Människosmuggling: Gränspolisen uppgivna inför politikernas ointresse

Henrik Sundström. Foto: Anette Juhlin
  • Fredag 15 Jun 2018 2018-06-15
E-post 1638

Antalet asylsökande till Sverige låg mellan 2000 och 2011 på runt eller strax under 25000 om året, enstaka år något uppåt eller neråt.  Från 2012 ökade antalet markant varje år, från 43 000 år 2012, till 163000 år 2015.  Därefter har antalet åter stabiliserats på 00-talets nivå om runt 25000 om året, vilket ur ett historiskt perspektiv dock fortfarande är en hög nivå. För att förstå varför antalet asylsökande i Sverige har varierat så pass, behövs en genomgång av hur det svenska asylsystemet fungerar.

Den som vill söka asyl i Sverige behöver först ta sig hit. Asylrätten gäller bara den som har rest in i landet. Visumkrav till Schengen gäller för inresa från i princip alla de länder där man kan tänka sig att det finns skyddsskäl och därmed anledning att söka asyl. Därför är det i princip omöjligt att ta sig till Sverige utan att använda smugglare.

Smugglingen av människor till Sverige sker huvudsakligen med flyg, med hjälp av falska handlingar, äkta visum som har skaffats på den svarta marknaden (UD läcker uppenbarligen som ett såll i det avseendet), eller genom missbruk av äkta svenska pass.

Under åren 2011 till och med 2015 rådde dock en något annorlunda situation. Den organiserade smugglingen fick då konkurrens genom att det var möjligt att landvägen ta sig in i EU och vidare till Sverige. Detta berodde i det första läget på att Libyens ledare Moammar Ghadaffi avsattes efter en väpnad insats som Frankrikes dåvarande president Sarkozy tog initiativ till. Under Ghadaffis ledning fanns det avtal mellan Libyen och framförallt Italien om att säkra gränsen mellan Libyen och Italien. Efter att Ghadaffis styre avsatts med väpnade medel öppnades en väg över Medelhavet för migration.

Den riktigt stora migrationsvågen till Europa började dock i april/maj 2015, efter att vänsteralliansen Syriza hade bildat regering i Grekland. I samband med detta öppnades gränsen mot Turkiet för flyktingar till EU, vilket var ett vallöfte från Syriza. Därmed fick Sverige för ett tag en ”landgräns mot Turkiet” för att använda Anders Danielssons ord, då generaldirektör för Migrationsverket.

Den grekiska regeringen hymlade inte med att man också ville använda flyktingsvågen som ett förhandlingsvapen i de då pågående förhandlingarna om nödlån och åtstramningar i Grekland.

Under samma tid införde även president Assad lättnader i restriktionerna för utresa från Syrien, gjorde det lättare att få pass samt infällde en möjlighet att betala sig fri från militärtjänst. En tänkbar anledning till detta kan vara att han därmed ville beröva sin opposition möjligheter att rekrytera manskap, men en trolig förklaring är också att Assad i samråd med Ryssland önskade ha en migrantström mot EU.

Såväl Greklands nya policy som Syriens dito sammanföll med täta möten mellan Greklands nye premiärminister Alexis Tsipras och Vladimir Putin. Det går naturligtvis att avfärda som en slump, men senare skulle NATO:s befälhavare i Europa, Philip Breedlove, varna för att Ryssland ville använda flyktingar för att destabilisera EU. Ryssland transiterade även ett antal migranter från mellanöstern direkt till Finlands och Norges gränser.

Under 2015 införde regering efter regering på den Europeiska kontinenten gränskontroller, och i flera fall även fysiska hinder, med start i Ungern och Bulgarien under sommaren. Tyskland införde gränskontroller mot Österrike 12 september 2015, samma vecka som statsminister Stefan Löfven höll tal på Münchenbryggeriet om att hans Europa inte bygger murar.  När Sverige sedermera införde gränskontroller i november 2015, respektive ID-kontroller på transportmedel i januari 2016, hade migrationsflödet över land hit i stort sett redan upphört. Därmed återgick Sverige till läget före 2011, med enbart migration via organiserad människosmuggling via flyg.

