Välfärd och invandring

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.
  • Lördag 2 Jun 2018 2018-06-02
E-post 1288

Landets statsminister, Stefan Löfven, låter meddela att det är ”slutsnackat om migration”. Löfvén vill istället fokusera på frågor om välfärd, säger han till GP som intervjuar honom i samband med Byggnads kongress i Göteborg. Jag tänker precis tvärtom. Vi har precis börjat att prata om migrationen och dess effekter på välfärden. Det är ju därför frågor om migration och integration står högst upp på dagordningen: För att invandring påverkar välfärden. Det har nästan alla förstått vid det här laget.

Vi ser nu effekterna av en historiskt stor befolkningsökning som stressar alla system. BUP hinner inte uppfylla vårdgarantin, det saknas bostäder, vårdplatser och skolor i flera av landets kommuner, socialtjänsten har problem att klara sitt uppdrag, liksom tandvården. Självklart drabbar den rekordstora befolkningsökningen också polisen, som blivit tvungna att lägga våldtäktsanmälningar på hög. Det handlar inte om att polisen inte tar brott mot kvinnor på allvar: Det handlar om att våra system, myndigheter och vårdinrättningar inte är dimensionerade för att klara en befolkning på tio miljoner.

Det tog 35 år för Sverige att växa från åtta miljoner till nio – men bara tretton år att öka med ytterligare en miljon. 2016 ökade Sveriges befolkning med 1,46 procent. Inte sedan 1861 har vi sett en sådan stor procentuell ökning, då 1,49 procent. 1861 berodde befolkningsökningen bland annat på bättre hygien och förlossningsvård, vilket gjorde att färre kvinnor dog i barnsäng och att spädbarnsdödligheten minskade. Den stora befolkningsökningen vi sett nu beror delvis på att vi blir allt äldre – men framförallt på invandringen. Enligt SCB beror ca åttio procent av befolkningsökningen på invandring.

Under 2016 ökade, enligt SCB, antalet folkbokförda i Sverige med 144 136 personer. Samma år kom 163 005 personer hit som invandrare. De som befinner sig i asylprocessen, och ännu inte fått PUT eller TUT, syns alltså inte i folkbokföringen. Det innebär att antalet människor som befinner sig i Sverige, och därmed är i behov av vård, stöd och hjälp från olika inrättningar och myndigheter, är fler än de som syns i SCB:s statistik över folkbokförda. Detta sätter alla våra system, hela välfärden, under extrem press. Det tar tid att bygga upp system, utbilda personal, dimensionera lokaler, et cetera. Det är inte möjligt att trolla fram så många poliser, socionomer, lärare eller barnpsykiatrer som vår hastigt ökade befolkning nu kräver i en handvändning.

Vad kan vi då göra? Vi måste för det första se till att sätta ett rimligt tak på migrationen. Det innebär bland annat en kraftigt reducerad anhöriginvandring. Den förväntade anhöriginvandringen är en tickande bomb som riskerar att knäcka redan hårt pressade kommuner. Enligt Migrationsverkets prognos från 2016 beräknas 374 000 personer söka uppehållstillstånd på grund av anknytning fram till 2020. Sedan Migrationsverkets prognos gjordes har några skärpningar, senast februari 2017, gjorts gällande anhöriginvandring, bland annat med avseende på inkomst och bostad. Det är oklart om de skärpningarna är tillräckliga. För det andra måste vi se till att de människor som redan är här och fått uppehållstillstånd lär sig svenska och kommer i arbete. Det är både integrationens mål och medel – för att kunna integreras i ett samhälle måste du kunna tala och förstå språket samt delta i yrkeslivet. Alla vuxna, friska människor måste försörja sig själva och dessutom, genom skattsedeln, bidra till vårt gemensamma. Därför är integrationen en förutsättning för välfärden. Vår välfärd kommer inte att klara av att innesluta fler om färre bidrar.

Vill vi värna den svenska välfärden måste vi prata om migration och integration. Den svenska välfärdens framtid hänger faktiskt på det. Om vi inte lyckas hantera migrationen och se till att integrationen fungerar bättre kan vi kyssa den svenska välfärden adjö. Det har väljarna förstått – en inte helt vild gissning är att sossarnas historiskt låga siffror i opinionsmätningarna är en direkt konsekvens av partiets oförmåga att förstå relationen mellan migration och välfärd. Att resurserna inte per automatik ökar för att befolkningen ökar förstår de flesta människor – ditt kylskåp kommer inte att fyllas av sig själv på något magiskt sätt för att ytterligare en familj flyttar in i ditt hem. Om mjölken ska räcka till åtta istället för fyra kommer det att bli mindre mjölk till var och en. Det är inte raketforskning.

 

Ann Heberlein

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se