Almedalen 2018 – politiken tog mer plats. Men till vilket pris?

Johan Westerholm. Foto: Helena Bergström
  • Fredag 13 Jul 2018 2018-07-13
E-post 672

Med en veckas distans till Almedsveckan blir vissa händelseförlopp något klarare. Det som sticker ut är att, ur ett perspektiv, så var Almedalen 2018 en revanch för politiken. Politiken tog tillbaka utrymme från de konsultfirmor som tidigare år dominerat scenen. Baksidan på myntet var vilken politik som tog tillbaka ytan som lämnats fri.

Kultur-, religions- och demokratifriktionen kom upp till ytan på gatorna. Och med det dels etablerade seriösa aktörer som GAPF, Glöm Aldrig Pela och Fadime, samt andra debattörer som Khatoons Sohelia Fors, men även Nordiska Motståndsrörelsen och Alternativ för Sverge, NMR och AfS.

Genomgående var polisens flathet mot NMR slående. Organisationen är våldsbejakande och har specifika etniska och religiösa minoriteter som mål för sin retorik och sina aktioner. Även om den grundlagsfästa mötesfriheten och åsiktsfriheten har ett starkt skydd finns det gränser för när mötes- och åsiktsfrihet går över gränsen till brottslig verksamhet. Händelserna vid Vänskapsförbundet Sverige – Israel under hela den tid som NMR var närvarande i Visby borde av polis och åklagare betecknats som brottsliga. Det är brottsligt att hetsa mot folkgrupp. Polisen valde en lågaffektiv linje genom att inte ingripa vid varje enskilt tillfälle hets och hat samt annat ventilerades vilket gav NMR en stor yta att röra sig på för att sprida sitt budskap.

Ett deltagande i NMR, med sin i praktiken öppna våldsbejakande retorik, bör på sikt klassas som deltagande i en terrororganisation. Och därmed förbjudas.

När justitieminister Morgan Johansson idag aviserar grundlagsförändringar för att förbjuda NMR går han över ån efter vatten. Johansson har en tydlig tendens att börja laborera med grundlagar så fort han stöter på ett problem istället för att ta den befintliga SOU DS 2017:62 som finns färdig och införa en vidgning av Brottsbalkens 18 kapitel 4:e paragraf omfatta även NMR.

Förbud mot deltagande i kårverksamhet:

4 § Om någon bildar eller deltager i sammanslutning, som måste anses vara avsedd att utgöra eller med hänsyn till sin beskaffenhet och det ändamål för vilket den är bildad lätt kan utvecklas till ett sådant maktmedel som militär trupp eller polisstyrka och som icke med vederbörligt tillstånd förstärker försvaret eller ordningsmakten, eller ock för sådan sammanslutning tager befattning med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning, upplåter lokal eller mark för dess verksamhet eller understödjer den med penningar eller på annat sätt, dömes för olovlig kårverksamhet till böter eller fängelse i högst två år.

Införs ett förbud mot ett deltagande i en så pass öppet våldsbejakande organisationer som NMR, eller AFA, upphör dessa sannolikt att existera. Utan medlemmar, ingen organisation. Enkelt. Och det utan att behöva börja laborera i grundlagen. SOU 2017:62 har dessutom varit ute på remiss redan varför regeringen med viss lätthet kan öppna ett snabbspår för lagstiftningen. En lag kan, om maskineriet dras igång på allvar, träda i kraft redan vid årsskiftet om den politiska viljan finns. Morgan Johanssons omväg via grundlagsförändringar kommer att försena alla åtgärder att komma tillrätta med den våldsbejakande rasism och antisemitism som NMR och motsvarande organisationer representerar. Frågan hänger självklart i luften. Varför denna omväg.

Något som inte framkommit i någon media är heller vilka resurser som NMR samt AfS är i besittning av eller hur de interagerade i Almedalen. Expo, SvD Kultur och Aftonbladets Ledarredaktion har varit mer upptagna av att brunsmeta, nazist- och rasistanklaga bland annat Ledarsidorna.se än att bevaka dessa två politiska rörelser.

Att organisationerna har stora ekonomiska resurser är uppenbart efter Almedalsveckan. Resurser som i vissa avseenden med råge överträffar de resurser många av de politiska partierna avsätter för denna vecka. De har även tillgång till en väl fungerande organisation bakom sig.

Media rapporterade att det bara var 200 aktivister från NMR närvarande under Almedalsveckan. Med tanke på kostnadsläget i Visby denna vecka så kräver en sådan satsning miljonbelopp i bara resor, kost och logi och borde ha föranlett någon form av mätbar reaktion från antinazistiska och antirasistiska experter.

