SVT:s vecka; publicistiskt haveri och apologetiska programledare

Skärmavbild SVT Play
  • Lördag 2 Jun 2018 2018-06-02
E-post 1634

Veckan som varit har inte varit någon av SVT:s stoltare stunder. Veckan ramas till slut in av SVT:s programsatsning ”Fönster mot Medievärlden” där SVT programdirektör Jan Helin råkar vara programledare. Ett av de teman som veckans program avhandlar är medias bevaktning av #metoo och även kommentar av SVT program Uppdrag Granskning.

Under #metoo var rapporteringen omfattande och många publiceringar har i efterhand ifrågasatts. I”Fönster mot medievärlden” diskuterades bland annat hur pressetiken påverkats. Kerstin Brunnberg, tidigare vd för Sveriges Radio, tycker inte att det skett ett pardigmskifte då det gäller pressetiken.

– Med tanke på hur mycket publiceringar som ägt rum är det klart det finns felaktiga beslut, men jag skulle inte säga att det är ett paradigmskifte.

Men Anne Ramberg, generalsekreterare för Advokatsamfundet, håller inte med.

– #metoo är ett journalistiskt haveri, för att använda starka ord.

– Jag tycker just att det är ett paradigmskifte. Det är inte bara enskilda fall, utan det pekar på ett systemfel. Man tog till sig sociala mediers sätt att agera. Man blev aktivister, säger hon.

Överlag var veckans program lika märkligt som det första avsnittet. Dels genom att Jan Helin vitsordar själv att han är vän med Fredrik Virtanen. Veckans ”Fönster mot Medievärlden” kan, i kombination med Uppdrag Granskning, anses vara ett bidrag till att göra Virtanen anställningsbar inom media igen. Denna bild förstärks med Ann Rambergs implicita anklagelseakt, att media i allra högsta grad flyttat ut utanför det juridiska systemet och ägnar sig åt drevaktivism. Men.

Ann Ramberg är i allra högsta grad en person som dels är väl förtrogen med drevaktivismens kraft, dels har glidit över gränserna mellan juridik och drevaktivism när hon i drevet mot systemkritiker kallade riksdagsledamoten Hanif Bali för brun råtta. Med tanke på att Ramberg själv suttit i Pressens Opinionsnämnd samt är Advokatsamfundets generalsekreterare och så uppenbart deltagit i drev urholkas hennes och Jan Helins  samt programmets trovärdighet med Helins vänskapsrelation med Fredrik Virtanen och sitt tidigare chefsskap för Aftonbladet. Helin tycks leva ovanför det begrepp som används i revisioner, även om det inte är en juridisk term. Delikatessjäv.

Intressantare gäster i veckans program hade varit förra veckans gäster. Om programledaren nu hade kunnat vara tuffare och verkligen vara så oberoende och granskande som det pressetiska regelverket rekommenderar. Karin Pettersson, Virtanens tidigare chef på Aftonbladet, samt Peter Wolodarski,ansvarig utgivare för Dagens Nyheter och i den rollen ansvarig för DN:s påståenden om talmannens sexuella trakasserier. Påstående som inte kunnat beläggas på någon avgörande punkt men som fått vittgående konsekvenser. Men det är sannolikt omöjligt för ett programformat som verkar handla mer om ett apologetiskt förhållningssätt till sina egna tillkortakommanden samt en arena för mysigt småprat mellan personer som till stor del delar politiska åsikter och delar ambitionen att sätta sig själva i en bättre dager än de kanske är förtjänta av.

Det som förenar det första och det andra programmet av “Fönster mot medievärlden” är att bägge programmen präglas av Jan Helins vänskapskrets. I det första med Karin Pettersson i studion, i det andra om att handla om en annan vän i form av Fredrik Virtanen. Virtanen hade sannolikt tjänat på om någon annan hade tagit upp ämnet som inte så uppenbart ingår i Virtanens vänskapskrets. Med vänner som Helin behöver inte Virtanen fler fiender såvida inte Helin avser anställa Virtanen på SVT.

Veckans sista journalistiska och mediala samtalsämne levererades även den av SVT. Lotta Bouvins intervju med forskaren Joakim Ruist fick omfattande kritik för sin utforming och SVT:s nyhetschef Judit Ek kommenterar detta till Expressen i efterhand med att att förarbetet inför just denna intervju skilde sig från hur det brukar vara, vilket bidragit till att utfallet inte blev som tänkt.

– Allt bottnar egentligen i att det var oerhört svårt att få tag på den här forskaren eftersom han var väldigt upptagen. 

SVT lägger explicit över skulden på den kritiserade intervjun på Joakim Ruist genom att hänvisa till att han var svår att få tag i. Eftersom Ruist var upptagen i andra intervjuer innan var det hans fel att intervjun i SVT spårade ur. SVT saknar med denna förklaring allt ansvar för sin egen produktion och lägger över det på Joakim Ruist. Som inte är anställd på SVT.

SVT utvecklas nu i rask takt mot något nytt. En programdirektör som satt sig själv i en programledarroll som skall granska och kommentera mediernas utveckling och etik. För att vara programledare för ett granskande program där gästernas erfarenheter skall vara den bärande idén så kan den vane mediekonsumenten konstatera att Jan Helin i sin roll dominerar och dödar varje samtal genom att prata mest av alla. Samtidigt bjuder SVT in aktivister som agerat utomjuridiskt som Ann Ramberg för att kritisera utomjuridisk aktivism. I nyhetsformatet skuldbelägger SVT i efterhand dessutom ett  intervjuobjekt, i detta fall Joakim Ruist, för att intervjun i SVT Nyheter blev så dålig.

SVT och public service utvecklas. I vilken riktning, om den är bra eller dålig, finns det sannolikt skilda uppfattningar om beroende på om vi befinner oss innanför eller utanför bubblan. Eller mer burdust: I värmen eller i kylan.

Vissa anser att utvecklingen är bra, att SVT höjt kvaliteten valåret 2018. Andra anser att den är dålig och utgör ett hot mot demokratin och att det är en begränsande faktor i rapportering och debatt. Allt beroende på perspektiv, egen positionering och utifrån egen agenda.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se