Moderaterna måste gå sina väljare till mötes

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.
  • Lördag 30 jun 2018 2018-06-30
E-post 2928

Över hela Europa sveper en konservativ vind – samtidigt som Socialdemokratin krisar. Också i Sverige befinner sig Socialdemokratin i en djup kris. Det ser ut som om Stefan Löfven kommer att bli ihågkommen som den partiledare som ledde Socialdemokraterna till ett historiskt dåligt valresultat. Trots socialdemokratins kris ser vi inte mycket till konservativa vindar i Sverige. Tvärtom.

Moderaterna ligger nu och darrar runt 20 procent och det är verkligen inte mycket att slå sig för bröstet om. Bordet är dukat och manegen krattad för oss att ta över. Det är våra, moderaternas frågor, som ligger högst på dagordningen. Det handlar om brott och straff och om integration och migration. Den som bemödar sig om att läsa Moderaternas partiprogram ser att vi har många, kraftfulla, genomtänkta och genomförbara förslag inom dessa områden.

Ändå ser det dystert ut också för Moderaterna i de senaste opinionsmätningarna. Varför? Svaret tror jag stavas ängslighet. Rädslan för att få dålig press eller utsättas för ett eller annat Twitterdrev hämmar politiken och styr den offentliga debatten. Tove Lifvendahls agerande de senaste dagarna är ett belysande exempel på denna ängslighet. Lifvendahl är politisk redaktör på Sveriges största moderata dagstidning, Svenska Dagbladet, en tidning som borde vara borgerlighetens intellektuella flaggskepp. En borgerlig tidning, inte minst dess ledarredaktion, borde ha självförtroende nog att ignorera vänstern och deras bisarra konspirationsteorier. Det är ju inte vänstern Svenska Dagbladet ska tillfredsställa. Det är de borgerliga läsarna.

Svenska Dagbladet åker, likt en stor del av den svenska politiska offentligheten, till Almedalen. Sedan två månader var jag bokad för ett samtal på deras scen, med utgångspunkt i min bok som släpps i veckan, ”Våldtäkt och kultur”. I onsdags bestämde sig Lifvendahl för att avboka min medverkan. Anledningen till denna sena avbokning var en artikel i vänsterpublikationen Expo som rasar över att min man Erik van der Heeg har delat så kallade Finspångsmemes på sin Facebooksida vid tre tillfällen. Själv hade jag inte hört talas om dessa Finspångskämt innan Expo skrev om det hela i en text publicerad på midsommarafton, tillika min födelsedag. Expos artikel och Eriks dumhet skapade hyfsat dålig stämning, kan jag avslöja. Jag applåderar inte min mans smaklösa humor, tvärtom.

Enligt Expo går Finspångmemen att koppla till nazistiska rörelser, vilket Erik inte hade någon aning om när han delade dem. Jag tycker att dessa skämt är oaptitliga och skulle aldrig varken gilla eller dela något dylikt. Dock menar jag att vi i en demokrati som värnar yttrandefrihet måste tolerera också makabra skämt. Det tycker inte Tove Lifvendahl. Hon anser att jag intagit en ”överslätande attityd” som strider mot Svenska Dagbladets ”värdegrund” och därför avbokas jag. Det är för övrigt intressant att fundera över om Tove Lifvendahl delar värdegrund med samtliga gäster som är bokade till Svenska Dagbladets scen i Almedalen – Gudrun Schyman, till exempel, är hennes retorik och ideologi mer i linje med Svenska Dagbladets ”värdegrund” än vad min liberalkonservativa hållning är? Jag undrar också om Lifvendahl har försäkrat sig om att ingen av Svenska Dagbladets gäster i Almedalen – eller deras fruar, makar, barn, vänner – sagt eller skrivit något olämpligt vid något tillfälle?

Lifvendahls krypande för vänsterpressen och gaphalsarna på sociala medier är symptomatiskt för en viss falang inom Moderaterna, dessvärre en falang som har stor makt inom partiet. Ängsligheten, tassandet och oförmågan att tala ur skägget är djupt destruktiv. Det skapar oro och osäkerhet bland våra väljare och är det absolut sämsta sättet att upprätta den bristande tillit många moderata väljer hyser i relation till partiet efter partiets oansvariga politik under Reinfeldt, en politik som på många sätt lagt grunden till den kris och de samhällsproblem Moderaterna säger sig vilja bekämpa. ”Vår huvudfiende är inte något annat parti, utan samhällsproblem” heter det i partiets retorik och det låter ju rimligt, vuxet och klokt. Om det påståendet ska ha någon som helst trovärdighet måste Moderaterna även kunna diskutera politiska lösningar i vissa frågor med Sverigedemokraterna. De identifierar nämligen samma problem som vi och flera av deras förslag är mycket lika våra. Om Moderaterna verkligen menar allvar med att vilja bekämpa akuta samhällsproblem på vårt vis måste vi samarbeta med andra partier i sakfrågor där vi har samma hållning – allt för att få igenom vår politik, också om partiet i fråga heter Sverigedemokraterna. Tiden för att spela Prinsessan på ärten måste vara över nu.