Och de kunde mycket väl ha varit fler. Flera oberoende av varandra säkra förstahandskällor från bland annat Europol uppger till Ledarsidorna.se att ett antal amerikanska aktivister från Alt Right – rörelsen var på väg till Visby  för att ansluta men nekades tillträde till Schengen vid mellanlandningen i Reykyavik av säkerhetsskäl. Både AfS och NMR är organisationer med internationella finansiärer och volontärer vilket är väl känt.

AfS är även det en organisation som uppges ha fått omfattande svensk finansiering av mecenater. Att det finns resurser, och kompetens, vittnade manifestationerna på Donners Plats om. Professionellt framtaget material och spektakulära inramningar vid de talartider som AfS beviljats på Donners plats. Brochyren från det fiktiva ”Återvandringsverket” är ett exempel, högtalarna med fiktiva musiksatta böneutrop ett annat, aktivister iklädda niqab ett tredje. Genomtänkt och suggestivt. Prydliga ungdomar med pikétröjor som delade ut väl genomarbetat material på plats kräver även det ekonomiska muskler. Och en PR-rådgivare i världsklass. 

Mest slående var publikens reaktioner. Tysta stod de och tog emot materialet om de stannade till. Andra skyndade snabbt över platsen. Men ingen protesterade högljutt. AfS och NMR genomförde dessutom interna möten under veckan samtidigt som främst NMR hjälpte AfS på twitter att dra fram tweets innehållande utspel från AfS partiledning. AfS visar inga tecken på ha ett problem med att interagera med en våldsbejakande rörelse som NMR så länge den i grova drag står för samma åsikter.

Expo, SvD Kultur och Aftonbladets Ledarredaktion fokuserar dessvärre inte i någon egentlig mening på dessa organisationer. Mer på Ledarsidorna.se och opinionsbildare som riksdagskandidaten Ann Heberlein (M) som de implicit och explicit utmålar som ett högerextremt rasistiskt och nazisistiskt hot mot demokratin.

Tydligast blev Aftonbladet Ledarredaktions reella engagemang mot antisemitism under hela veckan i anslutning till Vänskapsförbundet Sverige Israels tält. Vänskapsförbundets tält låg tvärs över gatan mot Aftonbladet och personalen fick under hela veckan utstå antisemitiska påhopp från förbipasserande. Och då inte bara NMR utan även från såväl palestinier som iran-afghanska hazarer som passerade. Utan att Aftonbladet lyfte ett finger förutom när antisemitismen gick från ord till handling och handgemäng. Då det var omöjligt för nyhetsredaktionen att blunda längre.

Ledarredaktionen, med Anders Lindberg och Jonna Sima, valde dock konsekvent under veckan att inte på något sätt markera mot den öppna och nakna antisemitism som riktades mot judarna i tältet bara tio meter från hans eget. Deras fokus är inte AfS eller NMR när dessa organisationer attackerar, verbalt eller fysiskt, muslimer respektive judar  på riktigt. 

Oavsett vad Anders Lindberg, Daniel Swedin och Jonna Sima kanske försöker påstå i efterhand så står det bortom allt rimligt tvivel att de underlät att markera mot den uppenbara och nakna rasism och nazism som judarna, bara tio meter från där de stod, utsattes för i sju dygn. Sju dygn är för lång tid för att det ska bara vara ett misstag utan bör betecknas som en medveten handling att inte engagera sig.

Oavsett vad Anders Lindberg och hans stab säger i efterhand så talar handlingen, eller underlåtenheten att ta avstånd från antisemitism mot judar under svensk politiks kanske viktigaste vecka, sitt eget språk. De kommer inte undan detta. Alls.

Och det är en sak att hantera NMR och AfS med dess olika hatiska utspel mot judar respektive muslimer vilket inte Aftonbladets Ledarredaktion heller mäktar med. En mycket farligare antisemitsm är den passiva. Som vet vad som sker och som väljer att titta bort. Trots att de har, som i till exempel Aftonbladets och Expos fall, de mediala plattformar för att låta kyrkklockorna ringa. Gitte Sereny, författaren av bland annat intervjuböckerna med Albert Speer och Franz Stangl, Hitlers arkitekt respektive Bödeln från Treblinka, betecknade denna egenskap som ”vernichten”. Att vara medveten men aktivt samtidigt förneka all vetskap.

Aftonbladet har en lång mörk historia av att vara antisemitismens medlöpare som går tillbaka till tiden för andra världskriget. Det finns tecken på att den antisemitismen aldrig lämnade redaktionskulturen i någon mening när vi ser tillbaka på Almedalsveckan 2018.

Idag utbildas de flesta ledarkrönikörer vid Bommersviksakademin där bland annat Anders Lindberg är en av lärarna. Bommersviksakademin är SSU:s kursgård. SSU har de senaste decennierna utvecklat en hybrid av politisk inriktning av apologetisk postmarxism uppblandat med religiösa- och kulturella vanföreställningar och identitetspolitik. Inom de shia- och sunnidominerade medlemsgrupperna är antisemitismen närvarande vilket slår igenom i bland annat den förda utrikespolitiken. Dessa SSU-skolade unga partimedlemmar har i olika omfattning tagit sig så långt att de numera återfinns som rådgivare eller politiska tjänstemän på UD.

