Författarna som kunde

  • Tisdag 19 Jun 2018 2018-06-19
E-post 541

I Det Lilla Landet Som Kunde (Vulkan 2018) dyker Mustafa Panshiri och Jens Ganman in i vår tids stora ödesfråga. De samhällsfriktioner som uppstått i ett så tabubelagt ämne som migrations- och integrationspolitik har bara först nyligen kommit att kunna debatteras på ett någorlunda civilicerat sätt. En bok som inte kan lämna någon oberörd och som är en hybrid av Gonzo-journalistik och antropologi. Allt nedtecknat med en underton av svart humor. Men. Antalet skratt som fastnat i halsen kan räknas tretton på dussinet när du lagt ifrån dig boken.

I Panshiri´s och Ganmans bok kommer den första av en uppgörelse med politisk korrekthet och hur författarna möter sina egna, men även läsarens, fördomar. I en betraktelse som genomsyras av en lika stor portion humor som svärta. Där läsaren har nära till skratt men där skrattet fastnar allt som oftast i halsen eller där läsaren, när han lagt ifrån sig boken, funderar på om vad skrattet egentligen bottnade i.

Om det var en lättnad, om det var roligt, om det var tragiskt. Eller om det var ett sätt att bara ge uttryck för den egna stressen. En reaktion på något annat. Panshiris och Ganmans litterära verk innehåller lika mycket igenkännande situationer som nya insikter om olika debattörers och politikers olika ståndpunkter och positioner. Vissa är så förvirrade som de verkar i debatten, andra ger en annan bild av var de befinner sig. På gott och på ont.

Det Lilla Landet Som Kunde är en mix av det som kallas för Gonzo-journalistik och antropologi. Inte renodlat på något sätt, utan lite av varje som en hybrid. Eller gatukorsning.

Inom antropologi tvistar antropologer om det vetenskapliga anslaget som disciplinen innebär – deltagande observation – är en vetenskap eller inte. Denna konflikt löser Panshiri och Ganman genom ett lager av Gonzojournalistik ovanpå där författarnas bitvis svarta humor slår igenom. Detta journalistiska anslag är dock ej renodlat vilket boken har tjänat på. En renodlad, starkt subjektiv, gonzojournalistik hade förstört ett arbete som är alltför viktigt att skämtas bort. Även om skrattet kommer, av lättnad eller stress, på i praktiken varje uppslag.

Fakta Gonzojournalistik

Gonzojournalistik är en journalistisk stil som skapades av Hunter S. Thompson. Den kännetecknas av en hypersubjektiv inställning till objektet. Traditionell objektivitet får träda tillbaka till förmån för reportern och dennes sökande efter sanning. Thompson brukade producera händelser själv, ofta på ett skämtsamt eller aggressivt sätt, för att sedan dokumentera både sina och andras beteende.

Gonzos teoretiker hävdar att journalistik kan vara sanningsenlig utan att sträva efter objektivitet. Den favoriserar stil före korrekthet och söker att beskriva personliga erfarenheter eller själva kärnan i känslan för saker snarare än fakta. Den åsidosätter den "polerade" massmediala produkten och strävar efter en mer känsloladdad framställning.

I de olika interjusituationerna varvas frågor, svar med vad författarna känner, tycker och hur de reagerar. Inte utan eftertanke och självkritik. När Ganman till exempel konstaterar i en intervju att det inte var hans stoltaste stund som journalist när han rök ihop med personen han intervjuar ger det en känsla av närvaro. Att läsaren själv är en del av berättelsen. Och delar författarnas skam och reaktioner. Läsaren bibringas upplevelsen att dela författarnas resa i sökandet av historier och sanning. Känslan av egen närvaro i varje situation som beskrivs och gestaltas är påtaglig.

Det Lilla Landet Som Kunde bryter ny mark för migrationsdebatten. Inte bara genom att ha adresserat ämnet. Även stilistiskt är boken väl värd att läsa även för den vane skribenten eller journalisten. Författarna skapar en närvaro, och känsla hos läsaren att själv vara en del av hybriden av Gonzo-journalistik och antropologi som blivit resultatet. Läsaren blir en del av historien som berättas. 

En bok där skrattet fastnar i halsen. Och där läsaren inte i slutet vet vad han eller hon skrattade åt. De komiska situationer som uppstått under resans gång, av den lättnad av när stressen släpper något när någon annan sätter fingret på punkter som upplevs besvärliga. Eller av ren och skär ångest och insikt om vad som ligger framför oss.

Det Lilla Landet Som Kunde bjuder på 438 sidors sträckläsning (439 med författarnas tack) för den som vill men ofta klarar nog läsaren inte av mer än kanske två kapitel åt gången. Det är mycket som bearbetas. Om inte annat i alla de känslor som författarna väcker till liv. Att migrationsfrågan är känsloladdad sätter sina spår. Känslor som måste bearbetas. Författarna, Mustafa Panshiri och Jens Ganman, har visat att de kunde förmedla och hantera mycket av det vår tids mest avgörande fråga måste hantera.

Men att det är värt resan, att få vara en del, såväl kunskapsmässigt som stilistiskt och litterärt, är det ingen som helst tvekan om.

Författarna som kunde.

 

 

Du kan beställa boken på Vulkan.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se