Jag har besökt mängder med moderata lokalföreningar i landet, jag talar dagligen med moderata väljare, på stan och via nätet och jag har ett stort nätverk av moderata kommun och regionalpolitiker. Några frågor återkommer i dessa samtal, och det handlar om Moderaternas förhållningssätt till andra partier. Att styvnackat fortsätta att isolera Sverigedemokraterna, ett parti som kan krypa upp mot 25 procent i valet, ter sig varken vuxet eller demokratiskt. Att, lika styvnackat, framhärda i att gå till val tillsammans med bland andra Centerpartiet ter sig inte rimligt, med tanke på de diametralt olika hållningar Moderaterna och Centerpartiet har i den fråga som många väljare anser är helt avgörande för landets framtid, nämligen migrations- och integrationspolitik.

Väljarna har rätt att veta om vi är beredda på att föra vår politik eller inte. Det är nämligen våra väljare vi ska representera, inte vänsterpress, twittertroll eller Annie Lööf. De kommer nämligen inte att rösta M – och det är väl ändå det vi vill, vinna valet? Den moderata politiken är utmärkt, och det finns gott om rimliga, kloka, modiga och kunniga moderata företrädare. Se till att välja noga i september – inte bara parti utan också kandidat. Kontakta kandidater på listorna, fråga hur de förhöll sig till MÖK och DÖ och hur de förhåller sig till andra partier, vem de kan tänka sig att samarbeta med och vem de utesluter ett samarbete med. Kryssa rätt. Kryssa bort ängsligheten och fegheten.

 

Ann Heberlein

 

Redaktörens kommentar:

Min uppfattning är att det som kan spelat in är att SvD:s chefredaktör och Ann Heberlein står på diametralt olika sidor i moderaternas syn på migration och kultur.

Lifvendahls position är väl dokumenterad dels genom det förord hon skrev i Philip Legrains svenska upplaga till “Invandrare – Vi behöver dem” men även i andra sammanhang. I en intervju i DN från 2003 menar hon att hon är stolt över partiets liberalisering av flykting- och invandringspolitiken samt motståndare till att moderaterna skulle utvecklas till att bli mer pragmatiska.

I en annan artikel, en bokpresentation av hennes egen bok “Vem kastar första stenen”? utgiven på Timbro förlag från samma år i SvD framgår bland annat att Lifvendahl menar att

”Vi måste acceptera att människor vill bo i Sverige utan att känna sig svenska”

””Vi kan överge svenskheten som mål för integrationen”.

Min uppfattning är att Lifvendahl, som ledarredaktör för oberoende moderata SvD, nu på sitt sätt från sin position som ledarredaktör på en tidning utanför partiet intervenerade i moderaternas inre liv. Hur moderaterna väljer att förhålla sig till detta återstår att se. 

Angående den meme som även jag råkade gilla har jag dels blivit intervjuad av Dagens ETC, dels publicerat min syn på det hela vid ett otal tillfällen på Facebook. Dagens ETC har dock inte publicerat artikeln än trots att intervjun genomfördes i onsdag och jag godkände, till och med förstärkte med ordet “förbehållslöst” citaten kl 14 på onsdageftermiddagen.

Men i korthet gick intervjun ut på detta:

Jag var helt ovetande om bildens budskap. Jag var övertygad om att bilden hade F! som avsändare och att de skulle åka till Finspång och konstaterade att då åker inte jag dit. Vi bör få gilla olika partier olika. Lika lite hade jag åkt till Marmarö om Centerpartiet hade haft konvent där, Ludvika för att möta NMR ledning eller Mjällby för att råka stöta på hela Miljöpartiets styrelse på en och samma gång.

Någon måtta får det vara på vad jag utsätter mig för var min spontana reaktion.

Nu när jag vet bättre delar jag Heberleins avståndstagande från bildspråket. Jag gillar inte nazism eller rasism. Jag hyser ingen sympati för de som förespråkar folkdomstolar mot oliktänkande eller hänga folk i lyktstolpar. Det är inte roligt. Alls. Med en farfar som var med och räddade livet på Helsingfors över 230 judiska familjer under andra världskriget och en mor som tagit kampen för HBTQ-rörelsen sedan 1979 samt därefter, mindre känt, byggt upp EXIT-rörelsen för de som vill lämna religiösa sekter borde alla anklagelser mot mig som person och Ledarsidorna.se om rasism och nazism falla platta. Men inte enligt vare sig Aftonbladet eller Expo som bygger sina historier på “guilt by association” och som inte, trots att bägge innehar utgivningsbevis, följer det pressetiska regelverket för källkontroller.

ETC journalist agerade helt enligt regelverket och jag ser fram emot när intervjun publiceras.

Min skuld ligger i att jag inte visste vad bilden betydde och att jag inte var tillräckligt observant vad frilansande medarbetare på ledarskidorna.se gör privat på sociala medier. Men.

Jag ber förbehållslöst de som anser eller känner sig kränkta av Ledarsidorna.se för detta för min skuld i det som skett. Ingen ska behöva utsättas för vare sig hot eller den formen av obehag som bilden på F! styrelse innebär. I synnerhet ska inte F! behöva känna detta obehag.

 

 

 

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se