Årets Almedalsvecka var ur ett perspektiv den bästa på många år. Att politiken tog mer plats. Men Sveriges problem nu är att det blev uppenbart med vilken politik, och vilka friktioner, som fyllde tomrummet efter att konsulterna lämnat.

Den öppna, nakna, rasismen och främst antisemitismen. Där Aftonbladet, Expo och SvD Kultur ägnar mer tid åt att jaga Ann Heberlein och Ledarsidorna.se än att uppmärksamma vad NMR och AfS är för några organisationer och kanske främst, bara tio meter från Aftonbladets tält, vad bland annat judar utsätts för från fler grupper som bär med sig antisemitiska grundvärderingar när de söker skydd i Sverige.

Precis som under 1930-talet så kan det visa sig att det kanske inte är de aktiva nazisterna och antisemiterna som på lång sikt är de farligaste. Det är möjliggörarna, de passiva, inte sällan strukturellt övertygade, antisemiterna. De som står tio meter ifrån och väljer att se bort när övergrepp begås. Och som, i Aftonbladets fall, har en stor medieplattform att kunna agera utifrån. Om de ville. Aftonbladet Ledares uppenbara och bevisade passivitet bör vara talande för var de står i frågan.

Ord och efterkonstruktioner räcker inte i efterhand. Historien är redan skriven. Av kanske främst Aftonbladets Ledarredaktion själva.

 

 

Extramaterial längst ner i artikeln: SOU 2017:62, Ett särskilt straffansvar för deltagande i en terroristorganisation

 

Mer personlig kommentar:

I rogrammet “Andra sidan Almedalen” redogör Maria Halkiewicz, ordförande för Vänskapsförbundet Sverige – Israel för en del av vad förbundet utsattes för under veckan.

Att jag skulle utnyttja det som skett under Almedalsveckan i rent opportunistiskt syfte bör falla på sin egen orimlighet då jag sedan lång tid planerat in ett samarbete med Vänskapsförbundet samt att jag ordnade så att bland annat Maria Halkiewicz med anhörig kunde bo i det hus jag hyrt under veckan. Mitt engagemang för judars rättigheter och säkerhet bör betecknas som rätt väl dokumenterat. Det var jag, inte Anders Lindberg, som blev inbjuden att tala på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm till åminnelse av Förintelsens offer 2018. Det var jag, inte Jonna Sima eller Daniel Swedin, som höll årsmötestalet på den internationella insamlingsstiftelsen Menorahs stämma. Av lätt insedda skäl visar det sig.

Om Lindberg, Swedin och Sima anser att alla anklagelser som de kan uppleva är befängda och saknar grund så talar dessvärre fakta, i form av deras eget agerande, och den samlade forskningen och empirin kring nazism och strukturell antisemitism i motsatt riktning. Handling, och även utebliven handling, berättar mer än de tusen ord som nu kommer att avfyras mot Ledarsidorna.se. Där de hukande och hulkande kommer försäkra att allt var ett misstag eller att de ånyo går till attack.

Behöver Linberg annars fler referenser var jag står kan han med viss fördel höra av sig till Ilan Ben Dov, Israels ambassadör för referenstagning. Behöver Lindberg referenser från den muslimska världen kan han höra av sig till rektorn för Marockos största teologiska institut, Mohammed VI institutet i Rabat, imam Lazaar. Båda dessa kan säkert upplysa Lindberg både var jag står samt även förmedla kunskap om vad rasism är på riktigt.

Varför detta är centralt är för att Somar al Naher, Lindbergs tidigare kollega, under hennes tid på Aftonbladets ledarredaktion stämplade mig som islamofob. Detta uppskattades högt av bland annat Elisabeth Brandt Ygeman, då ansvarig för LO:s opinionsbildning samt av Ulf Bjereld, ordförande för Socialdemokrater för Tro och solidaritet. Brandt Ygeman är gift med socialdemokraternas gruppledare Anders Ygeman. Ygeman är vid sidan av sitt gruppledarskap ordförande för Stockholms stads partidistrikt, Stockholms Arbetarekommun.

Själv är jag slutligen, till skillnad från Lindberg och hans stab, sannolikt en ganska typisk medelsvensson. Jag avskyr rasism och nazism. I alla dess former. Oavsett om den är uttalad, som i NMR och AfS fall, eller implicit som i andra fall.

Jag avskyr det inte heller på låtsas. Jag avskyr det på riktigt.

Precis som vilken gråsossig medelsvensson som helst.

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se