Andra vågens islamism – när socialismen mötte islam uppstod något mycket obehagligt

  • Torsdag 12 Jul 2018 2018-07-12
E-post 2101

Det finns idag stora skillnader inom islamismen. Å ena sidan den traditionellt utltraortodoxa wahhabismen med en historia från mitten av 1800-talet. Å andra sidan dagens hybrider där de tidigare konfliktytorna mellan shia och sunni suddats ut och skapat förutsättningar för de två att inte bara klarar av att samexistera utan även tillsammans driva ett heligt krig mot omvärlden. Sida vid sida med samma mål. Det nya kalifatet.

Dagens moderna islamism föddes i den rörelse som uppstod i Paris i vaket efter studentrevolten 1968. I Paris befann sig en mot shahen av Iran, Mohammed Reza Phalavi, oppositionell rörelse med marxistiska inslag samtidigt som Ayatollah Khomeini med sina anhängare hade valt Paris som tillflyktsort i exil. Ali Shariati brukar betecknas som den iranska revolutionens ideolog som banade vägen för ayatollah Khomeinis maktövertagande 1979.

Fakta Ali Shariati

Ali Shariati (1933-1977) var en aktiv iransk muslimsk intellektuell, islamist och son till mullan Aqa Muhammad Taqi Shariati. Ali Shariati anses vara bland de mest inflytelserika intellektuella i 1900-talets Iran[ och har kallats "den iranska revolutionens ideolog”.  Shariati hade en doktorsexamen i iranistik vid Sorbonne. Under sin vistelse i Paris, började Shariati samarbeta med den algeriska nationella befrielserörelsen FLN 1959.

Shariatis verk var starkt influerade av den "tredje världen"-ideologi han stött på som student i Paris. Han försökte förena idéer om att klasskamp och revolution skulle medföra ett rättvist och klasslöst samhälle med islamiska, delvis fundamentalistiska reformationsidéer som också präglat hans tänkande. Han sägs också ha fört vidare Jalal Al-e Ahmads idé om Gharbzadegi och gett den ett "livligt och inflytelserikt andra liv.”

Gharbzadegi är en term som omväxlande översätts som "västförgiftning", "västslagenhet", "västitit", "euromani", eller "occidentosis". Den används för att hänvisa till förlust av iransk kulturell identitet genom antagande och imitation av västerländska modeller och västerländska kriterier i utbildning, konst och kultur, samt genom omvandling av Iran till en passiv marknad för västerländska varor och en bricka i västlig geopolitik.

Shariati försökte att omsätta dessa idéer till shiitiska kulturella symboler som iranier kunde relatera till. Han ansåg att shiiterna inte bara kan invänta återkomsten av den tolfte imamen, utan att man aktivt bör arbeta för att påskynda hans återkomst genom att kämpa för social rättvisa "även till den grad att man omfamnar martyrskapet" eller jihad.

Heligt krig.

 

I denna miljö utvecklades en ny form av marxism, post-marxism, som genom att anta en apologetisk attityd till religion förenas med Khomeini i sin anti-imperialism samt drömmen om en homogen statsbildning av enpartikaraktär. Denna rörelse kom även att kunna attrahera kurderna i Iran som var starkt marxistiskt orienterade och som lät sig övertygas om att det religiösa inslaget inte utgjorde något större hot mot marxismens grundvalar.

Idag, snart 40 år efter den iranska revolutionen, konstaterar ledande kurdiska peshmergas till ledarsidorna.se som var med vid denna tid, att islamisterna lurade skjortan av kurderna. Än idag ser vi hur denna uppluckring mellan renodlad marxism och islamism fortgår genom att PKK, som i grunden är en rent marxist-leninistisk rörelse, intar en alltmer diversifierad och förlåtande identitetspolitisk position. Det är därmed inte någon slump att Turkiets Recep Tayip Erdogan kunnat bilda en pakt mot kurderna tillsammans med de shiamuslimska mullorna i Teheran. Tvärtom har förutsättningarna aldrig varit så goda som nu. Odlade sedan mer än 40 år tillbaka.

Den nya islamismen, hybriden mellan postmarxism och bokstavstrogen islam, raserar alla de murar som funnits mellan shia- och sunniislam.

Inledningsvis kom shiamuslimska Hizbollah att färgas av denna utveckling som Shariatis tankar lade grunden för och börja bygga band med Muslimska Brödraskapet. En ohelig allians av shia- och sunnimuslimer förenas, genom post-marxistiska ideal, i drömmen om ett återuppståndet kalifat med sin bas i den bördiga halvmånen. De förenas även i sitt mer än 1 000 år gamla hat mot judar. Det marxistiskt insprirerade Hizbollah har alltid haft en religiös bas i form av shiaislam att stå på. Brödraskapet och Hizbollah samarbetar idag öppet med framför allt Beirut som arena efter det att Brödraskapet förbjudits i sitt ursprungsland Egypten.

Svenska Institutet i Alexandria har tvingats flytta de viktigaste mötena till just Beirut av detta skäl. Det är allmänt känt att Peter Weiderud, tidigare ordförande för Tro och Solidaritet och institutets nuvarande chef, har direkta och vänskapliga relationer med Brödraskapets ledning som nu tvingats gå i exil.

Det som skedde i Paris i efterdyningarna efter studentrevolten kom att få spridningar in i andra rörelser. I ett fall ledde det till en revolution. Iran. Men effekterna och följderna är märkbara även i Sverige. Och är uppenbara inom svensk vänster. Inom vänstern i allmänhet och socialdemokratin samt vänsterpartiet i synnerhet.