Många har en romantiserad bild av människosmuggling. Man har en inre bild av karga kustskeppare med ett hjärta av guld under den stränga uppsynen med pipa och skepparkrans. Dagens människosmugglare är däremot något helt annat. Det är fråga om grov organiserad brottslighet, där det smugglas flyktingar ena dagen, och narkotika och vapen den andra.

Människor är bland det mest lönsamma som finns att smuggla.

Parat med extremt låga straffsatser och i princip obefintlig upptäcktsrisk blir detta det perfekta brottet. Enligt polisen finns det fler än ett 40-tal nätverk som har sin bas i Sverige och som härifrån organiserar smuggling såväl till Sverige som till andra länder. Sverige har blivit en sådan bas för människosmuggling eftersom vi har bland de lägsta straffen för detta brott i Europa. Den gärning som skulle ge tio års fängelse i till exempel Italien skulle här ge några månader. Eftersom straffsatserna är så låga, så kan polisen inte heller använda särskilda tvångsmedel under förundersökningar, som till exempel avlyssning.

I början av 2000-talet tillträdde Sverige FN-konventionen om transnationell organiserad brottslighet, med dess tilläggsprotokoll om människosmuggling. Regeringen Persson gav i uppdrag åt en parlamentarisk kommitté att utreda hur konventionen skulle kunna implementeras i svensk lag.

Kommittén kom fram till att människosmuggling skulle införas som ett brott i Sverige, med tre grader; utöver normalgraden även ringa samt grov människosmuggling. Eftersom vi i konventionen hade förpliktat oss att använda så mycket åtgärder som möjligt för att kunna bekämpa människohandel, föreslog kommitténs majoritet (S och M) att minimistraffet för grovt brott skulle uppgå till två års fängelse. Därigenom skulle en rad tvångsmedel automatiskt bli tillämpliga under utredningen, till exempel häktningspresumtion och hemlig avlyssning.

Det är svårt att utreda människosmuggling. De som smugglats vill oftast inte medverka i utredningarna. Många gånger har delar av familjen lämnats kvar i hemlandet som en garanti för betalning och tystnad. Det förekommer att de som smugglas utsätts för våld och hot om våld. Dessa brott går därför i princip inte att utreda utan tillgång till hemliga tvångsmedel.

Regeringen Persson ansåg dock under lagstiftningsarbetet att det kunde räcka med sex månaders fängelse som minimistraff för grovt brott. Sannolikt var detta en följd av den dåvarande budgetsamverkan med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka partier kraftfullt hade reserverat sig mot kommitténs förslag.

I november 2005 bildade polisen den första spaningsgruppen mot grov människosmuggling, hos gränspolisen i Göteborg, med åtta utredare. Man ansökte om, och fick också, rätt att genomföra telefonavlyssning av misstänkta. Tack vare detta kunde polisen nysta upp och lagföra flera fall av grov organiserad människosmuggling.

Men 2009 lades gruppen ner, huvudsakligen på grund av sparkrav inom polismyndigheten. Mellan skål och vägg kan man dock även ana att det från politiskt håll fanns en ovilja mot att arbeta mot denna brottslighet. En ytterligare faktor som spelade in var att praxisbildningen i hovrätterna pekade mot att straffet i normalfallet av grovt brott inte kunde antas bli över två års fängelse, vilket gjorde det mycket svårare för åklagarna att få avlyssning.

I interna handlingar från polisen kan man läsa sig till att grov människosmuggling i vart fall sedan 2012 inte har varit något prioriterat område att utreda, och att gränspolisen är uppgiven angående den politiska viljan att stå bakom svensk lag i detta fall.

Trots att Sveriges gränser i praktiken ska vara slutna, anmäler sig runt 500 nya asylsökande i veckan på mottagningsenheterna hos Migrationsverket, varje vecka. Detta tycks därmed vara den uthålliga kapaciteten hos den grova organiserade brottslighet, som Sverige idag har outsourcat sin flyktingpolitik till.

 

Henrik Sundström (M)

 

Henrik Sundström är verksam som advokat. Han har tidigare varit förbundsordförande för moderaterna i Bohuslän och kommunalråd i Uddevalla. Kandiderar till riksdagen och till EU-parlamentet.

 

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se