ESO-rapporten: En helt nödvändig beskrivning av de ekonomiska konsekvenserna av migrationen

Featured Video Play Icon
  • Fredag 1 Jun 2018 2018-06-01
E-post 1317

Under torsdagen presenterades en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, som studerat sysselsättningsnivån hos flyktingar mellan 1983 och 2015. Studien visar bland annat att integrationen av flyktingar gradvis försämrats under perioden, och att en genomsnittlig flykting utgör en kostnad på 74 000 kronor per år för de offentliga finanserna. Rapporten är omfattande och ur den kan ett antal slutsatser dras för att forma en bättre migrations- och integrationspolitik än tidigare rapporter som till exempel den beryktade Sandviken-rapporten av PWC.

Rapporten visar att flyktingars sysselsättningsutveckling blivit gradvis sämre över de drygt tre decennier som studeras. 

Integrationen av flyktingar gick betydligt snabbare på 1980-talet än vad som varit fallet därefter. För de som anlände till Sverige 1982–88 var sysselsättningen över 60 procent efter endast två-tre år för män och fem år för kvinnor. För de som anlänt senare har det tagit sex-nio år för män och åtta-tolv år för kvinnor att nå motsvarande nivå. Det är tveksamt om denna snabba integrationstakt är möjlig att nå igen, då arbetslösheten på 1980-talet hölls låg på ett makroekonomiskt ohåll- bart sätt. 

I rapporten studeras även sysselsättning separat per ursprungsland, för att också kunna avgöra i vilken mån de trender som visats också gäller för flyktingar från varje givet ursprungsland, respektive i vilken mån de representerar förändringar i fördelningen mellan ursprungsländer.

Fakta ESO - Expertgruppen för studier i offentlig ekonom

ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, är en självständig kommitté under Finansdepartementet med uppdrag att ge underlag för samhällsekonomiska och finanspolitiska beslut.

Skillnaderna i migranternas sysselsättningsutveckling beroende på ursprungsland finns konstaterades som mycket stora. Sysselsättningen i de mest framgångsrika grupperna är vid enskilda tidpunkter mer är 40 pro- cent högre än i de minst framgångsrika. Skillnadenvar upp till 20 procentenheter också efter mer än 15 år i landet.

Variationen i nettobidrag till den offentliga, gemensamma, ekonomin mellan ursprungsländer som redovisasär stor och Ruist har nu tagit fram data på det som de flesta som arbetar i utanförskapsområden eller utsatta områden redan känner till. Den påminner som väntat om den variation som tidigare redovisats för sysselsättning, med de mest positiva värdena för flyktingar från forna Jugoslavien, Etiopien/Eritrea, samt Iran, och de mest negativa för flyktingar från Somalia och Irak. Skillnaderna är stora, generellt skiljer det cirka 100 000 kronor per person och år mellan de mest framgångsrika och de minst framgångsrika grup- perna, vid samma antal år sedan invandring.

Rapportens värde är, precis som Ruist pekar på i intervjun i SVT Aktuellt, att integrationsåtgärder kan fokuseras samtidigt som det skapar ett faktabaserat underlag för fortsatt debatt. 

Ett annat värdefullt perspektiv i rapporten är valet av definition av sysselsättning som Ruist valt att precisera ytterligare än den enda timme per vecka som en person skall vara sysselsatt enligt Arbetsförmedlingens och SCB definitioner. Måttet närmar sig det som saknas i ekonomiska analyser, grad av egenförsörjning. Arbetsmarknadsintegration mäts i huvudsak i termer av syssel- sättning. Sysselsättning definieras som en årsinkomst som överstiger 40 procent av medianinkomsten för 20-50 år gamla män under mot- svarande år. Det motsvarar summan 34 000 kronor år 1983, 67 000 kronor år 1990, 92 000 kronor år 2000, och 138 000 kronor år 2015. Detta mått anses ge en relevant bild av flyktingars sysselsättnings- utveckling, då det ungefär motsvarar vad som krävs för att vara självförsörjande i ett ensamhushåll.

Rapportens brister är, som Ruist pekar på i inledningen, att endast flyktingarna redovisas, inte de som senare kommer som anhöriga varför siffran 73 000 per år i kostnad inte i egentlig mening är heltäckande. Hur anhörigmigranter etableras på arbetsmarknaden är fortfarande präglat av stor osäkerhet. ESO:s rapport ger dock viss vägledning och det är inte en orimlig slutsats att de föräldrar till ensamkommande unga som anländer i efterhand kommer ha svårt att nå någon form av egenförsörjning inom rimlig tid. Ruist pekar på de faktum att om en migrant är äldre än 15 år vid ankomst så försämras förutsättningarna radikalt.

Att SVT önskat en friserad rapport är anmärkningsvärt i sammanhanget. SVT tycks i likhet med Miljöpartiet och Centerpartiet samt organisationer som  Tro och Solidaritet anse att en friserad rapport skulle utgöra ett bättre faktaunderlag för nödvändiga beslut än en sann verklighetsbeskrivning.

I premiummaterialet kan du läsa och ladda hem rapporten i sin helhet. Ledarsidorna.se verksamhet bär på idén om folkbildning varför så mycket som möjligt hela tiden läggs framför betalväggen.

Även om rapporten finns gratis att ladda ner på andra sidor är källmaterialet en service till premiummedlemmarna som bidrar genom sitt medlemsskap att producera artiklar med ett folkbildande syfte.

En bildad väljarkår och befolkning klarar av att fatta kloka beslut i även svåra frågor om de får tillgång till ett korrekt underlag.

Missa inte våra fördjupande reportage och extramaterial i våra avslöjanden. Med Plus får du tillgång till alla artiklar, bilder och videoklipp. Glöm inte att med fler prenumeranter kan vi satsa ännu mer på relevant journalistik.

Redan medlem? Glömt ditt lösenord?

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se