I en svensk kontext utvecklades post-marxismen, med dess apologetiska förhållningssätt till religon, i kretsarna kring forna Broderskapsrörelsen, idag Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, men även i kretsarna kring Pierre Schori, Jan Guillou och Carl Henrik Grenholm, den senare idag professor emeritus i teologi. Grenholm lät förstå i tidningen Broderskap, nummer 10/1971, att

”Palestinierna önskar utplåna Israel som stat, vill helt krossa Israel. Detta är helt riktigt – och det är en målsättning vi bör stödja.”

Det antiimperialistiska i marxismen kom i ett postmarxistisk derivat att även omfatta religiösa vanföreställningar. Som den antisemitism som finns i kanske framför allt mullornas Teheran och inom Muslimska Brödraskapet. 

Bland Pierre Schori, Jan Guillous och Carl Henrik Grenholms lärjungar återfinns idag Margot Wallström, Annika Söder, Carin Jämtin och i praktiken hela den utrikespolitiska utvecklingen för Socialdemokraternas utrikespolitik som sker vid Olof Palmes Internationella Center. Detta center är inspirerade av det postmarxsistiska tankegodset som förstärkts med Pierre Schoris nära relation med Kuba. Fidel Castros Kuba har en lång historia i att intervenera i religiösa konflikter på den afrikanska kontinenten och står bland annat de som anammat Ali Shariatis ideologi nära. Kubas engagemang i Algeriet sammanföll i praktiken med Shariatis motsvarande.

Men även Mattias Gardell, professor vid Uppsala Universitet återfinns bland lärjungarna. Andra som tagit inspiration är Mona Sahlin, Karin Pettersson (f ledarredaktör på Aftonbladet), Cecilia Eklund (kvinnan ”Frida”s talesperson eller ombud som anklagade Urban Ahlin för sexuella trakasserier utan att kunna styrka utsagorna), Anders Lindberg och hela den krets som kan kopplas till tankesmedjan Arena med bland annat Erik Sundström, idag LO:s kommunikationschef och Lisa Pelling. Andra exempel är Helle Klein, präst, som blandat sin tro och postmarxism med identitetspolitiska inslag till något som genomsyrar stora delar av Aftonbladet och Stockholms Arbetarekommun. Mixen av en kubansk sovjetorijenterad revolutionsromantik, ofta gestaltad genom bilder på Che Guevara på kontoret eller i hemmet, och en apologetisk eftergivenhet till bokstavstrogen islam, utgör grunden för stora delar av den svenska vänstern idag.

Det är ingen slump att Margot Wallströms stab innefattat  personer som Laila Naraghi och Pezman Fivrin, bägge med iransk härkomst. Det är inte heller en slump att Ardalan Shekarabi idag är civilminister. Dels är det ett resultat av den överenskommelse som slöts mellan Broderskaparna och Sveriges Muslimska Råd 1999, dels ett resultat av en medveten rörelseriktning mot den post-marxism som dominerar ungdomsförbunden idag med stark identitetspolitik samt där Teheran-trogen shiaislam känner en värdegrundsgemenskap och delar mål, ett nytt kalifat, med Muslimska Brödraskapet.

Under Shekarabis tid som SSU-ordförande inleddes ett närmande mellan exiliranier i partiet och sympatisörer till det sunnimuslimska Muslimska Brödraskapet. Men det är inte bara Shekarabi som fört in den apologetiska postmarxismen eller socialismen i socialdemokraterna. Lars Stjernqvist, kommunalråd i Norrköping, är ett exempel på företrädare som inte såg några större problem med att demonstrera under det Teheran-trogna Hizbollahs baner, inte heller har Mona Sahlin haft något att invända mot detta när motsvarande symboler och åsikter funnits i hennes omedelbara närhet vilket Per Gudmundson, SvD, rapporterade tidigt om.

Att Shekarabi står hela denna sfär nära vittnar om inte annat hans rekrytering tidigare i år av Jonas Bergström om. Bergström är känd Palestina- och Ship to Gaza aktivist och har främst Socialdemokrater för Tro och Solidaritet som maktbas genom engagemanget i föreningen Hjärta. I Hjärtas styrelse sitter idag Sara Gunnerud, Ibn Rushd kommunikationsansvarige. Tidigare har såväl Omar Mustafa, Ibn Rushd förbundsrektor, samt Rashid Musa, ordförande för Sveriges Unga Muslimer, suttit i Hjärtas styrelse.

Jonas Bergström fick inte sin tjänst hos Shekarabi trots sina nära band med den postmarxistiska islamistiska miljön. Han fick sitt jobb just tack vare sina sympatier och starka band med denna miljö.

Den identitetspolitiska inriktningen av Socialdemokraternas ungdomsförbund, inspirerad av sunnimuslimsk retorik, är tydligast i SSU Stockholms Stad där Rashid Musa, ordförande för Sveriges Unga Muslimer, genomförde starkt separatistiska seminarier för endast rasifierade.

Carin Jämtin var övertydlig under sin tid som partisekreterare att framtidens ledare skulle uteslutande rekryteras ur dagens SSU-generation i allmänhet. Och hennes egen arbetarekommun, Stockholms, i synnerhet. SSU Stockholms stad.

Det möte eller giftermål mellan socialism eller post-marxism och religion, i detta fall islam, som inleddes i Paris på 1970-talet innan den iranska revolutionen har nu spritt sig och fått fäste i socialdemokratin. Och skapat en ny form av politisk ideologi.

När religion gifter sig med socialism, eller post-marxism, uppstår något mycket obehagligt.

 

 

Källor och mer läsning utöver egna intervjuer med framför allt iranska regimmotståndare samt iranska, syriska och turkiska klanledare och kurder i diasporan:

 

Broderskaparnas överenskommelse med Sveriges Muslimska Råd från 1999.

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se