivaren utnyttjat extrahänderna med neddragning av ordinarie personal. Tvärtemot vad som utlovats och utan egentlig reaktion från politikerna i den aktuella kommunen.

Kommunals medlemmar, de som borde vara socialdemokraternas givna väljare, känner sig på flera boenden lurade och övergivna. De behöver ta ett integrationsansvar som de i många fall inte blivit varse om i förtid men som visar sig öka belastningen istället för minska den i en redan hårt ansatt vård och omsorg. Som trots löften om motsatsen går igenom stora besparingsprogram.

Statsministern och socialdemokraterna har uppenbara svårigheter att orientera sig. Ingenting fastnar och även om Aftonbladet lyfter fram att den allmänna visstidsanställningen skall begränsas sannolikt är en vinnande fråga för ett arbetarparti har inte heller den fastnat. Ingenting fastnar för statsministern och gårdagens debatt, som i grunden var en icke-debatt då utgången är given för lång tid framöver, gav som enda indikation att valrörelsen kommer handla om andra frågor.

Valrörelsen kommer med stor sannolikhet handla om bland annat välfärdsfrågor men inte alls på det sätt som statsministern hade önskat.

Vad ska vi med dessa händer i vården till om de inte tillför något är en sådan som ligger under ytan och bubblar.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se